Hoppet lever – så återerövrar du optimismen i en tid av kris
De senaste åren har världen tett sig som en enda stor skådeplats för skräckscenarier och nattsömnen störs inte sällan av hovrande orosmoln: prisökningarna, kriget i Ukraina, kärnvapenhot, klimatkris, energikris, pandemi, strukturell rasism, annalkande lågkonjunktur och politisk instabilitet.
Svarta rubriker gör oss nedstämda
Inte undra på att 46 procent av befolkningen i Storbritannien (enligt en undersökning av nyhetsbyrån Reuters från 2022) aktivt undviker nyheter – att jämföra med 17 procent 2017. På frågan varför de vill vara frånkopplade svarade de flesta deltagarna att de kände sig maktlösa eller deprimerade.
Ett mycket sorgligt konstaterande, men fullt förståeligt – svarta rubriker gör oss nedstämda. I en enkät från Force of nature framgick det att 70 procent av alla brittiska ungdomar känner hopplöshet inför klimatkrisen och enligt Market financial solutions oroar sig hälften av alla hyresgäster för att inte kunna betala sin hyra i år. Det råder inget tvivel om att vi har stora utmaningar framför oss, men är läget verkligen så hopplöst? Eller har vi varit lite för snabba med att förmoda att allt kommer gå åt pipan och att det inte finns något vi kan göra åt saken?
Det råder inget tvivel om att vi har stora utmaningar framför oss, men är läget verkligen så hopplöst?
Journalisten Daisy Greenwell menar att vårt perspektiv blir skevt eftersom vi inte blir informerade om helheten. Efter flera år på en stor dagstidning kämpade Greenwell själv med att inte tappa hoppet och för varje artikel om politiker som ignorerade miljöfrågorna växte håglösheten.
– I ungefär ett år var jag rejält nere och det påverkade hela min tillvaro, berättar hon. Till slut konstaterade jag att det bara var meningslöst att vara kvar, inget hjälpte ju. Jag bestämde mig för att bara jobba med sådant som verkligen gjorde skillnad.
I samma veva kom Greenwell i kontakt med tidskriften Positive News.
– Jag minns första gången jag läste den, det var fantastiskt. Som en tyngd hade lättat från mina axlar.
Fokus på positiv utveckling
Positive News, där Greenwell numera arbetar som redaktör, ingår i en växande global rörelse som kallas ”lösningsinriktad journalistik” eller ”konstruktiv journalistik”. Den utgår från samma principer som sedvanliga nyhetsmedier, men med en avgörande skillnad: fokus på positiv utveckling världen över.
Den senaste tiden har det gått att läsa om bostadsprojekt som avsevärt reducerat antalet hemlösa i städer som Wien och Helsingfors, en brittisk rörmokare som förmedlar gratistjänster till låginkomsttagare för att hjälpa dem hålla värmen i sina bostäder och att ursprungsbefolkning i Amazonas lyckats skydda stora arealer mark från exploatering. Greenwell berättar att hon tar del av långt mycket mer hoppingivande nyheter än de som får plats i tidningen och att huvudparten av de traditionella medierna helt bortser från dem.
Psykologer menar att vi människor är mer mottagliga för negativitet.
– Om man föreslår ett positivt nyhetsupplägg på en vanlig redaktion blir svaret ”nja, det där är för tråkigt”, fortsätter Greenwell.
Psykologer menar att vi människor är mer mottagliga för negativitet: vi dras till berättelser som påtalar potentiella faror i omvärlden, vi har helt enkelt ett evolutionärt intresse av att bli medvetna om hotbilder. Dessvärre innebär detta att nyhetsredaktörer gärna fyller sina publikationer med fruktansvärda händelser.
– Det blir inget utrymme över till att belysa allt som faktiskt går i rätt riktning, konstaterar Greenwell.
Viktigt att sätta gränser
Själva takten på vår nyhetskonsumtion kan också bidra till att vi känner mer panik än vad som är befogat. År 2005 anlände den buddistiske munken Gelong Thubten till en retreat på en ö utanför Skottland, där han stannade i fyra år utan telefon, internet och nyhetsförmedling.
– När jag lämnade retreaten 2009 och kom till London hade teknologin ändrats totalt, berättar han. Iphone, YouTube, Twitter och Facebook dominerade och det var chockartat att se hur tempot hade skruvats upp. Jag reagerade på hur invasiv all information hade blivit. Ja, det pågår väldigt skrämmande saker i världen, men måste vår stressnivå vara konstant på maxnivå?
Bara för att nyhetsflödet pågår dygnet runt innebär det inte att vi måste ta det till oss dygnet runt.
För att få oss att hantera den här psykiskt pressande tillvaron har en mängd olika andliga och filosofiska rörelser fått nytt syre och självhjälpsindustrin har de senaste året i mångt och mycket förmedlat vikten av ”att sätta gränser”. Det är ett ämne som numera dyker upp i samtal om allt från dejting till arbetstider och internetanvändning.
Doktor Laurie Santos, professor i psykologi på Yale-universitetet, leder podcasten The Happiness lab, där hon delar med sig av forskning kring välmående och hon rekommenderar gränssättning även vad gäller nyhetsintag.
– Bara för att nyhetsflödet pågår dygnet runt innebär det inte att vi måste ta det till oss dygnet runt, säger Santos. Vi kan bestämma oss för att slå av notiserna och bara ägna en halvtimme om dagen åt nyheter.
Thubten menar också att om vi ska använda oss av plattformar som Twitter, så kan vi göra det på ett mer konstruktivt sätt.
– Jag tror att sociala medier kan vara kraftfulla kanaler för att sprida kärlek i stället för rädsla, säger han.
