När pengar, barn och åsikter kommer emellan: Tre historier om vänskapens utmaningar
AVänskap – något av det viktigaste, vackraste och mest värdefulla vi har. Men vi har nog alla upplevt känslan när en ogenomtänkt kommentar eller slarvig felprioritering slunkit igenom, med outhärdlig radiotystnad som resultat. Ibland är det helt enkelt så att livet händer och vänskapskretsen delas upp mellan de som har barn och de som fortfarande är barn, de som är inne på sitt andra äktenskap och de som inte ens får till andra dejten. Hur överlever vänskapen ett sådant glapp?
Samtidigt blir de allmänna gapen i vår polariserade värld allt större mellan vänster och höger, mellan de som har och inte har, hyresgäster och bostadsrättsinnehavare – och förstärks av ett allt mörkare online-klimat. ELLE bad tre kvinnor dela med sig av sina tankar kring vänskap, med fokus på ekonomi, föräldraskap och olika åsikter.
5 romaner om vänskap
1. Ett litet liv av Hanya Yanagihara.
2. Den hemliga historien av Donna Tartt.
3. Min fantastiska väninna av Elena Ferrante.
4. De oskiljaktiga av Simone De Beauvoir.
5. Kattöga av Margaret Atwood.
Vänskap och ekonomi
Av: Laura Craik
”Min kompis Emma har precis kommit tillbaka efter en möhippa i Köpenhamn. Uppfylld och glad? Nej – pank. Löneskillnaderna bland vännerna skilde sig åt markant, och la sig som en blöt filt över vänskapen. En hade inte råd att åka med, de andra bet ihop, tog sig råd och var tacksamma för att bröllopet skulle hållas på hemmaplan.
I tuffa ekonomiska tider behöver vi våra vänner. Men om de faktiskt förvärrar vår privatekonomi? Det är inte bara livsstil som spelar in, utan även vilken fas i livet vi är i. För alla som vant sig vid att låta tillvaron utspela sig på sociala medier kan pressen att upprätthålla en fasad bli ohållbar ekonomiskt. TikTok-trender i stil med ’pengar kommer och går, minnen består’ eldar på hetsen ytterligare.
’Jag träffas helst hemma för att hålla kostnaderna nere. Men min kompis älskar lyxiga, Instagramvänliga ställen. Jag hatar att tänka på notan hela kvällen. Hon behöver inte göra det’, säger min vän Emelie, 28-årig stylistassistent.
Money changes everything sjöng Cyndi Lauper och det har skrivits otaliga låttexter om pengar – från ekonomisk ojämlikhet i Destiny’s Childs Bills, bills, bills till The Beatles påstående Can’t buy me love. Ändå är ämnet fortfarande nästan lika tabubelagt som döden och kan innebära dödsstöten för den mest långlivade vänskap.
En studie gjord av multinationella privatekonomiföretaget Credit Karma visade att över en tredjedel ur generation Y (millennials) och Z har haft en vän som fått dem att överkonsumera. Många skuldsatte sig eller avslutade vänskapen för att rädda sin ekonomi. Runt 43 procent av generation Y sade sig spendera för mycket på restaurangbesök, medan 28 procent menade att de inte kan säga nej till utekvällar (i syfte att mäta sig med vänners livsstil eller för att inte göra dem besvikna).
Jämförandet fortsätter när vi börjar ”göra bostadskarriär”. Min kompis Louise, 35-årig inredningsdesigner, bor i hus i Bromma.
’Jag bjöd hem tre vänner på middag, alla har det tufft ekonomiskt just nu. Vi hade trevligt, men efter några avundsjuka kommentarer började det skava rejält. Jag längtade tillbaka till studietiden, när vi alla hade samma budget’, konstaterar hon.
Jag skäms över deras diskreta generositet: att ta notan, låtsas att det kostade mindre än det gjorde och vägra ta emot en swish.
Laura Craik
Med åldern utvecklas vi åt olika håll – plötsligt är vi på en helt annan plats i livet än vännerna. Som student var jag så rädd att övertrassera mitt konto att jag skrev ner varenda utgift. Efter examen fick jag ett lågavlönat kommunjobb och 20 år senare hade jag skyhög lön som moderedaktör. Vips började jag fylla badkaret med enhörningsmjölk och dricka välkyld Krug i skenet av Diptyqueljus! Nä. När mina barn kom in i ’Var är mamma och varför är hon alltid i Paris’-stadiet, började jag frilansa. Det innebar raka motsatsen till trygghet, på alla sätt utom ett – ingen kan ge dig sparken.
Ytterligare några år senare gnager tanken på pengar i mig igen. Inte för att jag är fattig (det finns inget värre än medelinkomsttagare som hävdar att de är fattiga), utan för att jag har högpresterande vänner med mer finansiellt stabila karriärer (eller rikare partners) än jag. Jag skäms över deras diskreta generositet: att ta notan, låtsas att det kostade mindre än det gjorde och vägra ta emot en swish.
Jag skulle också göra så, om jag var de. Men det kommer jag aldrig att bli. Kanske är det den sorts diskrepans som orsakar spänningar mellan vänner med olika ekonomiska förutsättningar. Generation Z har hela livet framför sig, och mängder av möjligheter att återställa balansen. Generation X är fast i tidigare vägval, våra inkomstnivåer kommer bara att sjunka. Den genans jag känner nu är värre än i 20-årsåldern, då vi alla var lika panka.
