Annons

Annons

TV4-producenten om manliga dominansen i Så mycket bättre: ”Vi har varit fega”



I sju av åtta säsonger av Så mycket bättre har premiäravsnittet tillägnats en man, och i varje säsong har det varit fler manliga artister än kvinnliga. Vi har frågat programmets exekutiva producent – och en genusforskare – varför de tror att det är så.

Så mycket bättre är inne på säsong åtta med deltagarna Eric Saade, Icona Pop, Kikki Danielsson, Moneybrother (Anders Wendin), Sabina Ddumba, Tomas Andersson Wij och Uno Svenningsson.

Annons

Årets uppsättning av programmet är den enda då det är lika många kvinnor som män, men det är endast om man räknar Icona Pop som två deltagare i stället för en grupp – det är fortfarande fyra av sju dagar som tillägnas en manlig artist.

Läs också: Icona Pop: Många har trott att vi är ett par

Och så har det varit genom åren. Totalt har 34 män och 24 kvinnor deltagit i programmet, och männen har varit fler i varje säsong. Vi ringde upp Så mycket bättres exekutiva producent, Martin Nygren, och genusforskaren Anneli Häyrén, för att fråga om varför de tror att det ser ut som det gör.

– Det är klart, det är väl vårt mål att det ska vara så jämnt som det kan bli. Rent historiskt har det väl berott på att det är, eller det har känts som att det är lättare att få män, eller killar, att ställa upp.

Läs också: Icona Pop: ”Kaos är väldigt ofta positivt för oss”

Ser du någon anledning till att det skulle vara så?

– Detta är ingen tvärvetenskap utan jag får bara prata utifrån känslan under castingen. Vissa tjejer har uttryckt att de tycker det är lite läskigt att ha kameran runtomkring sig hela tiden, att det känns lite kontrollerat… de kanske har lite större integritet än vad män kanske har. Det är den känslan jag har, säger han till ELLE.

Deltagarna i säsong åtta av Så mycket bättre.

Anneli Häyrén ser saken på ett annat sätt.

– Det där är ett ganska vanligt argument när det gäller positioner som leder framåt. Så mycket bättre leder ju ofta också till en nystart eller en boost i karriären, och den typen av meriterande uppdrag brukar presenteras på olika sätt för kvinnor och för män. Man presenterar dem för män på ett sätt som gör det lättare för dem att tacka ja, och för kvinnor på ett sätt som gör att det är svårare för dem att tacka ja, säger hon.

– Den andra delen tror jag är att det här är ett program där man exponeras mycket, och de flesta kvinnor har en ganska klar uppfattning av att den exponeringen kan bli ganska dyr beroende på hur den hamnar. Man kanske uppfattar risken som för stor, vilket också hänger ihop med att kvinnor och män har olika villkor för att göra meriterande uppdrag. Kvinnors exponering kan kosta mer än vad det kostar för män.

Vad gäller premiäravsnitten har fördelningen varit extra ojämn. I sju av åtta säsonger har premiären haft en manlig artist i fokus.

Dessa artister har inlett de olika säsongerna.

– Ja, jag vet. Det är helt korrekt. Det är tråkigt. Sen är ju inte det (att ha jämn fördelning mellan män och kvinnor, reds. anm.) det viktigaste, egentligen. Det har väl att göra med att man vill ha, som första artist, gärna något väldigt väldigt brett för att fånga den stora delen av publiken. Och så vill man ju att personen i fråga ska ha en ganska välkänd låtskatt. Då har det fallit sig på män. Vi har pratat många gånger om det, men det har väl… låtskatt och stor publik och bakgrund har prioriterats före, det måste jag erkänna.

Att programmet vill rikta sig brett är lätt att förstå, men Anneli Häyrén har svårt att se att det skulle vara en slump att männen exponeras så pass mycket mer.

– Jag tycker att det är ett uttryck för att männen är norm. Om man ska ha det intressantaste varje gång, och så ”råkar det” varje gång bli en man – det är så man får syn på att något är norm, att det finns ett mönster som de inte ens är medvetna om själva, säger hon.

Artister som Lill-Babs, Eva Dahlgren, Lena Philipsson, Carola, Lisa Nilsson, Jill Johnson, Kikki Danielsson och Lisa Ekdahl har varit med i programmet, men Lill Lindfors är den enda kvinnan som varit dragplåster i ett premiäravsnitt. Martin Nygren säger att det har att göra med att många kvinnliga artister inte är upphovskvinnor till sin musik.

Caroline Hjelt, Uno Svenningsson och Aino Jawo.

– Jag ska inte säga att det blir bättre, men det finns en fördel där artisten själv är upphovsman, eller upphovskvinna, för då har man ”förlöst” den här låten på ett annat sätt, än artister som har fått skrivet material från producenter. Det blir ofta lite mer speciellt när man hör någon annan tolka sina egna ord. Och ser man tillbaka litegrann så är det många kvinnliga artister som jobbade så när de slog igenom, att de hade material som de inte var upphovskvinnor till själva. Det är en liten anledning också, säger Martin Nygren.

Nygrens påstående om upphovsrätt stämmer i hög utsträckning, exempelvis vad gäller Lasse Berghagen som tillägnades premiären framför Lill-Babs i första säsongen, men det är inte fallet för samtliga säsonger där premiären tillägnats en manlig artist.

Kan det vara så att ni – medvetet eller ej – värderar de manliga artisterna högre?

– Det är nog mer att man är lite feg helt enkelt, att man kanske inte vågar. Men får vi in en kvinnlig artist med de egenskaperna, så att hon har låtar som alla känner igen och som är jättestora, så skulle jag inte tveka en sekund på att lägga det först. För mig är det absolut ingen fråga om det är en man eller en kvinna. Men det är ju svagt att det har blivit så, det är tråkigt, det håller jag med om.

Läs också:

Icona Pops tolkning av Sabina Ddumbas Not too young är vår nya favorit

Sabina Ddumba tolkade Unos Vågorna – så fint!

(24)
(0)
Annons


Annons
Annons
För mode och beauty
i din inbox varje vecka
 

Annons

Laddar