Jag har lyssnat på Call her daddy med Christine Quinn så att du slipper
Podcasten Call her daddy har gjort sig känd för att få intervjuer med de absolut mest aktuella och kontroversiella personerna inom populärkulturen. Programledaren Alex Cooper har det senaste året träffat Julia Fox (det är där det nu virala Uncut gaaams-citat kommer ifrån), Britney Spears lillasyster Jamie Lynn Spears och den ökända bedragaren Anna Sorokin.
Nu har turen kommit till Christine Quinn, skandaldrottningen från Selling Sunset. Hon är en av mäklarna i Netflix reality-succé, som gjort sig känd för sina syrliga kommentarer och dramatiska outfits.
Christine Quinns konflikter i Selling Sunset
Konflikten mellan Christine och Chrishell är en ständigt återkommande storyline genom de fem säsongerna av serien, och i den senaste säsongen som hade premiär på Netflix i våras börjar Christines, ska vi säga tvivelaktiga, beteende komma ikapp henne och resten av kvinnorna på mäklarkontoret vända sig emot henne.
Även om Christine ofta går över gränsen tycker jag att det var alldeles för stor fokus på henne den senaste säsongen. Hon är det enda de andra tjejerna pratar om, och inte sällan är det konflikter som pågick för flera år sen som man ältar om och om igen. Till slut blir man trött på att hela serien verkar gå ut på att snacka skit om något Christine gjorde i säsong två.
Jag såg verkligen fram emot att få se Christine i reunion-avsnittet, och hoppades få höra henne bemöta de rykten som florerat runt henne, och få en chans att försvara sig mot de, enligt henne, lögner som de andra mäklarna sprider om henne. Tyvärr deltog hon inte, men nu får vi alltså hennes version i intervjun med Alex Cooper.
RECAP AV INTERVJUN MED CHRISTINE QUINN
Avsnittet är döpt till En reality-skurks bekännelser, och det är ju verkligen den rollen som Christine har fått (eller tagit) i programmet, men frågan är hur hon själv ser på den rollen? Jag har lyssnat på hela avsnittet så att du slipper – här kommer en recap.
CHRISTINES QUINNS TID SOM SUGAR BABY
Vi får veta en del om Christines förflutna, hon berättar om hur hon växte upp i ett konservativt hem och stack hemifrån redan som 17-åring. Så småningom börjar hon arbeta som bartender, där träffade hon en äldre man som kom att bli hennes sugar daddy. Att Christine haft en tuff uppväxt är det väl ingen som blir förvånad över. Jag har alltid tyckt att hon har varit den mest intressanta karaktären i Selling Sunset och önskar att de hade utvecklat henne och gjort henne mer tredimensionell. Det finns uppenbart en komplex historia där, och i de tidiga säsongerna tycker jag man kan se hennes mjuka inre lysa igenom ibland. Men ju längre serien pågår stämplas hon bara som “the bitch” och går själv in i den rollen.
Man tror att berättelsen om hur beroende Christine var av den här mannen när hon flyttade in hos honom och han betalade allt för henne skulle följas av en insikt om vikten av att vara självständig och kunna försörja sig själv – men icke. Istället kommer en utläggning om att alla som är intresserade borde testa att vara en sugar baby – eller starta ett only fans-konto … Förlåt?
Här någonstans, bara minuter in i intervjun, brinner min hjärna upp. Inte med ett ord problematiserar man sexhandel, trafficking eller objektifiering av kvinnor. Istället poängterar man vikten av att göra en bra deal och veta sitt värde – men då i form av vad man ska ta ut för ersättning.
Orkar inte den “feministiska analysen” att kvinnor ska använda sin “sexuella makt” för att få vad de vill ha av män? Vilket är… pengar? 100 gånger lättare och roligare att skaffa ett jobb, gör det, hejdå.
CHRISTINES ROLL SOM SKURKEN I SELLING SUNSET
Christine berättar om hur hon växt upp med reality och alltid älskat genren, och att det var hon som övertalade de andra på The Oppenheim Group (som hon genomgående kallar "the cult" – sekten) att faktiskt göra serien.
Christine är väldigt öppen med att hon spelar en karaktär i serien, och förklarar att hon inte har något problem med att vara skurken. Tvärtom var hennes mål redan från början att vara minnesvärd, oavsett hur hon blev ihågkommen, och hennes attityd och syrliga kommentarer var en del av hennes strategiskt utformade persona.
