Filomena Smola bygger broar mellan nuet och det förflutna – med sin glaskonst
Polska Filomena Smolas glasverk existerar i spänningsfältet mellan motsatser: å ena sidan sköra och lätta, å andra sidan tunga, råa och jordade. De ställer subtilitet mot fysisk närvaro, har rötter i tradition men erbjuder ett nytt perspektiv på materialet.
Genom former som tillåter stillhet och eftertanke är hennes objekt en påminnelse om att mjuka värden hör hemma i vardagen och att sårbart inte är lika med svagt. Inspirationskällan? Kvinnor.
– Jag har alltid inspirerats av dem som burit min familj, deras öden och kroppar. Min mor, mormor, gammelmormor. Även av samtida kvinnliga konstnärer som arbetar nära materialet och skapar på sina egna villkor, samt av traditionellt kvinnligt hantverk där vardagligt lyfts till konst.
Filomenas arbete är också sprunget ur hennes rötter; till platsen där hon växte upp och till det polska kulturarvet. I sin senaste serie Within utforskade hon periferin av sitt eget medvetande. Delarna blev till bekännelser, genomsyrade av en längtan efter att röra vid det ömtåliga, oskuldsfulla och vackra.
– Det finns något djupt intimt i detta. Ibland obekvämt, nästan pinsamt, för jag vet att inte alla ser styrka i sådan mjukhet. Jag står inte som en krigare i min konst, utan som någon som tillåter sig att bli sedd i morgonljuset utan rustning. Men varsamhet kan vara starkt.
Det var faktiskt måleri som blev det första språket som lät Filomena tala på sitt eget sätt, men någonting saknades. En frånvaro som hon inte kunde sätta ord på förrän hon mötte värmen, närvaron och intimiteten som uppstår i hyttan. Man går in i en rörelse som förändrar både rummet omkring en och en själv, menar hon:
– Du rör dig i glasets rytm och det svarar. Ibland är processen nästan aggressiv och det finns stunder då man fysiskt brottas med materialet, men med en slags ömsesidig förståelse. Du ger dig hän åt materialet och i gengäld lär det – ömsint och nyckfullt – dig att vara uppmärksam, öm och ödmjuk.
I dag tycker Filomena att hantverket överskuggas av design. Det hantverk, som för över ett sekel sedan stod jämsides med konsten som jämlike.
– Numera är det ofta en designer som ritar, men en glasarbetare som utför det svåraste, mest väsentliga arbetet. Du kanske vidrör verket, lämnar ett märke, men blir inte skaparen i ordets fulla bemärkelse.
Vägen som Filomena därför valt stakades ut av den amerikanska Studio Glass-rörelsen.
– Konstnärer gjorde uppror mot rollfördelningen och beslutade att, på samma sätt som en målare greppar sin pensel, ta fullt ägarskap över processen.
I framtiden drömmer Filomena om att öppna den första oberoende glashyttan i Polen.
Foto: Filomena Smola/Objekt
