Sarah Sjöström i exklusiv intervju i ELLE
Av Lovisa Lundström
Foto Eric Josjö
Solen bränner. Den glittrar i det turkosa poolvattnet. Det luktar fränt av klor. Sarah Sjöström, 7 år, övar ensam på simtagen. Tålmodigt och beslutsamt. Timme ut och timme in. Plötsligt märker hon att hon simmar.
– Jag kämpade på där i bassängen tills det till slut lossnade. Familjen var på semester och mina föräldrar hade sagt att jag inte fick bada i hotellpoolen förrän jag hade lärt mig att simma. På något sätt snappade jag upp det själv. Jag var orädd av mig redan som barn så det kom rätt naturligt.
Dock kan hon inte längre minnas den triumferande känslan av att lyckas ta sitt första riktiga simtag, när man inte längre måste fäkta med armarna och sparka med benen för att inte sjunka mot botten.
– Haha, den frågan har jag aldrig fått förut! Nej, jag minns faktiskt inte hur det kändes.
Tre år senare går Sarah med i en simklubb. Inte för att hon älskar att simma. Hon vill vara med sin bästis som simmar efter skolan varje dag. Sarah hamnar omedelbart i tävlingsgruppen.
Förstod du själv att du simmade bättre än alla andra?
– Jag var inte så bra första gångerna, jag tyckte att det var jättesvårt och jobbigt att simma. Lektionerna var tuffa, jag sa hemma att jag ville sluta. Men det kom inte på tal, mina föräldrar hade redan betalat terminsavgiften. De var noga med att man avslutar det man påbörjar, så jag fick fortsätta terminen ut. Och så sa de att jag måste börja med någon annan sport om jag slutade. Det var bra för mig. Jag var inte intresserad av någon annan sport och med tiden lärde jag mig det roliga med simningen. Det tog ett år, men då var jag riktigt, riktigt bra. Bland de bästa i min åldersgrupp i Sverige. Då blev det kul! Jag fick nya kompisar, fick åka på tävlingar på helgerna. Och så upptäckte jag att det var lätt att se sin förbättring i simning. Varje gång jag gjorde en snabbare tid i bassängen visste jag att jag hade blivit bättre – det sporrade mig. Det blev också lätt att sätta upp nya mål.
Det var en självklarhet för mig att jag skulle bli bäst.
Är det samma sak som gör sporten rolig nu, som då?
– Ja, det är fortfarande väldigt lätt att se sina framsteg. Nu är simningen också mitt jobb, det är jätteroligt. Jag älskar resorna, att få träffa så mycket nya människor. Och så har jag lärt känna min pojkvän och mina bästa vänner genom simningen.
Sarah Sjöström om att satsa på simningen
När bestämde du dig för att satsa på simning på allvar?
– Det växte fram. Först simmade jag sex pass i veckan, året efter blev det sju, sedan åtta … Jag har blivit mer och mer noggrann med träningen hela tiden och sett hur jag blir bättre och bättre. Jag satsar stenhårt. Men min beslutsamhet fanns där redan från början. Det var en självklarhet för mig att jag skulle bli bäst. Jag minns några av mina första simträningspass när killarna simmade snabbare än mig. Jag tänkte direkt att det borde vara tvärtom. Jag ville hela tiden bevisa för mig själv att jag var bättre än alla andra. Jag var väldigt tävlingsinriktad.
Har det funnits perioder när du inte gjort framsteg?
– Absolut! Jag hade en tuff period 2011–2012. Jag slog några personliga rekord men tog inga medaljer. 2009 slog jag världsrekord och vann VM-guld i 100 meter fjärilssim. Sedan tog det sex år innan jag lyckades slå mitt eget personliga rekord. Sex års hårt arbete! Det var tufft. Men när jag väl lyckades var det värt det.
Vad händer i ditt huvud medan du simmar?
