Helle Schunnesson recenserar The Housemaid: "En spicy sexscen är filmens mest underhållande inslag"
Bästsäljande romanen The Housemaid har blivit film med Sydney Sweeney och Amanda Seyfried i huvudrollerna. Den skildrar Millie, en ung tjej med ett brokigt förflutet som desperat behöver ett jobb, och får det som inneboende hembiträde hos paret Winchester.
Det tar inte många minuter innan man inser att allt inte är som det verkar i det felfria hemmet – komplett med hästtagellampor à la Bianca Ingrosso och ett sovrum på vinden som låses utifrån och vars fönster inte går att öppna.
Under filmens två timmar och elva minuter leds vi igenom en labyrint där rollerna som offer och förövare vandrar runt bland karaktärerna som hela havet stormar, och att avgöra vem som är vad blir tittarens stora utmaning.
Den största behållningen är Amanda Seyfrieds perfekt plockade hemmafru Nina
Helle SchunnessonDen största behållningen är Amanda Seyfrieds perfekt plockade hemmafru Nina. Hon har ett leende som kan tävla med Bill Skarsgårds i It, och hon rör sig sömlöst mellan psycho bitch boss och skadeskjuten fågel i behov av en vän. Jag blir lika mindfuckad som den nyanställda Millie.
De båda kvinnorna liknar varandra rent fysiskt, och Millie är på många sätt en tio år yngre version av sin chef. När hon dessutom under filmens gång mer och mer tar efter Ninas överklass-look är det omöjligt att inte fundera över vad hon har i kikaren – men mest av allt undrar man vad hon egentligen har i sitt förflutna.
När allt är misstänkt blir inget chockerande
Brandon Sklenar spelar Ninas man, en karaktär som personlighetsmässigt är snäll men intetsägande – men vars fysik talar desto tydligare. I hemmet går han ofta omkring i ett vitt tight linne (vilket jag som tittare uppskattar) och fram till filmens upplösning är en spicy sexscen med maken filmens mest underhållande inslag.
För när allting är misstänksamt hela tiden, då är det till slut svårt att bli förvånad. Om man inte kan lita på någon karaktär, då blir man inte heller chockad när något oväntat om dem uppdagas. Filmen är sevärd men, som alla biofilmer idag, alldeles för lång. Jag fattar att det är dyrt att gå på bio idag och att besökaren vill ha sina moneys worth, men storyn håller inte i över två timmar.
Med det sagt: fantastiskt skådespeleri av Amanda Seyfried, en oväntad twist och ett par otroliga överarmar – ibland räcker det för en underhållande bioupplevelse.
The Housemaid har biopremiär den 16 januari.
