Anja Forsnor: ”Om kravlös och krävande vänskap”
Det fina med vänskap är att den (förhoppningsvis) är enkel, kravlös och utan förväntningar. Och det är väl kanske just det som främst skiljer en vänskapsrelation från en kärleksrelation. Vi ställer sällan samma krav på en vän som på vår partner och det är väl hela vitsen med en vänskap? Fritt, härligt och okomplicerat!
Samtidigt är det just den här fria relationen utan ramar och regler som gör att den kan bli sådär krånglig, jobbig och leda till missförstånd. När jag tänker efter skulle nog en vän ofta komma undan med sådant som jag aldrig skulle acceptera från en partner. Ni vet när någon helt plötsligt slutar höra av sig, som fäller små kommentarer som inte är direkt elaka men inte heller vänliga, som väljer att misstolka ens sms eller som bara ständigt stjäl ens energi.
Är det för att vi ofta har fler än bara en vän som gör att vi har överseende med ett halvtaskigt beteende och avfärdar det betydligt lättare än vi gjort i en kärleksrelation?
Jag minns en händelse med en vän för några år sedan, när jag ringde henne alldeles kvittrande och svävande-på-rosa-moln-lycklig en kväll för att berätta att jag träffat mannen i mitt liv och var tokkär. Hon var alldeles tyst på andra sidan luren innan hon bittert kläckte ur sig ”Kul för dig men jag är fortfarande singel och det suger” och punkterade hela samtalsämnet.
Där och då förstod jag. Det var som att all skit jag tagit från henne innan bara bubblade upp och jag insåg att hon inte var en person jag behövde i mitt liv, inte en äkta vän.
När jag ser tillbaka på mina vänskapsrelationer genom åren inser jag att en del av dem avslutats just på grund av att vi haft olika förväntningar. När någon kanske förväntat sig att vi ska ses ofta, medan jag tyckt att vi haft den typ av relation där det gärna får gå längre tid mellan gångerna. När någon öppnat upp sig och delat allt med mig, men jag inte alls kunnat ge lika mycket tillbaka.
Jag skulle tro att olika förväntningar på en vänskapsrelation är en vanlig orsak till varför det skär sig. Jag minns så tydligt när jag insåg att jag betydde mer för en vän än vad hon betydde för mig. Det var en fruktansvärd situation och jag fick sådana skuldkänslor över att jag inte värdesatte henne på samma sätt. Hade det varit en kärleksrelation hade lösningen varit enkel, känner man inte samma sak så är det svårt att fortsätta. Men när det handlar om vänskap är det plötsligt inte lika självklart.
Fast egentligen, varför inte? Oavsett om man har två eller tjugotvå vänner så borde man väl vilja veta att relationen är ömsesidig? Att man är överens om att man vill vara med varandra för att både mår bra av det och för att man verkligen tycker om varandra. Inte för att den ena känner sig tvungen, inte orkar ta diskussionen och bara fortsätter umgås av ren slentrian?
Kanske är det dags att sålla i vänskapslistan och verkligen vårda de relationer som betyder något. För jag tror att det är först när vi vet var vi har varandra och har samma förväntningar som vänskapen blir sådär enkel, kravlös och härlig. När vi liksom känner oss trygga i varandra (utan att för den delen ta varandra för givet!) och vet att den andre alltid finns där för en, oavsett om man varit dålig på att höra av sig eller inte hunnit ses på ett tag. När vänskapen alltid känns givande och aldrig krävande.
Läs mer:
Anja Forsnor: ”3 preggofavoriter i badrumsskåpet”
Anja Forsnor: ”7 ovärderliga plagg att satsa på som gravid”
Anja Forsnor: ”Vänskap är det finaste vi har – men också det svåraste”
Foto Pillan Thelaus
