Titta in i Linnéa Wikblads Södermalmstvåa – där ingenting har gjorts om
I en tid där specialbeställda bänkskivor, nya golv för tiotusentals kronor och platsbyggt – allt tycks vara vardagsmat, är en lättnadens suck inte långt borta när man kliver över tröskeln till Linnéa Wikblads Södermalmstvåa. Här har ingenting gjorts om.
– Eftersom jag bor i hyresrätt, och alltid har gjort, har den typen av ”bostadsrättsvansinne” inte drabbat mig. Jag nöjer mig med ytskikten och ställer in fina saker i stället, berättar programledaren från den begagnade ”antagligen Stalands”-soffan i vardagsrummet.
Nåväl, sovrummet och hallen har faktiskt klätts i ny färg. Av målare, absolut. En tidigare katastrof har sedan länge avskräckt Linnéa från att själv ta till penseln:
– Jag är absolut ingen händig person och egentligen ingen ”doer”, men en gång skulle jag måla om en hel lägenhet. Jag tänkte: ”Vilken konstig färg, det här var inte den jag valde”, men målade på ändå. Efteråt såg jag på etiketten att jag hade tagit helt fel burk, det var utomhusfärg. Hjälp!
Det Linnéa saknar i hantverksskicklighet kompenserar hon emellertid för med ett vasst, sedan länge tränat, second hand-öga. I princip allt är begagnat i lägenheten.
– Jag har utvecklat ett slags motstånd mot nya saker, de tilltalar mig inte. Second hand är en win-win-win-win-win. Roligt, billigt, klimatvänligt, emballagefritt – jag hatar emballage och ryser vid blotta tanken på bubbelplast – och pengarna går ofta till något bra.
Även om inredningen går i andrahandsmarknadens tecken, är det ingen brokig loppiskänsla som möter ögat. I stället bjuder hemmet, som tidigare måste ha varit två små ettor som slagits ihop, på varsamt avvägda färg- och formval att vila blicken på. Knepet?
– Second hand-jakten måste inte handla om att hitta gammalt. Det kan vara begagnat, men från 2017 i stället för 70-talet.
När det gäller stilinfluenser är Linnéa svag för offentlig sektor-känslan och myser när hon hittar någonting som utstrålar ”vårdcentral på 90-talet” eller ”gammalt kontor med stationära datorer”.
– Jag gillar hur man föreställde sig det urbana livet i svensk film runt millennieskiftet. Sådana lägenheter som man kunde se i Adam och Eva eller i Beck-filmer till exempel. Det var nog så jag visualiserade vuxenlivet när jag var yngre, så det har blivit mitt ideal.
Hon leker gärna med kontraster. Vid matplatsen i vardagsrummet får exempelvis Fritz Hansens ”90-tals-konferensiga” Myran-stolar i Kleinblått samsas med ett gammalt allmogebord som sett helt andra dagar än sina sittgruppskamrater.
– Man gick liksom ut och mjölkade en ko för att fylla kannan till nävgröten som ätits vid det här slagbordet, ser Linnéa framför sig.
Det maffiga fönsterpartiet fick programledaren att känna ”här ska jag bo” och stryka två av de viktigaste punkterna från önskelistan: Inte söderläge. Inte mot en trafikerad gata.
Utöver fönstren som visar upp Ringvägen från dess bästa sida, är tavelväggen i vardagsrummet Linnéas favorit.
– Jag har alltid dragits mest till bilder av människor, och många av mina finaste verk är porträtt, berättar hon med blicken vänd mot sin samling.
Ett flertal par målade ögon möter Linnéas och många av betraktarna är nakna kvinnor.
– Krokimålningarna är så vackra, men jag är medveten om att de kan uppfattas som lite … ”pervy”, säger hon med ett skratt.
Det var en dåligt fotad Blocketannons som ledde Linnéa in i en farbrors farstu i Bredäng. Han hade gått på en klassisk konstskola på 80-talet och Linnéa kom därifrån med elva fantastiska rullar, däribland nakenstudierna, under armen.
Om konstsamlingen är det som först fångar blicken hamnar de glada, kraftigt växande gröna bladen på en stark andraplats. Hemligheten?
– Stöld och kiss. Mina växter är ofta stöldgods; några blad som nypts av här och där i offentlig miljö, där det inte märks. Jag vattnar dem med guldvatten som jag blandar ut från min ”tjejmugg”. Du vet, en sådan där mugg som många tjejer har i badrummet för graviditetstest, ägglossningstest, klamydiatest och sådant.
När Linnéa inte sänder morgonradio i P3, ägnar sig åt andra programledaruppdrag eller åker runt på second hand-jakt, är det ”liggande läge i stoppade möbler” som gäller.
– Det är min favoritposition i livet. Jag borde skriva en roman med den titeln.
Fotograf: Petra Bindel
Stylist: Ida Lauga
