Ärvda älsklingar – favoriterna som går i arv
Lovisa Lager
Modell.
Smycke: Berlockhalsband
Vem har burit smycket före dig?
– Min mamma. Jag fick det av henne när jag var väldigt liten.
Varför fick du just det halsbandet?
– Hon gav det till mig när jag var runt tre, fyra år. Jag var ett rätt oroligt barn och hade svårt att sova. Mamma gav mig halsbandet med berlocken och sa ”den här kommer skydda dig”. En så mammig grej att göra, haha! Nu följer den med mig överallt. Jag bär den inte alltid runt halsen, men jag har den alltid med mig när jag reser i mitt yrke.
Vet du var och när din mamma köpte den?
– Jag frågade faktiskt mamma om det där, men hon sa att hon haft den så länge att hon inte minns exakt när hon köpte den. Halsbandet kommer dock från Thailand, som min mamma är från. Hon är väldigt spirituell. Inom buddhismen är fysiska objekt något man inte ska lägga fokus på, vilket jag vuxit upp med.
Vad innebär berlocken för dig?
– Jag ser inte mig själv som troende men en Buddha är något man ger vidare till någon man älskar och bryr sig om. Här i New York har jag inte många saker som är nostalgiska eller som jag fått från någon, så halsbandet är väldigt viktigt för mig. Det är nästan som en symbol för min och mammas relation.
På vilket sätt?
– När jag var liten övade vi ofta tillsammans på mind, body and soul. Alltså att fokusera på och fundera kring de tre bitarna. För mig är det svårt att ta tid för det i dag, när mycket pågår i livet, men jag har jämt med mig det i bakhuvudet. Att vara mer grundad, inte lägga ner för mycket tid på eller oroa sig över saker man inte har kontroll över, att saker går vidare och blir något nytt. Ditt yrke cirkulerar i mångt och mycket kring mode och stil.
Hur ser din relation ut till din egen stil i dag?
– Just nu är jag i en fas då mode inte är min största passion. Jag tror att det i grund och botten har mycket att göra med allt som hände under fashion week här i New York då inkludering var i princip obefintligt. I en stad där alla alltid klär upp sig blir det svårt att uttrycka sig med mode när det inte finns mycket för en att välja mellan. Det är mycket som är frustrerande. Däremot hittar jag en hel del second hand-skatter på E-bay.
E-bay alltså?
– Ja! Jag köpte två Dieselläderjackor för tusen spänn. Och en hel drös gamla bandtishor.
Det låter som en hederlig ”models off duty”-look.
– Haha! Räknas mina välanvända Uggs in där också?
Helmon Solomon
Skådespelare.
Plagg: Skinnjacka
Vilket är det första ord du associerar till din ärvda skinnjacka?
– Mamma! Jag har snott den från hennes garderob. Min mamma är väldigt intresserad av kläder så för mig är stil och kläder en direkt association till henne. Jag frågar alltid henne vad hon tycker om mina plagg eller accessoarer.
Har det alltid varit så?
– Ja! Vi delar inte samma stil men jag litar så mycket på hennes omdöme. När jag kikat på gamla bilder på henne har hon alltid haft en egen stil.
När och var har din mamma burit jackan?
– Jag känner en ansvarstagande mamma, en mamma som ser efter mig. Den mamma jag inte känner är en ung, fri person. Jackan symboliserar mamma som fri. Cool! Med framtidsvisioner. Där ser jag henne.
Hur skulle du beskriva henne?
– Hon kan verkligen se situationer från flera vinklar. Vi är egentligen väldigt olika, hon jobbar som undersköterska, jag är skådespelare, hon är uppvuxen i Eritrea. Det är egentligen två helt olika erfarenheter av livet men hon kan sätta sig in så pass bra i mitt liv att det känns som att vi är samma person. Hon är duktig på att se människor.
Vad får skinnjackan dig att känna?
– Ett uns av mod, stilmässigt. Själv är jag rätt blyg inför kläder, min mamma är tvärtom. Hon vågar mycket mer än jag. När jag bär jackan är den det excentriska, hon hade burit den till pampiga skor och smycken.
