Cartiers kreativa chef Jacqueline Karachi-Langane: "Kvinnor är bra på att designa för kvinnor"

5 karriärtips med Miranda Kerr

20 år gammal rekryterades Jacqueline Karachi-Langane till Cartier, direkt efter examen från den prestigefyllda konstskolan École Boulle i Paris, 1982. Som en av mycket få kvinnliga smyckesformgivare i världen anslöt hon sig till juvelhusets designstudio för high jewelry, de mest exklusiva kollektionerna. Hon lärde sig snabbt att behärska Cartiers stil och formspråk och 2006 blev hon kreativ chef för samma ateljé med fokus på att föra vidare sin expertis i huset. I dag är hon en av de mest inflytelserika kvinnorna inom sitt segment och har varit en nyckelfigur på Cartier i över fyra decennier. Men att det blev smycken var en tillfällighet.

– Det var en slump, jag tror helt enkelt på min ängel som valde åt mig, säger hon och pekar mot axeln.

Passionen för stenar växte under de tidiga åren på Cartier.

– Det var den som fick mig att stanna.

Varför tror du att de såg just dig?

– Jag vet faktiskt inte, men det kanske var ett bra val, haha.

Hon ursäktar sig för att ha svårt att prata om sig själv. Jacquelines ödmjukhet är framträdande redan från start och ska bli än mer tydlig mot slutet av intervjun när hon svarar på vad som är den största bedriften i karriären. Vi ses i Stockholm i samband med lanseringen av årets nya high jewelry-kollektion, som för första gången avtäcks i Sverige. Jag får för en stund kliva in i en tillfällig Cartier-värld. När Jacqueline klev in i Cartiers riktiga värld direkt efter studierna, blev hon den andra kvinnliga designern i huset. Den första hade börjat drygt ett år ­tidigare.

Hur var det?

– Det var inte så enkelt. Jag var dessutom ung, den yngsta designern då var kanske 40, den äldsta 60. Så det var en manlig värld med gammaldags män, vana att bara arbeta med andra män. Men med tiden blev det lättare – och kanske förde vi in lite frisk luft.

Har det påverkat din syn på kvinnlig representation i branschen?

– Ja, och det har skett en stor utveckling. I dag är det fler kvinnliga än manliga designer och det är uppenbart att kvinnor är bra på att designa för kvinnor. Vi ser en annan aspekt, som kanske talar mer till andra kvinnor. Kanske ser män mer till den tekniska delen, medan vi ser till smyckets sensualitet eftersom vi är vana vid att bära dem och ofta tycker om att röra vid dem.

För Jacqueline är det viktigt att smycken är just bärbara.

– Dagens kvinna är alltid i rörelse, så mitt första krav är att de ska vara helt flexibla och att kontakten med huden ska vara mjuk.

Från idé till smycke

Två år. Minst så lång tid tar det för varje designer i Jacquelines team att, tillsammans med skulptörer och guldsmeder, skapa ett smycke till den aktuella kollektionen. Ibland längre. Men processen startar tidigare än så.

– Det första steget är temat. Varje kollektion berikar Cartiers lexikon. Vi försöker tillföra något helt nytt, men samtidigt hålla fast vid husets grundidé.

Sedan kommer stenarna.

– Vi påbörjar aldrig en design utan stenar. Oftast reser jag tillsammans med några av mina formgivare till olika mässor, där handlare från hela världen finns, och väljer ut stenarna för kollektionen. Det är 13 designer i mitt team och när vi kommer tillbaka väljer var och en vilka stenar de vill arbeta kring och föreslår en egen tolkning av temat.

Här börjar en dialog där Jacquelines uppdrag är att vägleda alla designer.

– Det viktigaste är friheten jag ger dem, ju mer frihet du har desto mer kreativ blir du. Men i slutändan måste det ändå kännas Cartier. Det handlar mycket om att få det välbalanserat. Så jag finns där med mitt öga, min erfarenhet och för vidare min kunskap. Jag förklarar varför något inte är så fängslande och hur det kan göras mer tilltalande. Ibland är det bara en detalj som är för mycket och då säger jag ”less, less, less is more”.

Hon förklarar att samspelet är avgörande.

– De känner av mig och jag känner av dem, det är verkligen en interaktion – och kanske den allra viktigaste delen i processen.

För mig är det mer intressant att skapa smycken än att bära dem

Jacqueline Karachi-Langane

Vilken är din favoritdel i processen?

– Stenarna, jag älskar stenarna! Men det är också väldigt intressant att hitta ett nytt tema, det öppnar en ny värld, ett nytt sätt att se på saker.

Vilken är den största utmaningen?

– Att inte misslyckas, haha. Vi har en sten som vi arbetar med i två år, så vi kan inte misslyckas. Det är som en lindansare på sträckt rep, vi måste gå med självförtroende och aldrig falla. När vi bestämmer oss för en design måste vi vara säkra på att vi kan skapa den precis så som vi har designat den. Vi måste studera den i detalj. Ingenting lämnas åt ­slumpen.

Vad tycker du själv om att bära för smycken?

– Personligen gillar jag, som du ser, enkla smycken. Väldigt enkla, men kanske en sofistikerad enkelhet. För mig är det mer intressant att skapa smycken än att bära dem. Jag bär några få.

Vilket är ditt bästa tips till någon som ska investera i ett high jewelry-smycke?

– För mig är smycken inte en investering, det är kärlek. Om du älskar det och har möjlighet, köp det! Det är samma sak i arbetet med att välja stenar, det handlar bara om känsla. Kärlek är alltid det bästa valet.

En gedigen karriär

43 år på Cartier och 19 som kreativ chef. CV:t har få rader, men rymmer en gedigen erfarenhet och många kapitel smyckeshistoria.

Vad anser du är din största framgång i karriären hittills?

– Mitt team. Jag älskar mitt team och jag är så stolt över dem. När jag såg dem första gången tänkte jag att ”de är så kreativa, men de vet inte själva hur kreativa de egentligen är, och hur långt de kan nå”. Efter några år upptäcker de det och jag upptäcker att jag inte har misslyckats med mitt val. Och de inser samma sak. Kanske är det min största prestation.

I mångas ögon besitter du drömjobbet, har du nått ditt mål eller har du drömmar kvar?

– Drömmar finns överallt, varje dag. Men för mig är drömmen en verklighet – att fortsätta skapa och att få se vackra stenar. Jag lever mitt drömliv, jag är väldigt lyckligt lottad.

Att omfamna det som kommer till henne beskriver hon som sin livsfilosofi, såväl i jobbet som privat.

– Det är omöjligt att säga exakt vad nästa dröm blir, för du vet aldrig vilken sten du kommer att hitta. Kanske får jag se den vackraste sten jag någonsin har sett i morgon. Jag gillar att acceptera det som kommer till mig.