Nu tänkte jag visa er några av mina absoluta favoritklänningar ur min stora samling.
Och det är inte helt lätt, men jag har valt ut några riktiga godbitar till er.
Först ut är absolut och självklart min alldeles egna brudklänning, som också var den första jag köpte.
En till klänning från 50-talet, amerikansk.
Den är lite trasig, och det är för att jag har hyrt ut den väldigt många gånger efter att jag själv bad den på mitt bröllop.
Och det är väl kanske essensen till varför jag älskar gamla brudklänningar.
Att det är någonting som vi kan dela, och det är också något som kan ge glädje till brudar om och om igen i all evighet.
Den här otroliga 40-talsklänningen är nästa favorit.
Och det är ju någonting speciellt med de här 40-talsklänningarna som är att det är som att hälla olja på kroppen.
De faller otroligt vackert, och så är det liksom det här tyget som bara glänser.
Man kan inte bestämma sig för om det är krämvitt, eller silvrigt, eller vad det är.
Men den är helt fantastisk.
Jag tycker också om ärmlängden och den lilla skönhandskragen.
De material som man kan ha som är tidlösa på brudklänning, skulle jag säga, är den här typen av sidenliknande tyg.
Det är väldigt elegant och ger en lite mer soberkänsla.
Vill man ha en mer romantiskt uttryck, då tycker jag att spets verkligen är det man ska gå efter.
Vill man ha liksom glatt och lekfullt är tyll perfekt.
Nästa favorit är en riktigt modig klänning, men den här kan man ju absolut ha en underklänning under, eller riktigt fina underkläder.
Det här är en fantastisk klänning från sent 30-tal, tidigt 40-tal, och jag tycker att den är helt magisk.
Titta bara på detaljerna upp till, och de här fantastiska ärmarna.
Ser nästan ut som spritsad grädde.
Den här klänningen är så tjusig, och den har jag valt för att jag tycker att det är liksom en sån där urklänning.
Skulle jag rita en vacker klänning så skulle jag tänka på någonting sånt här.
Det finns ju några klassiska stjärningar på brudklänningar, och det är ju höghalslång ärm, eller så här, ett så kallat sweetheart-stjärning.
Alltså som ett hjärta som fokuserar på bysten och midjan.
Jag skulle säga att båda de två är lika tidlöst.
Man kan ju välja efter hur mycket hud man vill visa, eller vad det är för typ av väder.
Men tidigare har det ju varit inte okej att visa axlar i kyrkan.
Men nu för tiden så har vi ju slopat de reglerna, nästadels, och så gör man det man helt enkelt känner sig mest bekväm med.