Hur ser din garderob ut annars?
– Det är många second hand-plagg. Specifikt gillar jag när kläder är lite slitna, lite smutsiga. Använda jeans är alltid snyggast.
I skådespeleriet är ju kläder otroligt karaktärsbyggande.
– Ja. Det är allt.
Bland de karaktärer du tagit dig an, vems look har du trivts bäst i?
– Förra våren var jag med i föreställningen Den omättliga vägen på Dramaten. Då spelade jag en nigeriansk politiker. Ett stort vackert rött tyg snurrades runt mina höfter likt en kjol och runt mitt huvud till en hög huvudbonad. Till det hade jag ett släp på flera meter, matchande pärlhalsband i rött, röda läppar och en röd solfjäder. Jag är ganska kort och liten men det var något i de kläderna som gjorde att jag kände mig så mycket… mer. Större och starkare, vilket hjälpte mig i rollen. Kraften i kläderna visade vem hon var, så jag behövde inte göra så mycket. Det var mäktigt.
Eftersom du valt skinnpajen som din favoritgrej, finns det någon roll som definieras av en skinnjacka som du vill spela?
– Min första tanke var Grease?! Haha! Mitt mer sansade svar är att få spela Medea iklädd skinn. Hon är en stark kvinnoroll. Det finns något i skinnjackan som innebär styrka för mig.
Anna Teurnell
Designer och grundare av Teurn.
Accessoar: Platåskor
Hur beskriver du din generella relation till återanvända plagg?
– Att jag har så mycket vintageplagg att jag uppmanar mina vänner: ”Börjar jag dofta vintageaffär kan du ju säga till”, haha! Att bära något med långt värde är coolt. Ett par rödvita platåskor är den bästa ärvda grejen i din garderob.
Vem bar dem före dig?
– Min mans faster, Margareta. Maggan. Hon var väldigt intresserad av kläder och älskade att snacka stil med mig. Kollar man på bilder från förr bar hon dramatiska kläder med böljande former under 70-talseran och på 80-talet florerade givetvis axelvaddarna. Jag fick ta över platåskorna för några år sedan och jag har flera plagg som hon gett mig under åren.
Vet du när hon bar skorna?
– Under slutet av 70-talet. Det syns att de svassat runt på ett och annat dansgolv.
Vad utstrålar dem enligt dig?
– Jag vet inte varför jag valde att spara just de här skorna, men de tilltalar på något sätt djupet av mitt hjärta. Jag tror att äldre saker påminner en om något i skallen som man inte är medveten om, att det kanske triggar känslan av när man var liten och fick klä ut sig, hur man testade sig fram. Resultatet kunde bli fult, fint eller bara kul, och det spelade liksom ingen roll. Det är en fin känsla att återupptäcka när man anammar den här typen av plagg i ens egen stil.
Har den där känslan inspirerat dig?
– Ja! När jag jobbar med Teurn så blickar jag ofta tillbaka under min designprocess. Jag var intresserad av tanken på en modern träsko och insåg att jag hade den här klacken av kork stående i garderoben och blev så fascinerad av dess unika form. Jag har faktiskt alldeles nyss arbetat med de här skorna tillsammans med en kompis som är skodesigner. Min tanke är att göra en uppdaterad version av skon som kan passa här och nu.
Spännande! Vid första anblick påminner ju skorna inte om din egen design direkt…
– Nej, eller hur? Inte alls! De är jättegalna i jämförelse. Lite Pippi Långstrumpaktiga? Det är det som är det roliga, hur inspiration kan ta en någon helt annanstans. Jag ser på den nya versionen som Scandinavian clogs.
Tror du att plagg från Teurn kommer bli ärvda favoritsaker i framtiden?
– Absolut.
Vilket av dina designade plagg önskar du att Maggan hade fått bära?
– Själv hade hon en garderob med mycket kläder för fest, men jag tror att hon skulle trivts bra i mina skräddade plagg. På jobbet bar hon nedtonad kostym, precis som jag.
Foto: Beata Holmgren/Studio Femme, Elle Johnson (Lovisa)