– Spring 100 meter så fort du kan och försök sedan att säga vad du tänkte under tiden. Omöjligt! Jag kan inte översätta mina tankar under en maxprestation. När jag tävlar vill jag heller inte tänka något speciellt för ju mer du använder huvudet när det gäller, desto svårare blir det. Jag förbereder mig tusentals timmar inför ett lopp, då ska det gå av sig själv. Jag fokuserar på min andning och rent taktiskt hur jag vill simma loppet. Det ska man inte fundera över när man väl är i vattnet. Jag försöker att inte komplicera saker, jag är ganska okomplicerad som människa. Man kan tro att elitidrottare planerar allt i minsta detalj men det fungerar inte för mig. Förra året började jag till exempel jobba med att försöka förbättra min start. Ju mer jag jobbade, desto sämre blev starterna. Det ska komma naturligt helt enkelt.
Vet du själv när du kommer att vinna?
– Nej. Mina resultat överträffar hela tiden mina förväntningar. Jag kan få en föraning men aldrig veta säkert hur loppet ska gå. Om jag hade förväntat mig att nå de resultat jag gör hade jag haft extremt hög press på mig själv. Om jag hade haft som mål att vinna tre medaljer och slå världsrekord på OS i Rio, eller om jag hade förväntat mig att vinna tre guld och slå två världsrekord på VM i Budapest … jag kan inte gå in i en tävling och tänka så. Jag har haft fokus på annat inför tävlingar.
Som vad?
– Jag slappnar av och försöker att låta det gå av sig själv.
Hur tror du själv att du blev så bra? Hur mycket handlar om att förfina teknik och hur mycket om fysik, genetiska förutsättningar och mental inställning?
– Alla faktorerna är jätteviktiga för att prestera på topp. Det genetiska kan man inte påverka. Jag kommer inte från någon sportfamilj. Men det fysiska och mentala går att påverka genom hård träning, mental förberedelse och dagsform.
Vad är det viktigaste dina föräldrar har lärt dig om livet?
– Att man inte avbryter något man påbörjat. Man måste kämpa i både med- och motgång. Det har jag alltid med mig.
En gång var jag så nervös att jag skakade på startpallen. Ändå kom jag i mål och slog världsrekord.
Du kommer från en stor familj.
– Ja, mamma var 23 när hon fick sitt tredje barn, det var jätteroligt att växa upp med två nästan jämnåriga syskon. Vi har en nära relation. När min sladdis-lillebror kom blev jag som en extramamma åt honom, han är 11 år yngre. Jag bytte blöjor, hämtade och lämnade på dagis och så.
Du har tränat hårt genom åren, har du offrat något på vägen?
– Det har blivit en naturlig del av min vardag. Nu för tiden älskar jag att träna hårt. Jag bor långa perioder på ett träningscenter i Turkiet och det är så himla härligt. Allt finns på området – fina promenadvägar, bra mat, all support jag behöver. Det är ett väldigt lyxigt och enkelt liv. Jag tar hissen från mitt rum ner i gymmet. Jag får massage. Det var mycket jobbigare att träna hårt som tonåring, då tyckte jag att det var eländigt för det mesta. Men de flesta av mina kompisar höll också på med simning och vi fick åka på häftiga träningsläger så jag känner inte att jag missade någonting, tvärtom. Jag fick åka till OS i Kina som 14-åring, många hade nog velat byta med mig.
Lever du i en bubbla under träningsperioderna?
– Ja, så är det. Jag har möjlighet att träna mycket hemma i Stockholm också, men då blir det stressigare eftersom det är så mycket annat man vill hinna med. När jag har varit hemma två veckor tycker jag att det är väldigt skönt att komma tillbaka till bubblan.
Blir du beroende av den?
– Ja verkligen. Jag längtar dit. Och jag vet att på min nivå måste jag göra allt så sjukt bra om jag ska lyckas bli bättre.
Jag älskar god mat och gott vin så jag går ut mycket och äter brunch och middag. Det är viktigt att koppla bort simningen.
Hur återhämtar du dig?
– I Turkiet hänger jag på stranden hela eftermiddagarna. Söndagar, onsdagar och lördageftermiddagar är jag helt ledig från träning. Då går jag på spa, tar massage, fikar, äter glass. När jag är ute och reser på simtävlingar försöker jag att se så mycket som möjligt av städerna. Jag älskar god mat och gott vin så jag går ut mycket och äter brunch och middag. Det är viktigt att koppla bort simningen.
Sarah om att jobba med mental träning
Hur jobbar du med mental träning?
