Helle Schunnesson: "Deras sårbarhet gör mig modigare – därför älskar jag dejtingvideor på Tiktok"
Julia häller upp ett glas vin. Hennes lugg är upprullad i en sån där rulle som alla tjejer har i luggen nu för tiden. Hon sitter vid köksbordet och sminkar sig framför en spegel med inbyggt LED-ljus. Det är dags att göra sig redo för ännu en första dejt. Hon verkar mer trött än exalterad.
Jag känner inte Julia, men det känns som att jag gör det. Hon är nämligen en av de många tjejer som delar med sig av sitt dejtingliv på Tiktok, ofiltrerat och ärligt.
Tjejerna jag tittar på blir ghostade, neggade eller blockade under tiden som de gör sig fina inför den första träffen.
Dejtingappen Bumble har döpt den här sortens innehåll till “date with me”. Som GRWM, fast det är den snåriga dejtingdjungeln som vi tittare får följa med in i. I Bumbles globala rapport om dejting identifierar de date with me-innehåll som en av årets stora trender, och rapporten visar att 42 % av deras användare känner sig mindre osäkra och ensamma i sin dejting, tack vare de Tiktokare som skildrar kärlekslivets toppar och dalar.
Och om vi ska vara ärliga är det ju inte solskenshistorierna vi är ute efter.
Det finns många teorier om vad dejtingapparna gjort med oss, och med den moderna kärleken. Å ena sidan har vi tillgång till fler personer än någonsin, och kan tack vare dem träffa människor vi aldrig annars kommit i kontakt med. Å andra sidan gör alla alternativ oss handlingsförlamade. En annan risk är att profilerna i apparna blir till mer objekt än människor – och objekt behöver man inte behandla med särskilt mycket respekt och empati.
Det hårda klimatet på apparna har gjort att romansen försvunnit från dejtandet, och att swipea i apparna känns mer som ett jobbsökande än en lustfylld jakt på Den Rätte. Varje matchning motsvarar en ansökan, och varje första möte blir till en arbetsintervju. Till och med dejtingprofilerna låter som jobbannonser i dag! Apparna är fulla av användare som ”brinner för självutveckling” och vill ”växa tillsammans som ett team”.
Jag vill uppleva den sanna kärlekens brinnande smärta och eufori!!!! Jag vill inte växa tillsammans som ett team!!!!
Kanske är det den frustrationen som får mig att söka mig till berättelserna om dejting. Media har alltid varit ett sätt för oss att förstå och förklara vår omvärld, och de modiga tjejerna på Tiktok lyckas bättre med det än någon kärleksreality, tjejtidning eller romcom någonsin gjort.
Det borde kanske ha en avskräckande effekt, för skräckhistorierna är många. Tjejerna jag tittar på blir ghostade, neggade eller blockade under tiden som de gör sig fina inför den första träffen. Men av någon anledning har det motsatt effekt – deras sårbarhet gör mig modigare.
Det är väldigt mänskligt att internalisera det som andra gör mot oss. Det spelar liksom ingen roll hur många timmar terapi vi gått i, självhjälpsböcker vi läst eller upplyftande citat vi printscreenat. När någon behandlar oss illa är det svårt att inte fråga sig vad vi gjort för att förtjäna det.
Men när jag ser Julia, eller Elin, eller Klara gå igenom samma sak utmanar det en djupt rotad tro i mig. Om ingen av dem gjort något för att förtjäna att bli pissigt behandlade – då kanske jag inte har det heller?
Hur det faktiskt går på dejterna spelar egentligen inte så stor roll. Det var liksom aldrig killen som var huvudrollen. Det storslagna ligger i att få sitta där i köket tillsammans med Julia inför ännu en första dejt, och för en stund känna sig lite mindre ensam.
