Hemmakontoret är Anna Teurnells happy place
Anna Teurnell, lever och andas mode. Hon har arbetat med Marimekko, drivit egna klädföretaget Teurn och sedan förra året är hon creative lead på Filippa K. Men hon har också arbetat som kock i ungdomen, är utbildad guldsmed och visual merchandiser. En kreatör ut i fingerspetsarna.
Vi hälsade på hemma i lägenheten på Södermalm och pratade om hur hon hittar lugn, vilket hennes happy place är och den stora boksamlingen.
När flyttade ni hit?
– Vi bodde tidigare i en lägenhet från 1600-talet med så små rum att våra tre söners fötter stack ut ur rummen när de sov. För 13 år sedan hittade vi den här lägenheten, som har fem rum och är 175 kvadratmeter stor. Jag blev omedelbart förälskad i de stora rummen, takhöjden och de vackra stuckaturerna. Det var fantastiskt att få så mycket plats för oss alla, att vi kunde få lite privatliv, var och en.
Hur skulle du beskriva Södermalm?
– Jag växte upp i Gamla stan, har bott på Östermalm, Gärdet och nu på Södermalm. Jag älskar området. Det är väldigt levande. Vi bor nära Tanto-lunden, som är en av Stockholms största parker. Jag går där varje morgon i en timme med våra hundar. Det känns nästan som att gå i skogen, man hittar sina egna stigar mellan träden och de små kolonilotterna. På sommaren badar jag och hundarna vid Tantolundens strand. Jag är beroende av dessa rutiner, de lyfter min vardag.
Hur har lägenheten förändrats med tiden?
– När våra söner flyttade hemifrån startade jag mitt märke, Teurn, och kände att jag behövde ett bra hemmakontor. Jag gjorde om deras tre rum till ett stort kontor och ett mindre förråd. Kontoret är rymligt, med ett stort skrivbord som vi också använder som pingisbord när barn och barnbarn kommer på besök – vi spelar mellan klädställningar och kartonger. Genom att ha mitt eget rum får jag arbetsro att forska och vara kreativ. I mitt arbete designar jag inte bara kläder, utan gör också visuella presentationer och strategier för nya kollektioner; det fungerar perfekt att göra hemma vid min stora skärm. Dessutom kan jag spela musik jag gillar, så högt jag vill. Det är mitt ”happy place”. Jag känner mig fri, avslappnad och inspirerad.
Hur inspirerar ditt hem dig?
– Lägenheten är inte perfekt renoverad. Färgen flagnar på flera ställen, och golven är inte slipade till perfektion. Det finns spår av liv här, det är inspirerande. De flesta väggarna är vita – jag gillar att ge plats åt saker som fascinerar mig. Jag har mycket som är gjort av vänner: målningar, vaser, dricksglas. Det är roligt när något i inredningen överraskar, små udda objekt, saker som barnen har stickat, format eller målat när de var små. Det handlar om liv och berättelser som hjälper mig att komma i rätt sinnesstämning när jag själv ska skapa.
Vad ger dig dig inspiration?
– Jag känner mig nästan som en samlare av inspiration. Jag observerar och studerar noga det som intresserar mig. Jag tittar på konst, går på teater och jag älskar balett. Jag reser och träffar nya människor. Jag skulle beskriva mig själv som en nyfiken person. Ibland tar jag paparazzibilder på folk för att deras stil eller utstrålning är så intressant. Jag köper böcker och musik, det betyder otroligt mycket för oss. Jag läser mycket magasin och prenumererar fortfarande på dagstidningar. Jag måste ha tidningen i handen, känna doften, få trycksvärta på fingrarna. Det handlar inte bara om informationen, hela den analoga upplevelsen hjälper mig att börja dagen på rätt sätt. Vi lyssnar på LP-skivor och CD-skivor. Det är något särskilt med att hålla ett album i handen innan man sätter på det. Omslagen kan vara så vackra och grafiska, det är otroligt inspirerande.
Du har en imponerande boksamling. Vad betyder böcker för dig?
– Jag läser varje dag. På jobbet är det mest konst- och modeböcker, eller andra vackra böcker. När jag vill koppla av läser jag skönlitteratur, allt från den svenske skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist till Dostojevskij och Sigrid Undset, som har skrivit min favoritbok, Kristin Lavransdotter. Jag har precis läst Buddenbrooks av Thomas Mann, en tjock och episk roman om generationer och familj. Hur kan jag ha missat den tidigare? Det är sådana generationsskildringar som berör mig mest. Jag är en aktiv person som har svårt att sitta still, böcker hjälper mig att varva ner. Om jag kommer hem till någon som inte har några böcker blir jag alltid lite skeptisk …
Har du ett favoritrum i lägenheten?
– Helt klart vardagsrummet. Jag har aldrig haft ett så stort vardagsrum. Det har tre stora fönster och en öppen spis. Det är så stort att vi har ett soffhörn för att titta på TV eller läsa, ett hörn vid bokhyllan där man kan umgås, och ytterligare en soffa där gäster kan övernatta. Det är i vardagsrummet livet utspelar sig – människorna, musiken, böckerna, historien och minnena – allt som hänt under våra 13 år här förenas i det rummet.
Finns det några möbler som betyder extra mycket?
– Jag är inte en stor möbelfantast. Jag är inte ute efter nästa köp eller läser om designikoner hela tiden. Men jag uppskattar bra design. Precis som med kläder gillar jag att investera i kvalitet som håller i längden. Jag har till exempel vår Eames-fåtölj som jag köpte på auktion, jag blev förälskad i den när jag såg bilder från Eames-hemmet i Los Angeles. Jag älskar också vårt marmorbord av Poul Kjærholm. Jag är rädd om mina saker och skulle sakna dem om de försvann, men jag är inte nostalgisk. Jag tycker att saker ska användas. Går något sönder, så gör det det. Vårt hem är inget galleri. Min farmor hade ett särskilt porslin som bara togs fram till jul och stora födelsedagar – jag är helt tvärtom. Jag använder det jag har.
Har du något från ditt barndomshem här?
– Min mamma gav mig en målning på en clown som hängde i mitt barndomshem. När jag var liten tyckte jag den var jätteobehaglig, särskilt handen som sticker upp i nedre delen av bilden, och det suddiga clownansiktet som man bara ser om man tittar noga. I dag tycker jag att den är grafisk, cool och intressant. Vi har också några porträtt av gamla släktingar som jag ärvt från min farmor. Hos henne hängde alla i ett rum, mycket borgerligt. Hos oss blir de en del av en blandning av olika tider, det gillar jag.
Foto: Pia Ulin