– Jag utsätter mig för det jobbiga. Jag kan inte förbereda mig på en OS-final, allas förväntningar och alla som tittar, jag måste utsätta mig för det. En gång var jag så nervös att jag skakade på startpallen. Ändå kom jag i mål och slog världsrekord. De känslorna tar jag med inför nästa lopp när det känns likadant. Gick det bra då borde det gå bra nu, liksom. Andra gånger när jag har känt mig hur avslappnad som helst innan loppet har det gått dåligt. Man ska vara lite på tårna, nästan känna att det är lite jobbigt, då brukar det gå bra.
Kan du beskriva känslan av att vara bäst i världen?
– Nej… jag går aldrig runt och tänker på det.
Hur kändes det i stunden då, när du slog världsrekord?
– Jag var jättestolt. Det är häftigt att komma i mål före alla och dessutom slå sig själv. När jag vann OS-guld kände jag lättnad, jag hade haft så höga förväntningar från både mig själv och andra. Det ligger mycket hårt arbete bakom en sådan insats. Det blir som en tyngd som försvinner.
Vad har du kämpat med mest i ditt liv?
– Att hitta sätt att bli bättre på. Det kämpar jag med varje dag.
Har du haft någon livskris?
– Jag är ju människa och går igenom tuffa perioder precis som många andra. Jag har haft väldigt tuffa perioder prestationsmässigt. Kommit tvåa, missat finaler. Det ingår i att vara elitidrottare. Man blir inte bäst i världen om man inte också hanterar motgång. Om motgång nu är en silvermedalj, haha! Det ingår att ta brons och missa medaljer också. Det är bra att bli besviken. Då simmar jag snabbare nästa gång.
Sarahs bästa tips för att nå sina mål
Dina bästa tips för att nå sina mål?
– Man måste jobba väldigt hårt. Och samtidigt ha en avslappnad inställning, vara beredd på att det kommer att gå både bra och dåligt. Vad man än satsar hårt på så kommer det inte bara att gå spikrakt upp. Det kommer att gå spikrakt ner också. Det är en bra lärdom jag har fått från simningen.
Hur var du i skolan?
– Ingen stjärnelev. Jag försökte väldigt mycket, jag ville gärna ha högsta betyg. Men det blev inte så. Jag blev oftast precis godkänd, ibland vg. Därför kändes det extra bra när jag hittade simningen.
Du har sagt att vinstpengar är en drivkraft.
– Min familj var inte direkt den rikaste när jag växte upp, mina föräldrar var väldigt unga. Nu kan jag ge tillbaka lite till dem, jag har till exempel köpt varsin lägenhet till två av mina syskon. Jag hoppas vara skuldfri när jag slutar simma, att jag har kunnat betala av lånet på min bostadsrätt. Jag tycker om att kunna köpa det jag vill och gå ut och äta eller bjuda vänner på middag och ta notan utan att behöva titta på priset.
Berätta om ditt modeintresse.
– För det mesta går jag klädd i träningskläder eller blöt baddräkt och shorts eftersom jag oftast bor på en träningsanläggning. Därför tycker jag att det är kul när jag får chansen att visa en annan sida. Som på Idrottsgalan och andra event. Jag får ofta hjälp, Fredrik Robertsson har stylat mig ibland. Intresset har kommit senaste fem åren när jag haft råd att köpa designerplagg.
Beskriv din stil.
– Sportig, modern. Jag gillar jeans och t-shirt, ett par roliga skor eller någon unik kavaj eller jacka. På vintern är det jättesvårt, jag är så frusen av mig eftersom jag alltid har blött hår så då kör jag dubbla mössor och dubbla parkasar. På sommaren älskar jag klänning, då händer det att jag klär upp mig lite även om jag bara ska till träningen.
Favoritdesigner?
– Skandinavisk design passar mig bäst. Några favoriter är Valerie, Malene Birger, Jennifer Blom, Boomerang och Tiger of Sweden.
Älsklingsplagg?
– Vita gympaskor med röda hjärtan från Aldo.
Hur stor är din garderob?
– Jag har två walk-in-closets.
Ditt dyraste köp?
