Och det är verkligen nånting som jag upplever att jag aktivt måste jobba bort.
Jättenervöst känns det, men också väldigt skönt och kul att filmen ska komma ut.
Det är väl bara att man är rädd för vad folk ska tycka.
Jag tror att det är också väldigt många som har en relation till boken.
Och det är ju alltid så när en film blir en bok att det finns väldigt höga förväntningar
för att många har en relation till boken.
Jag har sett den en gång och började med att få all sån självkritik i gång.
Men sen så kunde jag parkera det och då är jag väldigt, väldigt stolt.
Och det är en väldigt fin film.
På film så blir man så betraktad.
Det blir möjligt att säga på teater också, men det är nånting med kameran.
Att man ser sig själv utifrån för man vet att det ska på något sätt sparas.
Och det är verkligen nånting som jag upplever att jag aktivt måste jobba bort.
Dels så utkändemässigt påfänga, men också så spelmässigt.
Att inte tänka på om det är bra eller dåligt.
Inte värdera vad jag gör, om det är bra eller dåligt.
Utan bara tänka, det här var en tagning som blev så.
Jag är 30 år.
Vad är det man då? Jag vet inte.
Jag tror att jag inte har haft några sådana milstolpar.
När jag är 30 ska jag ha hunnit med att göra det och det.
Jag tror bara jag tar varje år som det kommer.
Jag är väldigt tillfreds.
Jag är väldigt glad att jag får jobba med det jag älskar.
Och glad att jag får jobba i både Sverige och Danmark.
Och med både teater och film.