Vi klarar mer än vad vi tror
Stoicismen (grekisk-romersk filosofisk inriktning från antiken) har också fått en något oväntad comeback tack vare vår allmänt stressiga tillvaro, ett exempel på det är Instagramkontot @dailystoic, med nästan två miljoner följare. Det är inte den sortens vishetslära som håller oss i handen i svåra tider, snarare menar den att vi ska tuffa till oss. Stoikerna uppmanar oss att ta reda på vad vi faktiskt kan kontrollera och inte slösa energi på det som ligger bortom vår kontroll. Vi bör ständigt påminna oss själva om vår dödlighet (så att rädslan för död och förlust till slut förlorar sin kraft) och förlita oss på att vi kan hantera vad som än väntar oss framöver.
Det här är ett förhållningssätt som har överraskande mycket gemensamt med meditation, något som också har ökat i popularitet för att stävja den moderna ångesten. 2018 noterade den amerikanska folkhälsomyndigheten (Centers for disease control and prevention) att det var den hälsotrend som växte allra snabbast i USA.
– Meditation får oss att fokusera på de tankar och känslor som gör att vi mår dåligt, förklarar Thubten. Det handlar mindre om vad som händer i världen och mer om att förändra våra reaktioner.
Gelong Thubten anlitas av stora organisationer, som bland annat FN, för att undervisa i meditation och mindfulness.
– Jag menar inte att vi ska förtränga allt, fortsätter han. Jag menar att vi borde bygga upp vår motståndskraft och lära oss att behålla lugnet och vara närvarande i nuet, även när tillvaron är rejält turbulent.
VI behöver både det positiva och det negativa
Något som experter på välmående verkar vara överens om är att om vi vill kunna känna hoppfullhet, så måste vi först våga kännas vid det negativa.
– Det finns gott om belägg för att förträngning av jobbiga känslor bara gör allt värre, säger doktor Santos. Hopp betyder inte frånvaro av ångest eller rädsla. Det är inte någon klämkäck syn på tillvaron där man låtsas att allt är perfekt. Genuint hopp förutsätter att vi verkligen adresserar vad som pågår, släpper in det skrämmande och noterar hur det får oss att känna.
Om vi vill träna på just detta rekommenderar Santos en meditationsövning som går under akronymen RAIN och som populariserades av psykologen Tara Brach. Steg ett är ”Recognise”: identifiera vad du känner eller tänker just nu. Sedan ”Allow”: tillåt känslorna att finnas utan att försöka förändra dem. ”Investigate”: undersök känslorna. Var sitter de? Vilka tankar väcks? Till sist ”Nurture”: vårda dig själv med budskap om kärlek eller förlåtelse.
Hopp betyder inte frånvaro av ångest eller rädsla.
– Forskning visar att det här kan vara en effektiv teknik, understryker Santos. I motsats till att sopa sin rädsla under mattan, får meditationen oss att återvinna ett lugn och en känsla av kontroll.
I lägen när vi blir särskilt nedslagna av aktuella händelser måste vi också påminna oss om att stora katastrofer kan fungera som effektiva katalysatorer och ofta ge upphov till enastående utveckling. Första världskriget gav oss suffragettrörelsen och efter andra världskriget effektiviserades många folkhälsomyndigheter. I och med Rysslands invasion av Ukraina har EU snabbat på processen med att göra sig oberoende av rysk olja, för att i stället investera i förnybara energikällor.
– Putins krig har verkligen eldat på omställningen till mer hållbar energi, säger Greenwell. Den senaste rapporten från IEA (International energy agency) innehöll överraskande nog rätt upplyftande läsning.
I en artikel av David Wallace-Wells, författare till Den obeboeliga planeten (precis lika munter som titeln antyder), som publicerades i The New York Times nyligen, konstaterades att den globala uppvärmningen nu förväntas ligga på mellan två och tre grader – att jämföra med fyra eller fem grader för några år sedan. Det är inte goda nyheter, men tack vare avtalade åtgärder har mänskligheten i alla fall lyckats reducera den estimerade uppvärmningen med nästan hälften på fem år. Poängen är inte att läget är stabilt, utan att det faktiskt kan förändras och ibland är det de största bromsklossarna som banar väg för utvecklingen.
Se möjligheten till förändring
Thubten tror också att vi kan bli mer tillfredsställda som individer genom att se till vårt närområde och sådant vi har en möjlighet att påverka.
– Det är okej att livet inte är perfekt, säger han. Vi kan lära oss att hantera svårigheter. Genom meditation blir hinder något stärkande och vi kan minska vår rädsla. Man blir mer medveten, mer levande och mer intresserad av att göra gott. Vi kan inte lösa de stora världsproblemen, men vi kan definitivt göra något medmänskligt för vår omgivning och det gör livet mer meningsfullt.
Det är okej att livet inte är perfekt
När Daisy Greenwell övergick till konstruktiv journalistik blev en av effekterna – utöver att livet känns mer meningsfullt – att hon inte längre får svåra skov av hopplöshet.
– På nästan alla områden – extrem fattigdom, mödradödlighet, barnadödlighet, flickors utbildning, medellivslängd – är världen en bättre plats nu än för hundra år sedan. Det enda som inte är bättre är klimatet och den biologiska mångfalden, men till och med där ser det mer hoppfullt ut nu än för fem år sedan när så många världsledare fortfarande hade skygglappar på sig.
– Det händer att Positive News läsare skriver till Greenwell och berättar hur tidningen fått dem att ta egna initiativ, bland annat en kvinna som organiserat hjälpinsatser till föräldralösa ukrainska barn som placerats i hennes hemstad.
– Människor är i grunden goda, poängterar Greenwell. Självfallet finns det fortfarande massvis av svåra problem i världen, men det kan hända att vi har kapacitet nog att lösa mer än vi tror.
Foto: Grant Jazz
