Så återskapades John Lennons och Yoko Onos New York-lägenhet för nya filmen – se bilderna här
I filmen/dokumentären One to One: John & Yoko – med Sverigepremiär i maj – har teamet byggt upp en replika av den lägenhet på Bank Street i Greenwich Village där paret John Lennon och Yoko Ono bodde under 18 månader från 1971.
Den lilla färgteven vid sängkanten, uppställd bara någon decimeter från deras fötter, står i fokus. Men man har även specialstuderat bilder från den tiden för att få alla detaljer rätt: örngott med Snobben-motiv, fimpar på ett överfullt askfat, halvdruckna kaffekoppar, gitarrer, konst/fotografier på väggarna och ett par sneakers i en trappa.
OM FILMEN
One to One: John & Yoko är en dokumentärfilm från 2025 som skildrar John Lennons och Yoko Onos liv under deras första 18 månader i New York City, med fokus på perioden 1971–1972. Filmen är regisserad av Kevin Macdonald och Sam Rice-Edwards och producerad av Magnolia Pictures.
Dokumentären utforskar en intensiv period i Lennons och Onos liv, präglad av politisk aktivism, personlig omvandling och känslomässiga utmaningar.
Lennons och Onos New York-lägenhet
I dokumentärfilmen om John Lennon och Yoko Ono spelar själva rummet – deras lägenhet i New York – en avgörande roll. Det var där de levde under en kort men intensiv period i början av 1970-talet, omgivna av personliga föremål, vardagliga rutiner och en stark vilja till politiskt engagemang. Bakom återuppbyggnaden av detta historiska rum står scenografen Kevin Timon Hill.
– Det var ett enormt arbete, säger han. Vi utgick från gamla kontaktkartor, fotografier från privata samlingar, magasin och arkivmaterial. Allt filtrerades ner för att hitta exakt vilken vinkel regissören Kevin Macdonald ville fokusera på – och därifrån började vi.
Eftersom det handlar om John Lennon, fanns inget utrymme för gissningar. Fans världen över hade direkt märkt om något inte stämde. Teamet lyckades komma över originalritningarna till lägenheten innan byggnaden började rivas för att förvandlas till ett lyxboende – en detalj som inte gick teamet förbi.
– Det känns så ironiskt, säger producenten Peter Worsely. Deras lägenhet, som stod för enkelhet och motstånd mot konsumtionshets, förvandlas nu till en 70-miljonersvåning…
Lägenheten var oväntat spartansk. John och Yoko hade nyligen flyttat in och levde med få ägodelar – en tv, ett par bokhyllor, några få skivor och ett bord. Men det var objekt med personlig betydelse. En Snobben-kudde, ett japanskt Aikido-häfte, handvävda filtar och en stereospelare från 1971. Alla detaljer återskapades eller återfanns i original – i vissa fall via veckor av efterforskningar på eBay.
Skattjakt för scenografen
– Det var som en skattjakt, berättar Kevin Timon Hill. Vi kunde spåra exakt modell av stereon John hade, hitta den i Polen och få den levererad i perfekt skick – till och med med fungerande nål.
Vissa objekt syns knappt i filmen, men de spelade en avgörande roll i att få till rätt känsla.
– Det handlade inte bara om vad publiken ser. Det var atmosfären, energin i rummet, som skulle återskapas. Även detaljer som Lennons ikoniska glasögon justerades – vi fick byta dem när en expert påpekade att förstoringen var felaktig.
Till och med typografiska detaljer togs på allvar: texter som visas i filmen skrevs ut på exakt samma modell av skrivmaskin som Lennon använde – en modell som saknade siffran 1, vilket löstes genom att använda bokstaven ”I”.
En annan viktig del var spiraltrappan, en arkitektonisk nyckelpunkt i scenen.
– Vi hade inte budget för att bygga en ny, berättar Hill. Men så hittade vi en nedmonterad trappa i ett lager – exakt rätt modell. Den var två steg för kort, så vi tillverkade kopior för att matcha den perfekt.
Projektet sammanföll med Hollywoodstrejken, vilket innebar att produktionen kunde anlita erfarna hantverkare som annars varit upptagna med större projekt. Resultatet blev en scenografi som lika gärna kunde ställts ut på museum.
Men det var samtidigt ett känslomässigt arbete. När allt skulle plockas ner efter inspelningen kändes det, enligt teamet, nästan sorgligt.
– Det här var inget designat rockstjärnehem. Det var deras hem. Personligt, enkelt, och fyllt av objekt de älskade – inte bara för deras värde, utan för vad de betydde, säger Peter Worsley.
Foto: Lawrence Watson
