Det här är min typ vardagspasta som jag gör jätteofta.
Alltså det är så sjukt enkelt, men den smakar väldigt mycket.
Det är svartkål, det är skogschampioner, det är vitlök,
charlottenlök, matlandningsgrädde och parmesan.
Och jag brukar använda såna här rigafoni-rackare.
När man steker svamp så börjar man att steka den i en torrpanna
för att vätska ur den.
Och sen går man i med smör och sånt för att få i lite smak.
Jag kör i dem helt enkelt, så jag kan ju stå och bryta dem här.
Så får man se bild också.
Hur mycket lök skulle du ha? Vi har tre stycken.
Men kör...
De är ganska stora.
Ja kör, jag tror en räcker eller en och en halv.
Och jag brukar inte vara jättenoggrann, det är inte min grej.
Men jag tycker ändå i den här att jag vill inte ha för stora lökbitar.
Så jag brukar ändå försöka hacka lite fint.
Går det bra?
Ja, det går bra.
De låter så roligt.
Jag vet.
Så, är det tillräckligt finhackat?
Det här är perfekt.
Jag tycker generellt att användningen av vitlök,
att man inte ska vara så rädd för att använda mycket vitlök.
För när man steker den så blir den ju inte lika distinkt som i smak.
Mer vitlök.
Nu börjar det hända grejer här.
Nu saltade jag lite i svampen, för er som undrar.
Och jag ska behöva ta ett sånt här svartkålsblad.
Ibland är de väldigt spröda och fina själva,
vad säger man, roten eller skärken som går i.
Men jag brukar faktiskt ta bort den.
Jag tycker den kan vara lite bäst.
Och jag tycker svartkål...
Och lite trådig.
Det är väldigt grönt, och det är ju trevligt.
Men den blir något annat när den får lite värme på sig.
Allt är finhackat. Var det rätt?
Ja, man får göra som man vill.
Det är som grejen.
Tack så jättemycket.
Nu så får jag ner det här.
Sen ska man ju aldrig vara blyg med smöret.
Om man är en smör...
Man vill inte ha smörbrist, om man säger så.
Vad jag upplever...
Nej, det kanske inte är vad jag upplever,
för jag kan inte generalisera så.
Men många kanske när man lagar någonting med grädde,
så låter man grädden vara med lite grann i slutet.
Men om man låter den koka ner,
så blir den nästan lite karamelliserad i smaken.
Och tjock.
Så den får åka ner nu,
och sen så får den bara koka.
Man kan komma på nu...
Nu öppnade jag vidare ett veckor.
Last we go.
Men man kan ju ha en skvätt vitt vin i också,
för att få upp syran.
Men det skulle man haft när man stekte löken.
Exakt.
Men till nästa gång, om jag kommer göra det igen.
Nu tar vi det i glaset.
Skål!
Sen har jag en ny besatthet.
Och det är hjärtsallad.
Som man äter som en macka.
Det låter kanske lite weird.
Men last we go.
Pröva en gång.
Jag skär bara ett snitt så här i den.
Väldigt vacker sallad tycker jag.
Och sen, nu kommer det verkligen science här,
för nu ska vi göra något riktigt svårt.
Vi ska alltså hälla vit balsamico och citronolja på,
och sen är det klart.
Världens lättaste grej, men det är så sjukt gott.
Och sen så käkar man den rakt upp och ner.
När det kommer till en sån här typ av pasta,
som inte är mega salt,
då skulle jag säga att pastavattnet ska vara som havet lite.
Det brukar man väl säga.
Mycket mer salt än man tror.
Ska vi visa hur det ser ut här?
Ja, gör det.
Jag känner för peppra också.
Kul, kolla.
Pastans koktid kommer väl vara typ tio minuter,
eller vad det blir.
Den kan man också ta ut kanske en minut före utsatt tid,
och så tjofflar man ner den i såsen.
Det tycker jag alltid är godast.
Då kokar den klart i såsen också.
Riv den nu, men jag brukar bara riva ner lite i slutet i såsen.
Men om du står utan någonting att göra,
så kan du alltid köra en liten rivning.
Hur mycket?
En halv, en deciliter.
Ja, ish. Perfekt.
Den har jag lagt i, men om man inte har lagt i den så lägg i den nu.
Den mår varken sämre eller bättre av kort eller långt.
Men lite spänst ska den ha kvar, eller?
Ja, men nu kommer den ju vara ganska sladdrig.
Men jag tycker inte det gör någonting alls.
Den får bara ligga där och götta sig.
Frida skopar ur pastan, rakt ur det kokande vattnet,
och då kommer det med lite av det här stärkelserika pastavattnet.
När man har i pastavattnet så binder den ihop och den blir silkig.
Det som är lätt när man inte har pastavatten i,
är faktiskt att pastan kan bli torr och lite smulig.
Så här fint ser det ut.
Vi kommer att uppskatta det här.
Alltså, du ska få mer.
Varsågod.
Så gott.
Uppskatta det här receptet.
Ja, är du redo att smaka?
Är det dags? Ja.
Hoppas du gillar.
Jobbigt om Jenny bara...
Det är gott.
Det är gott.
Så mycket smak.
Och enkelt.
Verkligen, superenkelt. Jättesmakrikt.
Kan variera sig oändligt.