Inspireras av lekfullheten hemma hos designern i Göteborg
Det är svårt att veta när det egentligen började, eller blev som det blev. Men Karolina Kling har alltid skapat egna världar. Och inspirerats av andra. Först väcktes ett intresse för tryck på textil, vilket i sin tur ledde till att hon startade sitt eget modemärke redan under utbildningen på HDK i Göteborg. Efter examen flyttade Karolina till London.
– Det var en rolig period i modevärlden, med Henrik Vibskov, Walter Van Beirendonck och Patrik Söderstam. Jag drogs dit.
Efter London blev det Sverige igen, och i nästan 15 år jobbade hon för H&M-koncernen.
– Eftersom jag älskar att skapa efter mitt eget huvud är jag återigen egenföretagare. Jag ritar prints, målar tavlor och utvecklar mitt skapande mot att också innefatta inredning, än så länge har det blivit mattor och porslin. Hur man väljer att inreda säger väldigt mycket om en person, säger hon med ett skratt.
Intresset för inredning syns inte minst i högarna av inredningsmagasin som hon själv säger att hon köper ”frenetiskt”. Också böcker om design och konst finns det mängder av i lägenheten. Från Le Corbusier och Joan Miró till historisk botanik och en av favoriterna, britten Luke Edward Hall. Som hon tycker är romantisk i sitt uttryck, men ändå smakfull. För visst finns det spår av livet i England i 3,5-rummaren i Linnéstaden som Karolina köpte i samband med att hon fick sin dotter, Pearl som har hunnit fylla sex år.
– Det engelska är en del av min stil och smak, det tilltalar ”tanten” i mig.
Rummen fylls av mönstrade textilier, mjuka former och färger.
– Jag gillar att mixa allt, när man blandar tillräckligt mycket passar allt ihop till slut. Visst finns det en eklektisk anda hos mig, det är så jag vill ha det. Det gör ingenting om det blir form- eller stilmässiga krockar. Det känns mer när det får krascha litegrann. Därför gillar jag att också plocka in modern design här eftersom lägenheten byggdes förra sekelskiftet och har flera detaljer från den tiden.
Däremot tänker Karolina alltid på att färgerna måste passa ihop. En regel hon förresten planerar att bryta.
– För jag insåg nyligen att jag alltid bokar samma rum när jag bor på hotellet Amour i Nice, dit jag åker ofta för kulturen och livsstilen. Hotellrummet har rosa väggar. Jag blir så glad av rosa, mår bra av färgen. Då borde jag ha den på väggarna här hemma också!
Så fungerar Klinglogiken. Livet ska vara roligt, man ska må bra. Att lägenheten har vita väggar i dag är för att den är mörk. Men att ljusinsläppet är begränsat hindrade henne inte från att göra vardagsrummets och matsalens trägolv mörkt brunt.
– Det mörka golvet är säkert ett arv från England, även om jag inte vill flytta tillbaka till London kan jag sakna landsbygden och Cornwall där jag bodde en tid. Jag tycker väldigt mycket om cottage-myset, tror att man mår så mycket bättre med färg och mönster omkring sig. Lite mindre allvarligt.
Tittar man noga har Karolina plockat med sig mer än Cornwall hem till Göteborg. Små vita porslinsfötter inköpta i Tokyo står i en bokhylla, ett minne från Bogotá samsas om plats med en liten clown som hon hittade på en marknad i södra Frankrike.
– Svensk vintage är jag inte så förtjust i, det blir oftare att jag hittar saker jag tycker om när jag är ute på resa. Sedan köper jag sällan nya grejor, utan går i gång på det där lite udda och oväntade. När man köper saker utomlands blir det också en påminnelse om var man har varit.
Hemmet är som en karta över ett liv med ett enormt formintresse. Skillnaden mellan barnsligt och lekfullt kan vara hårfin, och en annan designer som Karolina gillar är så klart Beata Heuman.
– Jag köpte hennes första bok när den kom ut, hennes böljande världar tilltalar mig, gardinen i Pearls rum är hennes design. Och jag har målat på väggarna.
Hennes prints och målningar är abstrakt tankegods, ofta små figurer som ser ut som sina känslor. Den som minns modemärket Monki, minns också Karolinas typiska former.
– När jag ritar är det så viktigt att jobba för hand. Särskilt nu när det blir mer och mer AI. Desto större vikt vill jag lägga vid att låta den mänskliga handen få göra sitt avtryck. Särskilt i hemmet, där vill man känna att en hand har varit.
Handen som grafiskt mönster återkommer hemma hos henne (också fötter och ögon tycker Karolina om). På hennes egen hand syns konturen av hand intatuerad.
– Ja, det är en liten hand på min hand. En hand som alltid finns där, som lugnar både oro och stress, säger Karolina och ber mig hämta ännu fler ringar med färgglada stenar när vi ska fotograferna hennes händer.
För sådant som man mår bra av kan det inte bli för mycket av.
Foto: Jonathan Hökklo