Det gör ont att se mina tonårsbarn försöka navigera samma ekonomiska minfält som jag en gång, med klasskamrater från förmögna familjer. Min äldsta berättade om en vän till en vän, som inte orkade göra kaffe i kapselmaskinen utan beställde hem från Espresso house. En annan kompis blir sårad när hon inte följer med ut och äter.
’Hon har alltid föräldrarnas kort’, förklarar min dotter. ’När jag inte har råd erbjuder hon sig att betala, men det känns inte rätt.’
Charlotte York sa i Sex and the city att ’pengar och vänskap går inte ihop’. För oss vanliga dödliga är nog det bästa vi kan göra att vara ärliga och våga kompromissa. Värdet av vänskap går ju faktiskt inte att mäta.”
Vänskap och föräldraskap
Av: Madeleine Gray
”För tre år sedan var jag 27 och fri som en fågel. Jag hade precis gett ut min första roman. Var och varannan kväll hängde jag med kompisar. Ingen hade barn och vi umgicks konstant. Så hände det: pang! Jag blev kär i en kvinna med ett 2-årigt barn och sedan 2022 delar vi på föräldraskapet. Nu är jag 30, har en livskamrat och en 4-åring …
Att vara förälder har totalt förändrat min tidsuppfattning, mina prioriteringar och mitt sociala liv. Jag har alltid velat ha barn – typ ’någon gång i framtiden’ – och föreställde mig själv som den coola mamman som tar med bebisen på restaurang. Som bonusmamma har jag insett att det inte funkar så. Och jag trodde aldrig att jag skulle bli en sådan vän som försvann i samma sekund som barnet kom …
Mina vänner hade svårt att acceptera att jag var förälder och inte kunde umgås som förut. Jag också. Samtidigt ville jag dela ansvaret med min partner. Jag hängde allt mer sällan med kompisgänget. Helgerna gick ut på att småprata med andra föräldrar i lekparken. Vännerna kände sig övergivna och jag saknade mitt gamla liv. Jag missade kompisars födelsedagar och tackade sällan ja till middagar mitt i veckan. När jag väl träffade mina vänner var det enda jag pratade om mat- och sovtider, medan de avhandlade resor och hett sex med främlingar. Jag kände mig utanför.
Ja, jag är bonusmamma, men jag är så mycket mer än bara förälder.
Madeleine GrayI efterhand inser jag att jag borde ha varit mer öppen om var jag befann mig. Ingen vill känna sig åsidosatt eller bortprioriterad. Mitt dåliga samvete mot mina vänner gjorde att jag inte tyckte att jag förtjänade att babbla på om den tillvaro som var orsaken till att jag försvunnit. Det blev en ond cirkel.
Lyckligtvis ger riktiga vänner inte upp. Det senaste året har jag blivit tryggare i min föräldraroll och har kunnat lägga mer tid på vännerna igen. Jag har bett om ursäkt för att jag varit frånvarande och de har bett om förlåtelse för att inte ha förstått det svåra i livsomställningen. Vi anstränger oss alla för att se saker ur varandras perspektiv.
Nu går jag på middagar med mina vänner igen, vi hänger och ser film tillsammans – och det är som att en stor sten har fallit från mina axlar. Ja, jag är bonusmamma, men jag är så mycket mer än bara förälder. Och ju äldre min son blir, desto viktigare är det för honom att se det. Jag är författare, läsare, tennisspelare och romcom-äskare. Mina vänner berikar mitt liv – och det gör mig faktiskt till en bättre förälder.”
Vänskap och olika åsikter
Av: Alexandra Jones
Efter att ha tjafsat om allt från löneskillnader mellan kvinnor och män till huruvida det är okej att gå i terapi för sin klimatångest, har jag kommit fram till att det bästa är att närma sig känsloladdade ämnen med ödmjukhet och öppenhet.
Om du har en bästa vän så finns den personen förmodligen i ditt liv av en anledning och förtjänar att få göra sin röst hörd. Vänskap är värdefullt, så nicka inte bara med – försök att faktiskt förstå hur de resonerar. Du kanske lär dig något om dem, något som kan förklara den ’förkastliga’ åsikten. Så långt öppenheten.
vänskap är något värdefullt och inget vi bara kan kasta bort, men detsamma gäller våra principer
Alexandra JonesOch ödmjukheten? Oavsett vilka slutsatser de har dragit, försök tänka att deras resonemang kan vara precis lika vettiga som dina. Den tid då alla tog del av en och samma nyhetssändning på teve är förbi, nu är våra medievanor individualiserade och algoritmstyrda, vilket leder till att ’fakta’ vi serveras via sociala medier mycket väl kan stå i rak kontrast till det någon annan matas med. Så i stället för att deklarera ’skitsnack’, försök omfamna möjligheten att även du snackar skit – kanske kan ni söka efter fakta tillsammans. En utmaning som kan leda till lärorika diskussioner.
Med allt detta sagt behöver vi nog också reflektera över våra allra mest bergfasta övertygelser. Människan är smart och har förmågan att sätta sig in i och anpassa sig till en mängd olika ståndpunkter, men alla har rätt till sin egen gränssättning. Vissa åsikter och ideologier kan kännas som själsliga övergrepp, och då menar jag de verkligt grundläggande värderingarna – sådant som vi helt enkelt inte kan tolerera, för det skulle strida mot den inre moralen. Sedan måste vi fråga oss själva: kan jag verkligen umgås med den här personen, med tanke på hens åsikter? Som sagt, vänskap är något värdefullt och inget vi bara kan kasta bort, men detsamma gäller våra principer.”
