Kika in i kolonistugan i Malmö – bakom syren och hägg
Den lilla stugan som med sitt överhängande tak och stora verandaliknande trädäck nästan mer känns som en bungalow i Venice Beach än en svensk kolonistuga, ligger mitt i en prunkande trädgård och från omvärldens insyn skyddad av frodiga syrenhäckar.
Platsen är koloniområdet Ärtholmen, som i sin tur ligger insprängt som en grönskande oas bland höghusen bara några minuters cykelväg från de mest centrala delarna av Malmö. Ett rutnät av grusgångar leder en förbi försommargröna trädgårdar som varierar från pedantiska till vildvuxna, och små kolonistugor ompysslade på ett sätt som bara små kolonistugor brukar vara.
När Frida Persson köpte sin stuga på Ärtholmen för tolv år sedan (annonsen hittade hon på Blocket) var hon föräldraledig med sonen Gunnar och längtan efter en egen trädgård som komplement till lägenheten i stan var stor. Men då bestod dock trädgården mest av kirskål och igenvuxna rabatter och stugan var en gullig men sliten, liten 1970-talsstuga.
– Den såg verkligen inte mycket ut för världen, men jag började genast drömma om alla möjligheter den rymde. Och jag älskade det gamla äppelträdet som var fem–sex meter högt med grenar som täckte halva tomten. Den lilla stugan blev ännu pyttigare under det stora trädet, och såg nästan ut som en lekstuga.
När köpet gått i lås påbörjades en långsam renoverings- och förvandlingsprocess. Första steget var att dra in kommunalt vatten och avlopp.
– Tjugo meter långt och 1,5 meter djupt … Det hade väl tagit nån ynka timme för en liten grävskopa, men jag tyckte att ”själv är bäste dräng” och la en hel sommar på att gräva för hand i stället. Riktigt dumt. I dag skulle jag gjort en annan prioritering så att säga, säger Frida med ett skratt.
Mysiga kolonistugan – mitt i Malmö
Mycket av arbetet i stugan och trädgården har Frida gjort själv. Och de flesta av möblerna har hon fått eller bytt till sig i koloniområdets Facebookgrupp. Målet var att renoveringen skulle kosta så lite som möjligt, både för Frida och planeten.
– Det har varit en ytterst långsam process, men jag har njutit mycket på vägen av att fundera, klura ut ännu bättre lösningar, göra om mina ritningar för tionde gången och gneta och spara ihop pengar för att kunna förverkliga mina idéer. Jag har en hjärna som ständigt går på högvarv när det gäller att se möjligheter med rum och platser, så från första dagen på Ärtholmen har jag haft ideér som jag först nu, tolv år senare, har rott i hamn.
Senast avslutat projekt är en nio kvadratmeter stor tillbyggnad med sovrum och ovannämnda trädäck.
– Äntligen har jag mitt drömsovrum med skjutdörrar så jag kan kliva rakt ut i trädgården på sommarmorgnarna!
De senaste tolv åren har familjen, som utöver Frida och Gunnar utökats med sambon Nils och dottern Ester, bott på Ärtholmen från slutet av maj till mitten av september.
– Jag älskar att trots att vi har det hur lyxigt som helst här med rinnande vatten, kommunalt avlopp och så vidare, så är det något annat än hur vi har det resten av året hemma i lägenheten. Vi har toaletten ute i förrådet och duschen i trädgården, förvisso med varmvatten men en slang ska kopplas in till huset varje gång. Det är något härligt med att saker är lite knixigare som jag går igång på.
– När Gunnar var liten var alla nattliga toalettbesök ett helt äventyr. Han hoppade upp på min rygg, med ficklampan i högsta hugg, i alla väder. I både ösregn och under ljumma stjärnklara sommarnätter lyste han upp vägen till toaletten och vi fick många roliga samtal om både spöken och stjärnfall. Toalettbesök man minns!
Även om Fridas hjärna bubblar av potentiella förändringar är planen att den närmsta tiden försöka dra ner på antalet projekt.
– Ska jag vara ärlig så går den mesta tiden på våren åt till att fixa i trädgården och förverkliga alla idéer som legat och grott under vinterhalvåret. Men nu ska jag njuta lite av de projekt som är avklarade innan jag går igång med nästa. Ett litet tag i alla fall … På sommaren blir min trädgård förvildad och jag har lärt mig att både acceptera och uppskatta det. Jag strävar efter att dagarna som är kravlösa ska blir fler och övar mig på att sitta still, ta en fika, lyssna på fåglarna och bjuda hit vänner och familj.
Av: Emma Persson Lagerberg
Fotograf: Petra Bindel