– En Saint Laurent-väska för 18 000 kronor. Men i år har jag bestämt mig för att inte shoppa någonting nytt alls. Jag är redan en miljöbov på grund av alla resor jag gör så jag försöker att bara använda plagg jag har. Om jag behöver någonting nytt till ett event lånar jag i stället för att köpa. Sådana plagg använder man oftast bara en gång ändå och jag vill inte samla på mig en massa plagg som bara hänger i garderoben.
De flesta har provhyttsångest inför sommarens bikiniköp, har du några tips?
– Jaha, har de? Jag får provhyttsångest på vintern när man har massa kläder och blir helt kallsvettig. Skor är också jobbigt för det finns aldrig i min storlek, 41,5. När det gäller bikini förespråkar jag att välja en sportig. Om man ändå ska bada vill man ju att den ska sitta kvar ordentligt. Jag brukar försöka välja bikinis som ger snygg solbränna eftersom jag simtränar mycket utomhus. I morse simmade jag 45 kilometer i bikini, den satt som ett smäck.
Simning är en av världens mest jämställda sporter. Den är en förebild för många andra sporter.
Vad i din karriär är du mest stolt över?
– Jag är galet stolt över mitt OS-guld i Rio! Det blev ju även världsrekord, då kände jag att jag verkligen är bäst när det gäller. Jag är också extremt stolt över mitt världsrekord på 50 meter fjärilssim. Det var på SM i Borås 2014, då krossade jag världsrekordet med över en halv sekund! Jag hade en känsla av att jag skulle slå världsrekord med någon hundradel, men inte så mycket.
Hur är det att vara kvinnlig idrottsstjärna i fråga om jämställdhet?
– Simning är en av världens mest jämställda sporter. Den är en förebild för många andra sporter. Om du vinner världscupen som kvinna får du exakt samma prissumma som en man. Samma med VM-guld och världsrekordbonusar. Tjejer och killar tränar på samma villkor, tävlar på samma tävlingar. Och svenska simlandslaget har en kvinnlig förbundskapten, det är roligt.
Vad har du för relation till dina konkurrenter?
– Jag har blivit nära vän med många. Jag har tävlat mycket senaste två åren och då träffas man ofta. Inför ett viktigt lopp är man i sin egen bubbla men efteråt kan vi gå ut och käka tillsammans även om någon är besviken och någon är glad.
Vem är din bästa vän?
– Min pojkvän.
Sarah om att hålla kärleken vid liv trots avståndet
Hur håller ni kärleken vid liv med så många resdagar?
– När jag är hemma i Stockholm bor vi tillsammans och ses mycket. Annars är det tufft. Jag sa redan när vi träffades att simningen är kärleken i mitt liv, också. Jag prioriterar den. Men vi får det att funka, pratar i telefon varje dag, sms:ar …
Framtidsmål?
– Jag har inte satt upp några mål eller funderat över hur länge jag ska fortsätta simma. Det blir sån press då. Jag kommer att simma i många år till. Tyvärr kommer jag nog inte vinna hela tiden men jag vill fortsätta att ha simningen som jobb så länge som möjligt. För jag tror ärligt talat inte att det finns så många andra alternativ som jag skulle kunna bli så här bra på.
Vad gör du på fritiden?
– Jag har inte så många intressen, tyvärr. Jag vill vara med familjen och deras hundar. Äta god mat, dricka gott vin. Jag lyssnar mycket på ljudböcker och kollar teveserier på Netflix.
Drömmar?
– Jag har aldrig varit en sådan person som drömmer om saker faktiskt. Jag lever i verkligheten, den är oftast bättre.
Fakta Sarah Sjöström:
Namn: Sarah Sjöström.
Ålder: 25 år.
Familj: Pojkvännen Johan de Jong Skierus, mamma, pappa och tre syskon.
Bor: I Stockholm och på träningsanläggning i Turkiet.
Följ: @sarahsjostrom
Stylist: Maria Barsoum/Link Details
Fotograf: Eric Josjö/Söderberg Agentur
Makeupartist: Linda Gradin/Link Details
Hårstylist: Joanna Rask/Mikas Looks
Stylistassistent: Ekaterina Milenskaya
Fotografassistent: Mikael Strandh
