Nu satsar vi på tuftning – allt du behöver veta om trenden
Du har säkert sett dem på Instagram; färgstarka, abstrakta väggmattor i kreativa former. Handtuftning är senast i raden hantverk som fått en ny följarskara, med konstnärer som Maja Michaelsdotter – aktuell med en utställning på Textilmuseet till den 5 februari – i spetsen.
När Lars Oscar Wall gick ut Malmsten som färdig möbelsnickare 2019 var det med en kollektion trämöbler i kombination med mjuka, organiska delar. De tuftade textilierna gav de kantiga möblerna ett helt nytt uttryck. Ett par år tidigare hade han hittat till tuftningen via amerikanske konstnären Tim Eads och hans Tuft the world-community.
– Jag var väl en av de tidiga som köpte en av de billiga elektriska tuftningsmaskinerna som han sålde, berättar han.
Det var innan sociala medier som Tiktok och Youtube fylldes med tuftningsvideor och Oscar experimenterade sig fram. Examensarbetet gav uppmärksamhet vilket bland annat resulterade i ett stipendium från Kvadrat. I fjol började han själv hålla kurser i tuftning i Studio Ateljé på Folkungagatan i Stockholm.
– Jag har ungefär två kurser i månaden, ibland mer. Intresset är väldigt stort, jag har haft fullbokat sen jag började. Hantverk överlag är på väg uppåt och jag tror att pandemin fick folk att inse att de hade för lite hobbys. Folk vänder sig till hantverket igen, för att berika sitt vardagsliv, säger han.
Deltagarna spänner från tonåringar till klassiska kulturtanter och konstnärer.
När Kasthall 1972 slog upp dörrarna till sin första tuftningsateljé var det just många konstnärer – Bengt Lindström, Lennart Rodhe – som vände sig till mattföretaget för att översätta sina verk till mjuka tredimensionella väggmattor. Peter Eriksson är ansvarig för affärs- och projektutveckling på Kasthall och började själv sin karriär i tufteriet i början 90-talet.
– Den moderna handtuften utvecklades i Tyskland. Grundidén är 150–200 år gammal. När bomullsindustrin drog igång i södra USA vävde man bomull till kläder och mjölsäckar och bomullsvekar till fotogenlampor. På den tiden tog man till vara på allt, och när männen kom hem från vävindustrin tog de med sig resttyger och garner. Kvinnorna sydde in små ”tufts” i tyget och så kokade man det, det är grunden, säger han.
Nu sker tuftningen med elektricitet och tryckluftspistol, för att skjuta in garnet i väven som är uppspänd på en ram. 70-talet präglades av väggbonader och mönstrade mattor, berättar Peter, därefter följde en tid med stramare uttryck. Ett genombrott kom 1999 när han och hyllade designern Gunilla Lagerhem Gullberg besökte en garnspinnare i Norge vilket inspirerade henne att göra en modern version av ryamattan i ull och lin.
– Vi stod en kväll och ökade upp lugghöjden till 40 millimeter, vad ska det bli av det här? Lingarnet sprätte ut, medan ullgarnet höll sig jämnt och fint. Vi tyckte det blev totalt fiasko och ringde Gunilla och sa ”du får släppa det här”, säger Peter.
Men Gunilla jublade och Kasthalls klassiker Moss föddes. I dag har Arbetsmiljöverket begränsat tiden som en handtuftare får arbeta och en stor del av produktionen sker med robotar. Robotarna tillverkas av svenska, världsledande företaget Hitex. Och kanske är det teknikens utveckling, med små, billigare tuftningsmaskiner som precis som på 70-talet bidrar till nya konstnärliga uttryck. En av de som hittat till hantverket är Johanna Landin, till vardags inredningsarkitekt på Joyn Studios. När hon permitterades under pandemin gick hon en vävkurs hos Handarbetets vänner, och via sociala medier hittade hon till tuftningen.
– Den största anledningen till att jag fastnade för den hantverksformen tror jag är på grund av att jag är intresserad av intuitivt skapande, när man försöker att göra utan att tänka så mycket. Att koppla bort den där logiska och kritiska delen av hjärnan. De flesta andra textila hantverk kräver och går ut på noggrannhet och kontroll. Jag planerar aldrig mina tuftningsmotiv, utan börjar med en linje som sedan byggs på av en till, och en till. Jag vet aldrig i förväg hur ett motiv ska bli, och det är kul att helt tappa kontrollen på det sättet, säger hon.
Lars Oscar Wall vill tillgängliggöra hantverket för fler, men har även köpt in en större tuftningsmaskin för konstnärer att hyra.
– Jag låter hantverket tala i mina motiv, men jag har som mål att utmana mig själv i de delarna. Att luta mig mer åt konstnärshållet än hantverket, säger han.
