Jenny Wilson är tillbaka med nytt album: "Det svåraste jag gjort"

Jenny Wilson är tillbaka med ny musik. Albumet EXORCISM, som släpps i dag den 23 mars, beskriver hon själv som "det svåraste" hon gjort. ELLE har fått en pratsund med Jenny Wilson: om musiken, plattan som tar avstamp i en våldtäkt och om den kommande turnén.
23 mars, 2018

Jenny Wilson slog igenom som soloartist med albumet Love & Youth år 2005. Sedan dess har hon med jämna mellanrum fortsatt att skämma bort sina lyssnare med den finaste av popmusik. Jennys Wilsons senaste album, Demand the impossible!, släpptes 2013 och Jenny Wilson nominerades i sju kategorier på Grammisgalan 2014. Av dessa vann hon hela tre – Årets album, Årets producent och Årets musikvideo.

Nu, fem år senare, är Jenny Wilson tillbaka igen med albumet EXORCISM.

”Det här är det svåraste jag gjort.
På så många plan.

Först visste jag faktiskt inte om jag ville fortsätta med musiken överhuvudtaget.
Sedan råkade jag ut för något fruktansvärt.

Jag hamnade vid ett vägskäl:
Antingen tystna – eller tala.
Det var inget lätt val.

Jag ville inte berätta.
Jag orkade inte berätta.

Jag var tvungen att berätta.

Inte för att skipa rättvisa eller hämnas.
Inget är någonsin så enkelt som det verkar.

Jag ville ta tillbaka det jag förlorat.
Jag ville rensa bort det som gjort mig ont”, skriver Jenny Wilson själv om plattan.

Du släppte ditt senaste album 2013, för fem år sedan. Vad har hänt sedan dess? I ditt liv och rent musikaliskt?

– Först turnerade jag med Demand the impossible! fram till sommaren 2015, efter det var jag ganska slut, mentalt. Jag flyttade ut halvtid i ett hus vid havet och försökte hämta andan. Sedan skrev jag ett stort score till SVT-serien Det mest förbjudna och gjorde lite andra soundtrack.

Jag har arbetat med min kommande skiva, EXORCISM, och dess uppföljare under 2016-2017. Två mycket krävande album som tvingat mig att arbeta mycket med mitt inre.

Berätta om nya albumet. Hur har arbetet med det gått till? Berätta om texterna och soundet! Vilka likheter och skillnader är det mellan detta material och det du tidigare gett ut skulle du säga?

EXORCISM’s tillblivelse var en smärtsam upplevelse, på ett sätt jag aldrig upplevt tidigare. Jag visste att jag skulle vara tvungen att skriva om våldtäkt, men hade ingen aning om hur jag skulle göra det… vilken ton jag skulle använda, vilken attityd jag skulle ha, hur mycket jag skulle blotta. Jag var rädd för ämnet.

Musikaliskt påminde det om mina tidigare produktionsprocesser – en massa experimenterande och en minimalistisk set up. Jag annvände mig i stort sett enbart av min Prophet 6’a och njöt verkligen av alla oljud jag kunde skapa med den.

Jag skaffade också en ny trummaskin som jag var tvungen att jobba med på ett nytt sätt än tidigare. Det var bra, jag ville göra en jävligt fysisk skiva, en som inte går via hjärnan, utan rätt in i magen. Jag kände tidigt att jag ville dra soundet mer åt techno, body och synthigare grejer jag lyssnade på som ung.

Berätta om albumets namn, varför heter det EXORCISM?

– Den handlar om att få ur sig något ont, att processa något man vill bli av med.

Hur är du som producent, finns det något du inte tummar på?

– Jag tummar aldrig på min vision. Någonsin. Jag är otroligt intuitiv och jammig när jag gör min musik, vilket man kanske inte tror när man hör den, men de flesta låtar kommer ur ren improvisation kan man säga. Sedan är jag stenhård och godkänner bara precis det som överträffat mina egna förväntningar. Jag vill känna mig chockad och förvånad. Jag måste få hög puls när jag jobbar.

I pressreleasen beskriver du albumet som ”det svåraste” du gjort. Berätta…

– Eftersom albumet handlar om något så mörkt som en våldtäkt, har det orsakat mig enormt mycket funderingar på hur jag skulle klara av att göra den.

