Drömmigt ö-liv på Mallorca
Först tänkte vi oss Japan. Sen en tre veckor lång rundresa i Mexiko med djungelutflykter, Mayaruiner och övergivna paradisstränder där vi skulle få salt och solkysst hud. Efter bröllopet, som enligt planen skulle äga rum sommaren 2020, skulle vi spara ihop pengar och sedan vänta till julledigheten för att ge oss av på en äventyrsspäckad smekmånad till ett land som varken jag eller min blivande make hade besökt tidigare. Vi såg framför oss hur vi skulle vara på resande fot och upptäcka nya platser, vi skulle bo på alldeles för dyra hotell och sova tills vi vaknade, för att sedan hänge oss åt att planera resten av vårt liv tillsammans.
Men den tre veckor långa äventyrsresan blev aldrig av, inte bröllopet heller för den delen – i alla fall inte så som vi tänkt oss – och om det var något jag lärde mig under Covidpandemin så var det att förhålla mig till att allt inte blir som man tänkt sig. Bröllopet fick vi skjuta fram inte mindre än två gånger, efter tre år som förlovade gjorde vi till slut slag i saken och i somras bytte vi ringar framför hundratalet släktingar och vänner i ett gammalt kloster långt ute på landet. Bland gästerna fanns ett lite oväntat inslag i form av vår då 18 månader gamla son, som hade sett dagens ljus mitt under brinnande pandemi. Bröllopsfesten blev därmed lika mycket en välkomstceremoni för honom som en hyllning till vår kärlek.
Trots att vi innerligt gärna ville vara den där sortens föräldrar som semestrade i Himalaya med barnet i bärsjal på ryggen, höga på känslor och adrenalin, så hade de senaste 18 månaderna innehållit nog med strapatser. Vi var trötta och, skulle det visa sig, inte den sortens föräldrar. Planerna för vår smekmånad fick alltså justeras något. Vi fokuserade på Europa (ju kortare resa, desto bättre) och ville vara borta i högst fem dagar (bara tanken på att packa för en längre vistelse samtidigt som jag fixade med de sista detaljerna inför bröllopsdagen lockade fram bridezillan inom mig).
Vi snuddade vid tanken på att boka vår allra första all-inclusive och barnvänliga (tjiho, barnklubb!) charterresa, men som en kollega, tillika resvan förälder, uttryckte det: ”Det är roligt att åka på semester med sina egna barn, men inte med alla andras barn.” Både min man och jag har alltid älskat Medelhavet så vi bestämde oss för att hyra ett hus (flera vänner insisterade på att hus och barn var den perfekta kombon) på den baleariska ön Mallorca. Jag hade varit där en gång förut, på cykelsemester, och verkligen uppskattat naturen. Min man, som var mer av en livsnjutare än cyklist, hade aldrig varit där men blev nyfiken på det mallorkinska köket som till stor del består av fisk, skaldjur, mandelbaserade bakverk och cava.
En av alla de saker som sedan fick oss att bli förälskade i Mallorca är den makalösa naturen: där finns såväl den majestätiska bergskedjan Tramuntana som en fantastisk kustlinje, med avskilda vikar och paradisstränder som i ett pärlband runt ön. Målet var Platja de Muro uppe i nordöst, 45 minuters bilresa från huvudstaden Palma och känd för en av öns bästa stränder (gyllene sand och lättillgängliga barer). När vi äntligen lyckats förhandla till oss en barnstol i hyrbilen började vår färd som skar rätt igenom landskapet och genast bjöd på intryck i form av uråldriga olivlundar och väderkvarnar, allt till ljudet av bjällrorna från de betande fårhjordarna.
Så kom vi fram till vårt temporära hem, Muro Beach House. Inte långt från städerna Pollença och Alcudia och en av några få privata villor precis vid vattnet – vi hade med andra ord tillgång till vår alldeles egna lyxiga strand med mjuk, vit sand. I trädgården bakom huset fanns gigantiska solstolar placerade i ett sorts uterum avskärmat med vita linnedraperier. Vi kom snabbt fram till att det här fick bli vårt huvudkvarter. När vi kom in i det James Bond-kompatibla vardagsrummet med marmorgolv och hänförande utsikt utbrast vår son ”havet”, något han fortsatte göra så fort han fick syn på det turkosblåa Medelhavet. Hans totala begeistring – över vattnet, sanden eller det gigantiska duschrummet – smittade av sig och fick oss att betrakta allt ur hans perspektiv. Upplevelsen och vår egen njutning blev liksom förhöjd. Vi kunde kanske inte ta sovmorgon eller ligga och vila i eftermiddagssolen, men vi insåg snabbt att semester med en ettåring ändå innebar ett lugnare tempo, på ett bra sätt.
