ELLE möter stylisten och kostymören Sofie Krunegård
I ett rum på Södermalm i Stockholm hänger runt fyrtio hockeytröjor i rader. Nej, det är inte Svenska Ishockeyförbundets huvudstadsfilial, utan Sofie Krunegårds studio tillika förråd. Sedan ett år tillbaka har kostymdesignern och stylisten totalnördat ner sig i hockeykultur – i alla fall från 70-talet.
Under jobbet med tv-serien om Börje Salmings liv och karriär som har premiären till hösten har hon blivit hockeyfan som gärna kollar matcher – och därtill fått en ny, nära vän. Nu gick ju hockeylegenden tragiskt bort förra året, men det är tydligt att relationen skapat minnen för livet.
– Jag hängde i Toronto med Börje och han visade mig runt i staden där han bodde under sin karriär i NHL. Jag träffade hans gamla hockeyvänner, fantastiska män utan tänder – de var ju helt galna på den tiden, haha. Och jag ställde miljarder frågor, det känns som om jag kan allt om Börje och hockey. Åtminstone Maple Leafs mellan -73 och -86. Och såklart Brynäs -71 till -73 där Börje spelade innan. Men där tar mina hockeykunskaper tvärslut.
Vi ses över en frukost och Sofie Krunegård visar mobilfoton och berättar om ingående frågor om Börjes kläder, om hans värme och underbara humor och om hyllningceremonin på isen i Toronto. Vi hade kunnat tala om Börje en halvdag, men nu är ju intervjuns huvudrollsinnehavare Sofie. Ändå är det signifikativt att den känsla för inlevelse och detaljer som genomsyrade Börje-inspelningen är ett av stylistens mest utmärkande karriärs- eller kanske snarare personlighetsdrag. Förmågan att nörda ner sig har tagit henne till oanade höjder. Bara nu under våren till Oscarsgalan där Triangle of sadness, filmen hon gjorde kostym till, var nominerad i tre kategorier. Men vi ska återkomma till galan senare. Först en kort recap av bakgrunden som lett Sofie dit hon är i dag. En karriär, eller snarare ett liv, som i sig hade kunnat bli en spännande film.
Uppvuxen i Norrköping flyttade Sofie till Paris efter gymnasiet för att jobba som modell i några år. En yrkesbana som hon visserligen kunde försörja sig på, men som hon mest betraktade som en ”kul period”. Modeintresset hade dock funnits med sedan uppväxten. Klädmässigt stack Sofie ut redan under högstadietiden, själv beskriver hon sin tidiga 90-talsstil i termer av ”punkgrunge” och ”mods-pop-indie”.
Efter Paris – och perioder i New York och Milano – blev det ett år av modedesign på London College of Fashion. Studierna ledde henne in på styling, varpå en redaktör på ryska Vogue (som på den tiden gjordes i London) av en händelse fick syn på hennes portfolio. Vilket banade väg för en tjänst som assistent på tidningen. Historierna från Vogue-tiden är många; Sofie berättar om allt från upplevelsen av att sitta i rummet intill Vogue-redaktören Anna Harvey (stenhård, men magisk mot dem hon gillade) till modevisningar i sällskap med modeikonen Isabella Blow (excentrisk, generös och helt osnobbig). Hopp till sex år senare och Mexiko dit Sofie flyttat med sin argentinska man. Under nästan två år drev de en restaurang på paradisstranden Tulum. En underbar tid, men landets korruption i kombination med skilsmässa ledde Sofie tillbaka till Sverige efter tio år i exil.
– Jag flyttade till Stockholm där jag gick med i Lundlunds agentur och jobbade som stylist. Och så läste jag internationella relationer på Stockholms universitet ett år. Jag har alltid varit väldigt intresserad av politik.
Av ännu en slumpartad händelse träffade hon Tarik Saleh, filmregissören som liksom hon då var nördigt inne på Kuba och Che Guevara. Ett möte som ledde till att Sofie stylade Tommy, Salehs första spelfilm som fick stor uppmärksamhet för bland annat sin kostym.
– Sedan ringde Ruben och ville jobba med mig i The square. Efter inspelningen blev jag helt hooked på film. Det var då jag kände att jag hade hittat rätt, det jag ville göra i livet.
Nu har du även jobbat med Ruben Östlund i Triangle of sadness, hur är han att jobba med?