Hon anklagar de andra tjejerna i serien för att inte kunna skilja på show och verklighet, något som blir lite konstigt när hon sen anklagar alla för att ljuga om henne för att framställa henne som dålig. Det går liksom inte riktigt ihop när hon å ena sidan säger att hon själv gått in för att vara seriens antagonist – och sedan gnäller på att hon klipps orättvist. Hon kallar produktionsbolaget för ett monster, och säger att hon behandlats som en fånge som inte tillåts lämna inspelningen förrän hon gett produktionen vad de vill ha.
Jag känner lite som jag gör när folk klagar på att de framställs dåligt i typ Paradise Hotel – okej, men varför är du med år efter år då? Christine kan ju inte först klaga på att hennes kollegor är så jävla tröga som inte förstår att dramat i showen är fake, och SEN SÄGA ATT PRODUKTIONEN ÄR OND SOM FÅR HENNE ATT VERKA TASKIG?
Jag känner mig gaslightad av Christine.
Kritiken mot produktionen
Det finns några tillfällen i intervjun där Christine kommer in på allvarligare ämnen, hon lyfter upp kritik mot produktionen, och framförallt producenten Adam Divello. Enligt henne har han varit både hotfull och aggressiv mot henne, och vid ett tillfälle sagt till henne att "ramla ner för en trappa och ta sitt liv". Producenten ligger även bakom reality-serien The Hills, och anklagades under den tiden av Heidi för sexuella trakasserier. Christine hintar om att något liknande skulle ha hänt henne, och att han av den anledningen är förbjuden att besöka inspelningarna av Selling Sunset.
Det här är något man egentligen skulle vilja höra mer om hellre än det fejkdrama som programmet är fullt av. Heidi stämde honom 2010 för att han ska ha tafsat på henne vid en fotografering, en stämningsansökan som hon sedan drog tillbaka. Men med tanke på klimatet då, undrar man om hon hade mer att förlora på att fullfölja anklagelserna än att bara lägga ner dem. Jag önskar att programledaren hade vågat stanna i det här och ställa fler frågor, vet resten av produktionen om det här? Känner de andra tjejerna till vad Christine varit med om? Vi får se om det här får någon uppföljning och om produktionsbolaget svarar på anklagelserna.
Konflikten med Chrishell Stause
En återkommande storyline i programmet är konflikten mellan Chrishell och Christine, den är startpunkten på det som eskalerar till att Christine inte har några vänner kvar på kontoret. Christine går inte in på några detaljer, men har samma konstiga "alla är besatta av mig"-inställning till det här som till allting annat. Ena sekunden säger hon sig inte ha något agg alls mot Chrishell, för att i nästa sekund kalla henne för fel namn ("Seashells"), säga att hon inte kan "hålla reda på hennes alla relationer" och anklaga henne för att fejka hela relationen med Jason.
Min känsla är ändå att Christine gör den här intervjun för att få visa sitt äkta jag, och kanske vinna lite sympati. Men hon framstår tyvärr som ... genuint osympatisk? Peak osoft för mig är när hon tillsammans med programledaren häcklar Chrishell och konstaterar att det minsann syns att Chrishell aldrig haft några äkta känslor för Jason, det var bara en bra storyline och man ser hur hon äcklas när Jason tar i henne. Men absolut, helt uppenbart att Christine inte hyser något agg alls mot Chrishell!
Sanningen om mutan
I slutet av den senaste säsongen anklagar Emma Christine för att ha mutat en kund till henne för att få honom att gå över till Christine. Något som Christine aldrig riktigt bemöter eller förklarar, förutom att säga att det är lögner för att sabotera för henne.
När hon får chansen att förklara i Call Her Daddy gör hon inte det heller, utan börjar istället skämta om hur 5000 dollar är alldeles för lite pengar om hon faktiskt skulle vilja muta någon – "vad är jag, fattig?". Så ingen av de frågor man faktiskt har får några riktiga svar. Det är mest en reklamspot för hennes bok om hur man blir en boss bitch ("min grej är att jag ger så bra råd") och mäklarfirman hon startat med sin man.
Avsnittet hade kunnat vara en möjlighet för henne att göra upp med stämpeln som the bad guy i Selling Sunset och även ge sin egen version av vissa situationer, utan att riskera att bli ofördelaktigt klippt som hon menar att hon blir i programmet. Istället får vi en dryg timme av floskler om "female empowerment" och sen skitsnack om alla kvinnor hon jobbar med. Perfekt.
