Helle Schunnesson: "I år lämnar jag den personliga utvecklingen åt killarna"

Konstnären Estelle Graf: "Längtar efter anti-inspiration"

Jag har umgåtts med en del män under högtiderna, vilket jag till vardags gör oväntat sällan. Jag omger mig mest med tjejer annars och är van vid deras höga nivå av fix och don. Det pågår året om, men är särskilt påtagligt runt årsskiftet. Vi planerar genomtänkta firanden, gör vision boards, går i terapi, skaffar nya hobbys, slingar håret och börjar på pilates.

Det grundar sig ofta i något fint. Önskan att leva ett så gott liv man kan. Ha så bra relationer man kan. Må så bra man kan. Men inte sällan slår det över. Optimeringsivern förvandlas till klåfingrig kontroll, och till slut är inget vi gör tillräckligt.

Det har ju vi kvinnor blivit indoktrinerade i sedan barnsben: vi kan alltid bli lite bättre. Eller om man vänder på det – vi är aldrig riktigt bra nog.

Och så har vi männen. Männen i mitt liv är bra, snälla och jämställda(-ish), men deras liv ter sig ändå så väsensskilda från våra. De är förunderligt bekväma med att ta för sig av vad de behöver.

Är det egentid, då går de i väg. En paus? Då blir det att scrolla på soffan. De går till gymmet när de känner för det, även mitt i högtidsfixet, och äter vad de är sugna på, precis när det passar dem.

Det här kanske låter som kritik, men det är inte det. Att leva livet på sina egna villkor, utifrån sig själv och sina egna behov, är högst rimligt. Jag önskar bara att vi kvinnor var lika bra på det.

DET ÄR DAGS ATT lansera killnyår

De senaste åren har vi på hösten börjat fira ”tjejnyår”. Ironin i att det är just tjejer som håller på med det här optimeringsprojektet kan knappast ha gått någon förbi. Det går helt i linje med förbättringsandan som vi tidigt lärt oss förväntas av oss kvinnor.

Men så häromdagen, när jag fick frågan om jag har några nyårslöften, gick luften ur mig. Jag kunde inte komma på ett enda. Jag orkar inte optimera mer, bli bättre, utmana mig själv, växa. Kanske blir utmaningen att släppa på kontrollen och sluta se sin förbättringspotential hela jävla tiden.

Jag tycker vi lämnar självutvecklingen till männen i år. Det kan få vara deras tur att rannsaka sig, växa och bli bättre människor.

Om vi nu har etablerat tjejnyår i våra liv – är det inte hög tid att vi lanserar killnyår också?