– Han är fantastisk; väldigt inkännande och vi har ständigt ett pågående samtal. Sedan innebär det ju inte att han köper allt jag säger. Våra diskussioner pendlar mellan högt och lågt och jag känner mig aldrig rädd att säga något korkat eller opassande.
Vilka egenskaper har lett dig dit du är?
– Jag har alltid varit väldigt nyfiken och vill ständigt sätta mig in i människor. Hur de ser ut, hur de klär sig, hur de rör sig, hur de lever … Men framför allt vill jag veta varför deras liv ser ut som de gör. Vilket krävs för att ”sätta en karaktär”. Och jag lägger väldigt mycket tid på research. Läser, ser filmer, videoklipp och försöker ägna så mycket tid jag kan åt karaktärer och platser jag ska gestalta.
– Sedan är jag en extrem pedant. Och en nörd när det gäller detaljer. Jag är nog en av få kostymdesigner som stylar alla statister själv. Men jag måste ha det så, det kan störa mig enormt om jag ser smådetaljer som känns skeva i bild senare. En annan egenskap är att jag är orädd för att göra bort mig. Vilket man nog måste vara för att lyckas. Generellt har jag ett bra självförtroende i mitt uttryck. Jag försöker att inte titta på andra eller ens bry mig om vad andra tycker, utan litar på min intuition.
Vad lärde du dig av tiden på modemagasin?
– För ryska Vogue handlade mycket om olika kulturreferenser, typ att tolka en dikt eller att lyssna på ett musikstycke som jag sedan gjorde en modestory av. Det var fantastiskt att lära känna stylistarbetet på det sättet, så fritt och fantasifullt. Jag assisterade flera olika internationella stylister som plåtade i London, som Hamish Bowles, Lucy Pinter och Judy Blame.
Din man är musiker (Markus Krunegård) och båda har oregelbundna arbetstider. Hur får ni ihop det så kallade livspusslet?
– Ja, vi pusslar, men det brukar fungera bra eftersom Markus oftast kan planera sina arbetstider själv. Så att han jobbar mindre när jag är på filminspelning och jag mindre när han är på turné. Och ofta kan familjen delvis följa med under våra jobb. Under inspelningen av Triangel of sadness i Grekland var de med mig några veckor. Samma sak med Börje-inspelningen i Toronto.
Och Oscarsgalan! Triangle of Sadness var nominerad i tre kategorier och du var där. Hur var det?
– Det var jättekul! Veckan innan var jag i Thailand och fick ett sms med en kod från The Academy. Men det var först två dagar innan jag skulle åka som det gick upp för mig att det var inbjudan till galan. Det blev till att ordna en klänning väldigt snabbt. Blev en superfin från H&M Studio collection. Jag tyckte den passade bra med tanke på scenen i filmen, ”Balenciaga versus H&M” och ”Grumpy brand versus happy brand”. Jag valde happy, haha.
– Galan var en mäktig och lätt surrealistisk upplevelse. Det är verkligen celebriteter överallt, men ändå känns stämningen rätt intim. Jag trängdes i baren med Elvis (Austin Butler som hade huvudrollen i filmen) och stod i toalettkön bakom Jemima Kirke från Girls.
Börje-serien är snart klar, vad händer i sommar?
– Jag ska vara lite ledig. Vi har köpt ett sommarställe i Östergötland och ser fram emot att fixa med det. Sedan har jag en del på gång inför hösten, men det är hemligt än så länge …
FAKTA
Namn: Sofie Krunegård.
Ålder: 44 år.
Yrke: Kostymdesigner och stylist.
Bakgrund: Modell Paris, London, New York och Milano 1997–2000. London College of fashion 2001. Vogue House-assistent 2001–2002. Stylist från 2002 och framåt.
Filmer i urval: The Square (2017), Goliat (2018) och Triangle of Sadness (2022) då hon fick en guldbagge för bästa kostymdesign 2023.
Aktuell: Som kostymdesigner för kommande TV-serien om Börje Salming som har premiär i höst.
Bor: Södermalm i Stockholm.
Sofies bästa tips på hur du lyckas som kostymör
1. Assistera en kostymör eller stylist för att lära dig yrket. Se det som en lärlingstid.
2. Var orädd inför vad andra anser vara bra eller dåligt eller fint eller fult. Våga ha din en egen smak!
3. Bra attityd, positiv energi och att vara stresstålig är ovärderliga egenskaper – framförallt under långa projekt som film.
5 favoriter att följa
Foto: Beata Holmgren/Studio Femme