Hur man gör plattan becksvart utan att någonsin bli obskyr? Hur skriver man helt brutala texter som folk ska vilja sjunga med i för att de helt enkelt är så jävla catchy? Hur gör man musik som handlar om våld och övergrepp som en ska vilja dansa och festa till en hel natt?

Fråga mig inte, men det är iallafall det jag har lyckats göra, tror jag.

Du skriver också om att du inte visste om du ville fortsätta med musiken. Hur gick tankarna?

– Det är utmattande att arbeta med sig själv som piska, att hela tiden gräva i sitt inre, utmana sig själv hela tiden, aldrig tjäna några pengar, inte ha någon säkerhet någonstans. Jag är 42 år nu och kan längta efter att ha en uppdragsgivare och testa att arbeta med andras idéer än enbart mina egna.

Texten till singeln Rapin är något av det starkaste jag läst, vad betyder den för dig?

– Den betyder främst en sak för mig, att jag valde att berätta, utan omskrivningar.

”Late at night
Walking home
Too drunk
Been dancing
At a club
Out of town
Beam me up
Take me down
Did you pick me
’cause there’s nobody around?
Up,
Another round
Come on and pick me
Because you wanna drag me down
Beam me up
Take me down
I’m a victim ’cause there’s nobody around
– Well we’re home
Wanna sit on my couch? Ouch!
What…?
What happened after this?
He made me do these things, my mind was drifting off, drifting off
If you don’t stop
Hey turn around
Did you pick me
’cause there’s no one else around … Hold up
Another round
I’m a victim
’Cause you wanna drag me down
Stop
Turn around
Do I realize this’s happening right now? Hold up
Another round
I’m a victim
’cause there’s no one else around
Two days later I couldn’t speak, I couldn’t sleep, couldn’t find out how to be me
And I went to the doctor who said:
”Come here tell us everything
a pill, a test, and a blood pressure
plastic cup to piss in and
you have to take your clothes off” I had to show my body again
I’m not at home”

Du släppte Rapin i januari, med en tillhörande video, vilka reaktioner har du fått sedan dess?

– Det har fullkomligt rasat in omskakade och kärleksfulla reaktioner. Jag blir otroligt berörd.

Musikvideon till Rapin är skapad av Gustaf Holtenäs, berätta om den – och arbetet med videon!

– Jag såg en målning på Instagram som var signerad Gustaf Holtenäs, en för mig helt okänd förmåga. Jag kollade igenom hela hans insta-flöde och älskade hans grejer. Så jag tog kontakt med honom. Under ett halvårs tid sågs vi och jobbade fram idéen tillsammans. Det var ett väldigt speciellt samarbete, ett som krävde att den här unge konstnären verkligen fattade vad vi skulle ge oss in i. Och det gjorde han. Tillsammans har vi skapat brutal deliciousness.

Dina musikvideos är alltid otroligt bra, hur jobbar du med dem?

– Tack! Från och med förra skivan tog jag steget, tillsammans med Daniel Wirtberg som jag tidigare hade gjort en ganska ambitiös kortfilm med (Beyond That Wasteland) att faktiskt regissera. Utan Daniel hade det inte gått, han är magsik, men utan mig hade resultatet aldrig blivit det som faktiskt blev. Jag är bra med bilder, hihi.

Du åker på turné i vår, vad kan man förvänta sig om man ska se dig?

– Hårt, dansigt, varmt.

Vad inspirerar dig? Musikaliskt och stilmässigt?

– Jag vilar aldrig, jag letar jämt, hela tiden nya grejer som triggar mig.

Du har en fantastisk klädstil, vad trivs du bäst i? Hur klär du dig helst på scenen vs privat.

– Va? Tycker du?! Jag har haft en superlång period av enbart skjorta, huvtröja, långbralla och Dr martens, men börjar längta efter chocka mig själv klädmässigt, det var länge sedan, hehe…

Hur har #metoo påverkat dig?

– Nu ska jag säga något högst egoistiskt; Det kom som en skänk från ovan. Tajmingen kunde inte varit bättre – jag slapp vara ensam om att berätta.

Här kan du se Jenny Wilson live i vår!

24 april – Paris, Espace B

25 april – London, Birthdays

26 april – Berlin, Ritter Butzke

3 maj – Göteborg, Pustervik

4 maj – Stockholm, Vasateatern

11 maj – Malmö, KB

Foto Oskar Omne