I den charmiga tvåan på Östermalm samsas linoleummattor och modern konst
Fågel, fisk eller mittemellan? Check, check och check – gällande belysning. Hemma hos konst- och modejournalisten Astrid Birnbaum och sambon Emil Vasseur kastar mängder med lampor, i olika nivåer, snälla små ljussken över Östermalmstvåan. Bakom de skira gardinerna till de stora sekelskiftesfönstren kvittrar sommaren och på vardagsrumsbordet dansar lågorna från levande ljus. Det gör de dagarna i ända, året runt.
– Jag är nog Stockholms största konsument av stearinljus, avslöjar Astrid, som är ytterst känslig för atmosfärer och stämningar, och de fladdrande små ljusglimtarna bidrar med någonting mjukt som själen tycker om; av samma anledning är taklamporna alltid släckta.
– Belysning uppifrån ger fel känsla. Jag tycker att man bara ska tända i taket när man storstädar och måste se allt. Att knapparna till taklyset sällan trycks på, har hon med sig från sitt barndomshem. Därifrån har hon också sitt konstintresse.
– Jag är verkligen född in i den svängen. Min mamma är konst- och mathistoriker och min pappa är konstkritiker och intendent. Men i stället för att bli konstvetare har jag nog blivit en … ”lifestyle-vetare”, haha!
Likt ett galleri har hennes hem fått vita väggar, med ett strössel av färg och form. ”Hellre vackert än praktiskt” är Astrids inredningsmantra, och hennes stil leker gärna med kontrasterna mellan romantiskt och cleant, mjukt och hårt. Sköna textilier och detaljer från naturen möter kall metall och stilrena designmöbler, medan toner av rosa samsas med svärta.
Hon tar hemmet på största allvar men låter busiga detaljer poppa upp här och var. Exempelvis agerar den solformade spegeln i hallen vägghängd posthög och i sovrummet tittar en pappersvarg fram ovanför sängen. I köket staplas lock till kastruller på elementet och skvallrar om sambons stora matintresse, medan hyllor och verk hängs oväntat högt och förhöjer lägenhetens vertikala känsla.
Inspirationen? Den hämtar Astrid mest från stämningsfulla platser. Exempelvis ljudet, ljuset och doften på Hotel Chelsea i New York eller på museet Fondation Maeght i den franska kosntnärsbyn Saint-Paul-de-Vence.
– Jag älskar också musik från 90- och 00-talen. Till exempel vill jag ha samma känsla hemma som i musikvideon till Pharrell Williams Frontin’, som utspelar sig på en hemmafest.
Om hemmafester tagit plats mellan väggarna till tvårummaren? Oh ja, stora som små. Det är faktiskt i goda vänners lag som lägenheten kommer till sin rätta. Eftersom den ligger på bottenplan kan den festvänliga innergården nämligen bli som en förlängning av hemmet. Så här års ringas köksfönstret in av klätterrosor och solrosor som tänt sina knoppar – och när det öppnas upp skapas en ljuvlig indoor-outdoor-känsla. Vid tillställningar kan fönsterluckan agera bar ut till gården.
När nära och kära inte flockas hemma hos Astrid syns deras avtryck ändå:
– Många av mina saker är gåvor från vänner och familj som sysslar med konst eller hantverk. Det är det lyxigaste som finns!
Verket ovanför sängen är till exempel målat av hennes kompis Rebecca von Matérn, den svarta tavlan i vardagsrummet är signerad Lars O Ericsson, familjevän och konstnär, och på tavelväggen hänger två fotografier tagna av Astrids morfar. Där samsas de med Jan Håfströms dödskalle (en gåva från konstnären själv), en originalposter från Niki de Saint Phalles utställning på Moderna museet, en affisch för musikgruppen Wintergatan (Emils) och det förnöjda ansikte som utgör bakprofilen Ludde Bakars merch. Silverkorven – ”lite äcklig men snygg” – har Astrid själv gjort av fogskum, iklädd pyjamas ute på gården.
Hemligheten bakom en harmonisk hängning? Att inte rädas spikhål och vara redo att spackla och dutta väggfärg stup i kvarten. Utöver just spackel och lite väggfärg har paret låtit ytskikten i lägenheten vara. Badrummets och kökets ”antagligen 90-talssituation” har fått förbli och inga linoleummattor har rivits upp.
– Det är rätt fräscht. Jag tycker det är läskigt när folk renoverar massvis, sliter ut och har sig. Jag dekorerar fint i stället för att renovera.
Fotograf: Camilla Lindqvist
Stylist: Myrica Bergqvist
