Jag vet inte var det är med det här landet, men det är ingen som räknar på någon.
Förutom när de är så fulla så att de inte vet vad de heter.
Jag försökte komma på någon anledning till att jobba med honom jättelänge.
Men nu var jag såhär, det här är en bra idé.
Så vi var i ett hus ute i Saltis och bråkade om vartannat.
Han är jättesnäll, vi har sett oss lite här och där förut.
Så jag förstod att han var en genuint, nice person.
Så han var lite mer såhär, jag var skitnervös ibland.
Men nu, du kan, sluta hålla på.
Vilket ändå är snällt för han är en yrkesstolthet och har pluggat och övat.
Och levt sin konst för länge så att han ens ville skådespela med en liten amatör.
Det är så nice, jag är så tacksam för det.
Den heter I'm Just Mad, den låten. I'm Just Mad Bitch.
Det är min kompis Isak som har skrivit den.
Hon handlar om ett breakup när man är lite för stolt för att medge att man är ledsen.
De få vindpusslar av självförtroende man faktiskt kan ha när man gör slut med något.
Jag vet inte var det är med det här landet, men det är inget som räknar på någon.
Förutom när de är så fulla så att de inte vet hur de heter.
Jag har inte det modet, eller vad man ska kalla det för, för att vara på det sätt som det krävs.
Om man ska ha ett datingliv i Stockholm.
Det hade en killkompis en gång som sa till mig när jag var typ 21.
Han pratade engelska, men han bara, har du någonsin känt forward movement?
Att du plockar upp ett glas från ett bord.
Han bara, det är det du ska göra med killar.
Jag bara, vad menar du?
Han bara, gå fram, ta det du vill ha.
Och så är det klart.
Jag bara, nej, det är inte det.
Och så har jag varit det typ tio år.
Och nu fattar jag att det är prick så det är.
Det är prick så det är.
Det är prick så det är.