Alltmedan vi föll in i familjesmekmånadslunken i Muro Beach House (vakna vid 06 och se solen gå upp över viken) skänkte vi en tacksamhetens tanke till våra vänner som tipsat om att hyra hus. De hade rätt: vi kände oss som hemma och kom snabbt in i rutiner med gryningsdopp, bygga och riva sandslott och förmiddagsutflykter till närliggande städer innan majsolen blev för stark.
Marknadsdagarna är stora begivenheter i Alcudias gamla stadskärna och eftersom vi var uppe med tuppen kunde vi vara på plats innan det blev trångt. Vi strosade runt bland de dignande frukt- och grönsaksstånden för att så småningom slå oss ner vid ett av de eftertraktade borden utanför Café Elionor. Det lilla traditionella kaféet är en favorit bland lokalbefolkningen och serverar nybakade mallorkinska bakverk, som ljuvligt fluffiga ensaïmada – spiralformade söta bullar bakade på ister och ägg. Vi drack starkt kaffe, åt goda bullar och såg marknadsbesökare komma och gå medan vår son flirtade med förbipasserande (till vår stora glädje verkar spanjorer överlag uppskatta småbarnskaos). Jag kände mig lättare till sinnes än jag gjort på länge och njöt av att vara med min familj.
En dag satte vi oss i bilen och styrde kosan mot Sineu, orten som tidigare varit öns huvudstad och tronade högt upp på en kulle. Stadens myllrande marknad har 700 år på nacken och är ensam i sitt slag, med bland annat boskap och mindre djur – allt från duvor till griskultingar. Vi skippade pärlhönsen och siktade i stället in oss på några färgglada rottingkorgar som vi prutade friskt på. Sedan strosade vi i lugn och ro bland marknadsstånden medan vi smaskade på gigantiska, klarröda körsbär och utsökta gató de almendras, som lämnade sockermustascher på våra överläppar.
Innan hemfärden mot strandhuset stannade vi till på delikatessbutiken L’Epicerie i Alcudia, som har allt från ojämförlig jamón till lokalproducerade ostar och viner. (Det är den sortens butik där man går in för att köpa oliver och kommer ut med delikatesser för en förmögenhet som tar slut i ett nafs men får dig att svära dyrt och heligt att aldrig handla skinka på snabbköpet igen.) Vi åt ute i skuggan, njöt av lugnet och smuttade på varsin kall Radler (en blandning av läsk och öl).
Förra gången jag var på Mallorca unnade jag mig, efter flera dagars intensivt cyklande, en behandling av en fantastisk massör vid namn Amanda Noel Woolston. Hon hade den där sortens unika känsla som fick mig att undra om hon möjligen besatt ett sjätte sinne. Så jag blev givetvis överlycklig när jag lyckades hitta henne genom företaget Reflexology Mallorca och dessutom kunde hon komma hem till oss för att ge både mig och min man terapeutisk massage. Medan sonen vilade iordningställde Amanda massagebädden intill den vidöppna altandörren, så vi fick utsikt över havet (hon berättade att hon besökt många villor på ön, men att våra vyer slog det mesta), för att sedan praktisera sin magi på oss.
Efter Amandas massage kändes det som vi svävade fram under resten av vistelsen, med lugna aktiviteter som eftermiddagspromenader i närbelägna S’Albufera National Park och utflykter till de pittoreska städerna Pollença och Santa Margalida. Vi satt på rofyllda torg och drack färskpressad apelsinjuice, såg vår sons ögon lysa upp när han smakade på sitt livs första glass eller smaskade på de tidigare förbjudna chipsen.
Den näst sista kvällen lyxade vi till det med en kvällsdejt på stranden samtidigt som himlens färger började gå mot orangerosa över det mörknande havet. Skymning har alltid varit en favoritstund när vi semestrat tillsammans och det var obetalbart att kunna njuta av och det här ögonblicket fullt ut – dessutom påminde vår något improviserade aperitif om våra allra första dejter. När cavan var slut och oliverna uppätna begav vi oss till vårt bokade bord på kvartersrestaurangen Figueret, där vi beställde in en enorm skaldjurspaella som serverades ur en klassisk pallera i gjutjärn (så stor att den behövde ett eget bord).
Några månader efter vår resa till Mallorca fotograferades allas vårt favorit-jojo-par J-Lo och Ben Affleck med sina barn på familjesmekmånad i Paris. De såg ut att ha det superhärligt och vi kan verkligen skriva under på att det här uppdaterade alternativet till traditionell smekmånad är att rekommendera. Under resten av sommaren hemma i London fördrev vi tiden som i en salig post-bröllops-bubbla och konstaterade att radikalt förändrade resplaner inte behöver vara något dåligt: vi såg och gjorde saker som vi aldrig hade tagit oss tid till på tu man hand, samtidigt som vi faktiskt kunde koppla av. Tids nog kan det hända att vi tar oss till Japan eller Mexiko, kanske på ”pensionärssmekmånad”. Spontant säger jag i så fall utan barn, men det kan mycket väl hända att jag ändrar mig.
Foto: TT
