Lisa Peterson Berger om Förklädesfabriken
Det är kväll på Förklädesfabriken i Farsta. De sista volontärerna har precis gått hem och kvar är Lisa Peterson Berger, hennes bror Jens Peterson Berger och kollegorna som på bara några veckor gått från att vara främlingar till att bli en tight grupp frivilliga som tillverkar skyddsutrustning till äldreboenden, för att stoppa spridningen av covid-19. Då ringer telefonen.
– Vi har precis gått på kvällspasset, säger en person med tårar i rösten på andra sidan. Vi har smittade på alla avdelningar, de senaste timmarna har vi konstaterat tio nya fall och tre döda. Vi har inga skydd alls …
Rösten brister.
På Förklädesfabriken finns alltid en buffert med nödlådor, för att det ska finnas tillgång till skyddsförkläden om det uppstår ett akut behov någonstans.
– Vi kastade oss i bilen och körde ut direkt, berättar Lisa Peterson Berger. Och det finns ju tusen sådana historier såklart. Om vi kan göra det lilla, så att de bara kan känna sig lite, lite säkrare …
Tillverkar skyddsutrustning för äldreboenden
I kärngruppen som driver Förklädesfabriken finns det bland andra en läkare, en diakon, en traktorförare, en journalist, en konstnär och några kulturarbetare. Syskonen Peterson Berger tillhör de sistnämnda och Jens kom på idén i våras när han jobbade som volontär hos det kreativa communityt Blivande i Frihamnen i Stockholm, där de också tillverkar skyddsförkläden. Han tänkte att det borde gå att skala upp verksamheten, slängde ut trådar lite överallt och kom i kontakt med Anna Grip och Cristina Caprioli på Ccap som erbjöd dem sina lokaler i Telestaden.
– På långfredagen stod vi där med tomma lokaler, berättar Lisa Peterson Berger som snabbt hakade på sin bror. Vi la ut förfrågningar på Facebook om bord, fick ett grundkit med mallar och lite plast från Blivande och så började vi arbeta på väldigt liten skala.
Tre veckor senare hade tusentals volontärer arbetat i Förklädesbutiken och kärngruppen var femton personer stor.
– Det finns en så stor längtan efter att göra någonting nu. Jag blev överväldigad av allt stöd och att det gick så fort. Restauranger kommer med mat, affärer kommer med dryck och fika. Väldigt många vill hjälpa till, säger Lisa Peterson Berger
De är dagligen i direktkontakt med människor som arbetar på olika äldreboenden i Stockholm, för att hela tiden ha uppdaterad information om hur mycket skydd som behövs. Och just nu är Förklädesfabrikens skydd, för de allra flesta, det enda alternativet som finns.
– Historierna vi får höra nu, om hur det ser ut på vissa boenden … De återanvänder engångsskydd, om de ens har några. På vissa ställen kan det finnas många smittade, men de har inte ens termometrar. Folk står i sopsäckar och jobbar, säger Lisa Peterson Berger och blir tyst en stund innan hon tillägger: Många gråter när de pratar med oss.
Använde sin oro till att göra skillnad
Personligen gick hon igenom ett slags sorgeprocess i början av coronakrisen, då hon läste precis allt som gick att läsa om virusets spridning, grät och kände sig handlingsförlamad.
– Jag började ifrågasätta mina val i livet. ”Varför jobbar inte jag inom sjukvården? Varför bidrar jag inte med något?” Sedan gick det ganska fort till att vi kanske kan göra något litet i det här stora. Då kände jag en energi som jag aldrig känt förut.
Under veckorna med Förklädesfabriken har vissa människor för alltid hittat en plats i Lisa Peterson Bergers minne. Som mannen som hörde av sig för att hans pappa var sjuk.
– Han bad om ursäkt först, ”förlåt att jag hör av mig som privatperson, men min pappa är sjuk sedan innan och nu har han troligtvis covid-19”. Han fick visir och munskydd från fabriken. Sedan fick jag ett meddelande från honom: ”Tack för att ni möjliggjorde att jag kunde träffa min pappa, kanske för sista gången … ”
Lisa Peterson Berger tänker efter lite innan hon fortsätter.
– Jag kan ju gömma mig lite bakom arbetet och mår på ett sätt bättre än på länge i den här krisen, men hela tiden händer sådana här saker som gör att verkligheten kommer ikapp …
Lisa Peterson Berger och kärngruppen av volontärer jobbar långa dagar, kvällar och helger för att samla in pengar, köpa material, lära upp nya volontärer och sprida initiativet till nya städer – och de tänker göra det så länge behovet finns.
– Jag är bara en person av många, vi kämpar med det här tillsammans. Och vi gör det för att minska smittan och för de som står där framme, som jobbar inom vård och omsorg. Det är ju de som är hjältarna! Kan vi underlätta deras dag pyttelite så är vi glada.
Men hon hade aldrig kunnat föreställa sig hur mycket tid och kraft som skulle krävas av henne och de andra volontärerna, och ofta räcker dygnets timmar knappt till.
– Det är lite svårt att varva ner … Jag sover färre timmar för vi har ofta möten på kvällarna, det är alltid något som ska lösas. Men jag har aldrig sovit så gott som de timmar jag sover. Att sova med min tvååring, det ger mig kraft.
Lisa och Jens är vana vid att driva projekt, styra upp en premiärvecka eller anordna en festival, men det är oftast ett intensivt arbete under en kort tid. Nu finns inget slutdatum.
– Vi insåg snart att detta är inget kort lopp, det är ett maraton. Alla fick gå tillbaka till sig själva och känna efter, sedan bestämde vi att ”okej, vi kör på, men vi måste skydda oss själva”. Alla jobbar väldigt mycket.
Trots alla svåra historier, krävande arbetsdagar och gripande möten med människor som har förlorat sina närmaste och därför ser arbetet på Förklädesfabriken som en fristad ser Lisa Peterson Berger ljust på tiden efter pandemin. När den akuta krisen är över.
– Den otroliga kraften när människor sluter upp. Jag har mitt i allt fått ett hopp om framtiden. Jag tror att folk har tänkt om och tänkt till. Därför tror jag att det kommer att komma fina saker ur det här också.
FAKTA
Namn: Lisa Peterson Berger.
Ålder: 35 år.
Yrke: Kommunikatör på Orionteatern i Stockholm.
Familj: Sambon Måns och dottern Emy, 2 år.
Bor: I Farsta.
Roll under pandemin: En av grundarna av Förklädesfabriken i Farsta.
Av: Helena Skoog
Foto: Emma Svensson
LÄS MER:
Entreprenören Sofia om att starta begravningsbyrå under pandemin
Specialistläkaren Manar Radif om att behandla coronapatienter
Emma Frans vill förändra hur vi ser på epidemiologer
