Annons

Annons

Sverrir Gudnason: ”Jag ville inte träffa Björn före inspelningen”



Han hade hellre spelat Jesus, men superträningen inför rollen som tennisikonen Björn Borg blev som en drog för Sverrir Gudnason. ELLE möter skådespelaren och trebarnspappan och pratar jobb, förlossningar, separationer, kärlek – och nya Borg-filmen.

Smash! Bam! Svooosch! Sverrir Gudnason rättar till pannbandet och fokuserar. Svetten rinner längs ryggen. Han kramar träracketen i handen, beredd på varenda boll. I fem månaders tid har han tränat två timmar tennis om dagen med tennistränare, styrka med en pt och fått supermat levererad i matlådor. Hans kropp har transformerats. Nu är han Björn Borg på vita duken. Men även hans hjärna förändrades under inspelningen av höstens stora svenska filmpremiär Borg.

Annons
Gilla ELLE på Facebook

– När vi filmade i Prag kände jag mig som en elitidrottsman. Allt var schemalagt, jag hämtades i bil, bodde på hotell. Jag fick en otrolig energi av träningen. Jag tänkte inte en enda dålig tanke på åtta månader. Oron man kan ha när man ska gå och lägga sig var som bortblåst. Om man ligger vaken tillräckligt länge kommer ju alltid ångesten, man börjar tänka att det ska hända ens familj någonting. Jag tänkte ingenting sådant. Det var som en drog.

När Sverrir fick frågan tvekade han dock att ta rollen.

– Det hade varit lättare att spela Jesus. Borg vet alla hur han är. Det kändes omöjligt.

Många timmars granskande av tv-intervjuer och matcher och läsande av Björn Borg-böcker gav honom både kroppsspråket och personligheten.

– Jag ville inte träffa Björn före inspelningen. Nu vill jag gärna det. Vi har pratat om att ta en kaffe. För mig kommer det nog att kännas lite märkligt, jag har studerat honom i detalj och jobbat som honom i nästan ett år.

Fastnade du för något speciellt?

– Han har en vänlig utstrålning, men man märker i intervjuer att han hellre hade varit någon annanstans. Det finns ett motstånd, ett mörker där. I matcherna är han hela tiden samlad. Han kanaliserar energin ut i musklerna. Allt går ut i slaget. Han går som en panter.

När inspelningen var klar klippte Sverrir av det långa håret och återgick till sitt eget varannan vecka-liv med döttrarna Salka, 12, Sísí, 10, och Blanka, 4,5.

– Jag var ung när jag fick barn jämfört med resten av Stockholm, 25 år. Ingen av mina kompisar hade barn. Det kändes ensamt. När de två äldsta barnen var små hade jag varken tvätt- eller diskmaskin. Det var ett helvete! Mitt bästa råd till alla småbarnsföräldrar och par är att skaffa diskmaskin. Det förhöjer livskvaliteten.

Sverrir har två separationer från barnens mammor bakom sig.

– Det var bra, det tycker jag verkligen. Så länge man är bra för varandra ska man vara ihop men när man inte är det kan man försöka vara vänner i stället. Det var ingen sorg för mig. Jag och barnens mammor har en bättre relation nu än när vi var ihop. Vi är bästa vänner. Ett uppbrott kan vara positivt. För en lyckad relation måste man ta hand om varandra, vara snälla och unna varandra saker. Man kan aldrig tvinga varandra till kärlek. Den måste komma naturligt.

Tror du på kärleken?

– Det gör jag verkligen! Nu har jag en ny kärlek. Det går jättebra. Jag tror på kärleken i alla dess former.

Din starkaste upplevelse som förälder?

– Ögonblicket när jag träffade mina barn för första gången är det starkaste jag har upplevt. Förlossningarna var otroligt starka. I vårt samhälle är vi så skyddade från situationer som är på liv och död. Alla djuriska känslor ska hållas tillbaka. Att vara med på en förlossning är som en kraft som inte går att stoppa, det är verkligen på liv och död. Det var jag inte riktigt beredd på. Det var bara att finnas där.

Tre barn och mycket jobb, hur får du ihop det?

– Förr kunde jag inte tacka nej. Jag jobbade på teatern på kvällarna, filmade på dagtid och flög kors och tvärs på olika möten. Jag fick bestämma mig för att göra en sak i taget. Då blev det lättare.

Din paradrätt som alla barnen gillar?

– Tacos, det älskar alla tre. De gillar soppa också, och fisk! Det är jag stolt över. Det är för att de har hängt så mycket på Island.

Hur var din egen barndom där?

– Det var sagolikt att växa upp på Island med havet, bergen. Det var en bra barndom. Jag hade mycket kompisar och vi var väldigt fria.

Blev du en annan person av att ryckas upp och flytta till Sverige?

– Det påverkade absolut min personlighet. Det var en liten livskris. Jag kände ett utanförskap i början, när jag kom kunde jag ingen svenska. Jag kunde inte vara rolig, arg. Jag kunde inte koderna. Jag kunde inte uttrycka mig. Jag valde att hellre hålla käften. Det var tufft. Barn är inte alltid snälla. Men det gav mig en förståelse för hur det kan kännas att komma till ett nytt samhälle. Så jag lärde mig något viktigt av den resan.

Filmen Borg har svensk premiär den 8:e september.

Stylist: Emine Sander

LÄS OCKSÅ:

Se första trailern till Björn Borg-filmen med Shia Labeouf och Sverrir Gudnason

Sverrir Gudnasson: ”När jag växte upp på Island kände jag att jag hade en kraft”

Brad Pitt gör sin första intervju sedan skilsmässan från Angelina: Jag vill inte leva på det sättet mer

(21)
(0)
Annons


Annons
Annons
För mode och beauty
i din inbox varje vecka
 

Annons

Laddar