Färg, form och fantasi hemma hos konstnären Ulrika Barr
De fann varandra i dialogen om färg, form, konst och arkitektur. Ett samtal som har fortsatt flöda, inte minst sedan 2013. Då inledde nämligen Ulrika Barr och Oskar Hård sin ständigt pågående renoveringsresa av det, från början, anonyma kataloghuset från 1944. Charmlöst, tyckte de, men de fastnade för själva gatan: en gömd oas i Segeltorp, inklämd mellan motorvägen och jättevaruhusen i Kungens kurva.
– Från början hade huset varken fina detaljer eller bra material. Inte ens en ordentlig tomt, den var som en stor uppfart. Eftersom det saknade någonting att förfina eller vårda blev det mer som en byggbarack att bo i, där vi kunde ta ut våra egna drömmar och visioner, säger Ulrika och fortsätter:
– Två saker ingick i vår ursprungliga vision: runda, böljande former, vilket Oskar är särskilt förtjust i, samt en stor sällskapsyta. Jag drömde också om ett rymligt bord.
I dag finns där bådadera, plus det stora bordet som rymmer hela dagens bestyr. Men renoveringen, den är fortfarande igång:
– Sedan vi flyttade in har vi steg för steg renoverat hela tiden. Vi får höra att vi är galna som orkar och ”är ni inte färdiga snart?” men det här är ju vår passion. Vi känner ingen stress att bli klara.
På tolv år har paret stiftat nära bekantskap med det lapptäcke av material som utgjorde husets insida, och sovit i nästan vartenda rum.
– Men vi river inte för rivandets skull, eller för att ha det senaste. Vi vill att allting ska finnas där av en anledning och att det ska hålla över tid, säger Ulrika.
De tummar inte på sina principer om hållbara material eller metoder och själva bygget sker för Oskars egen hand. Lika lite ruckar paret på det estetiska. I Segeltorpsvillan möter Ulrikas konstnärliga öga och inredningsexpertis, från åren som inredare på Nordiska Galleriet, Oskars hantverk och näsa för form och arkitektur.
– Jag utmanar honom nog mest med färgerna. Färglära intresserar mig, vad de gör med oss och hur de får oss att må, vilka vi hämtar kraft från och vilka som känns vilsamma. Jag reagerar själv starkt på färg, säger Ulrika och fortsätter:
– Vi har valt en dov bas som skapar ett lugn, med accenter som gör så att det händer något.
Eftersom paret Barr-Hård är förtjust i svulstighet låter de färgstarkt omfamna formstarkt – och gärna överdimensionerat sådant – i villan.
– Vi gillar det som sticker ut och tycker att det händer någonting intressant i krockar, säger Ulrika.
Hon syftar exempelvis till hur de blandar olika tidseror och stilar. Art nouveau, som Ulrika har ett extra gott öga till, får lära känna 1970-talets space age, som Oskar är fascinerad av, men kombinationen nickar likväl vänligt mot alla möjliga stilar i huset. Hon tecknar också mot kollisionen bakom henne: några handgjorda skulpturer som blickar ut över en Star Wars-legoinstallation – massproducerad plast som drabbar samman med konstnärligt hantverk.
– Det är de små, ibland knasiga objekten som är heliga, medan stora möbler kan flyttas runt. Mina favoritdetaljer är alltid förankrade i minnen, förklarar konstnären.
Nu börjar Ulrikas egen konst att hitta in i huset allt mer. När renoveringsresan var i sin linda var det mest de misslyckade objekten och galna experimenten som travade in eller ströddes i trädgården, men i takt med att hemmet känns mer rätt får också färdiga verk flytta in och ”göra sitt jobb”, som Ulrika uttrycker det.
– Mina verk handlar mycket om att pryda och tillföra ornamentik. När de väcker nyfikenhet och tankar om livet som man inte visste fanns är det ett plus.
Husresan har inspirerat Ulrika till att skapa mer till hemmet och hittills har en lampa och några ljuslyktor gjort familjen sällskap i det färg- och formstarka huset, som för tolv år sedan stod utan charm.
Foto: Mikael Lundblad
