Dinera med Denise

02 augusti, 2011

Denise Rudberg, deckarförfattare.

Denise Rudberg provar ett fodral av guldpaljetter och möts av glada tillrop från sina författarkolleger. De konstaterar att författaryrket annars är mest ”ensamhet, raggsockor och glas­ögon”. För ELLE mat & vin arrangerar Denise en flott bjudning med mystisk inramning och ond, bråd död som tema: Hon har själv kokat hummern till döds och efterrätten heter death by chocolate. Lite i samma stil som hennes egen litterära uppfinning: genren ”elegant crime”. I september släpps den andra delen i trilogin om Marianne Jidhoff, Två gånger är en vana. Och precis som i alla Denise Rudbergs romaner spelar det världsliga en egen roll. Varumärken, platser och kosthållning får avslöja en hel del om karaktärerna.

– Det är lustfyllt att skriva om mat, säger hon. Jag älskade Enid Blytons Fem-böcker när jag var liten, och de åt ju hela tiden! Det var smörgåsar och inlagd tunga och allt möjligt, men vad det än var så blev man sugen på det. Även i Stieg Trenters böcker åt de mycket, rysk kaviar och svensk husmanskost med iskall pilsner och kryddat brännvin till. Det berättade mycket om personerna – det är passionerade människor som äter på det viset. Annars hade de nöjt sig med ”snutkaffe”och en munk.

Att ”du är vad du äter” är alltså sant, åtminstone om du är huvudperson i någon av Denise Rudbergs böcker. Mat används gestaltande i hög grad: En snart pensionerad kriminaldam kämpar med vikten men är stammis i pralinbutiken. En hysterisk och snart frånskild mamma i Djursholm försöker behålla kontrollen över till­varon genom nolltolerans för kolhydrater, och springer alltid en mil om hon blivit tvungen att äta en bulle för syns skull. En butt­er polis framtoning blir lite mjukare av att han förbereder spaningsuppdrag med att göra värsta picknickkorgen med varm choklad.

Mat kan vara en tydlig klassmarkör också.

– Ja, verkligen! Det kostar mycket – både tid, energi och pengar – att äta bra mat.

Som boende på Östermalm med rikt utbud av exklusiva matbutiker och ett stort matintresse hör Denise åtminstone till en matmässig övre klass. Ett bra tips för den som har lite bråttom på Ica är att inte hamna bakom henne vid tomaterna.

– Jag jäktar aldrig när jag handlar mat. Jag står där och luktar, synar, läser på förpackningar. Det tar längre tid för mig att hitta maten jag vill ha än att köpa en klänning.

I dag tar hon sig tid att laga även vardagsmaten, och att få förbereda lunch i en timme är en av semesterns största njutningar. Vad den där matvurmen beror på har hon klart för sig: avsaknad av matkultur som barn. Med en pappa som gärna bjöd på ­legymsallad och konserverad skinka (”uh, den där gelén!”) har hon bestämt sig för att hennes egna barn ska växa upp på näringsrik, god, ekologisk och gärna närproducerad mat.

– När barnen var små var jag alltid stressad och hann inte riktigt med maten, säger Denise. Det blev mycket pasta. Det går snabbt, tänker man, men det är ju inte ens särskilt nyttigt. Jag är så trött på pasta! Det är också förknippat med stress för mig. Nu vill jag laga mer som jag vill: omsorgsfullt, nyttigt, på bra råvaror.

Hennes favoritsysselsätt­ning är bakning. Denise har inte hakat på någon surdegstrend, men gör gärna fil-limpor med sirap och nötter, frön och bär.

Blir det kanske en egen kokbok så småningom?

– Hehe, jag har funderat på det. I så fall blir det en bakbok. Denises bak och bullar, haha!

Om dina böcker var en maträtt, vilken rätt skulle de vara?

– En exklusiv pizza. Något onyttigt som ändå görs med bra råvaror, något som många gillar och som alla har åsikter om. Och som är bäst när man är bakis.

Vad äter du när du skriver?

– Jag småäter hela, hela tiden. Medan jag skriver blir det mycket nötter och salta grejer. Jag är inte rädd för salt. Jag är förresten inte rädd för fett heller, jag äter gärna fet mat för det smakar mycket godare.

Giftmord är ju populärt i deckare. Om du skulle ta livet av någon, vad skulle du bjuda på?

– Fisk tror jag är bra att lägga gift i! Kvicksilver kanske?

av Rebecka Åhlund  foto Jenny Grimsgård