Janice: ”Jag är inte mina prestationer”

Janice 2019

Hon är frustrerad över kraven på kvinnor i musikbranschen och har bestämt sig för att inte kompromissa. Janice är aktuell med ny EP om kärlekens alla stadier. För ELLE berättar hon om sitt moment den där vintern då hon insåg att hon skulle sjunga, om att kämpa med prestationsångest och om varför det är så viktigt att vi pratar om psykisk ohälsa.
26 augusti, 2019

2013 hände något speciellt. Janice skulle sjunga solo för första gången under Tensta Gospel Choirs julkonsert. No greater love av Fred Hammond. Hon var nervös, men hade bestämt sig för att det inte skulle handla om att sjunga felfritt den här gången.

– Jag bara sjöng. Efteråt fick jag så mycket kärlek. När jag såg ett klipp på framträdandet några veckor senare förstod jag varför. Man kände att jag sjöng med hela min själ.

Det var som att alla lager släppte, som att här är mitt hjärta. Och det var någonstans där jag insåg att det är det här jag vill göra. Jag kommer aldrig glömma den konserten, säger hon.

Släpper EP i höst

Sedan dess har hon hunnit släppa flera singlar, albumdebuterat och blivit utnämnd till årets stjärnskott. Nu är hon aktuell med EP:n I don’t know a thing about love, som handlar om alla olika stadier av kärlek och släpps den 30 augusti.

– Den trygga, den väldigt nya kärleken, förälskelsen, den när man bokstavligen har fjärilar i magen och bara vill vara med den personen. Men också den destruktiva, om att bryta upp med en person man kanske varit i en dålig relation med lite för länge. På en av låtarna är Molly Hammar featured. Vi skrev den i ett frustrerat stadie, i en känsla av att ge utan att få tillbaka. I den här branschen slängs man ibland mellan olika känslor och känner ibland att ”fan, när ska folk bli nöjda”?
Vilka känslor slängs du emellan?

– Alla möjliga. Som kvinna i musikbranschen ställs det så mycket högre krav på dig. Alla delar ska vara perfekta. Hur vi ser ut, hur vi låter och vad vi har på oss på scen. Och jag tycker inte att de förväntningarna ställs hos män i samma grad. Jag tycker det är otroligt tråkigt att vi inte kommit längre och jag blir frustrerad. Även fast det här är det absolut bästa jag vet så kan det var så otroligt jobbigt och påfrestande ibland.
Hur handskas du med förväntningarna?

– Oavsett vad folk tänker så kommer jag fortsätta göra min grej och försöka att inte påverkas. Jag får däremot mycket prestationsångest, det kan vara inför kommande släpp eller i studion, det ska jag inte ljuga om. Jag försöker då intala mig själv att jag inte är mina prestationer. Med mitt management och skivbolag är jag väldigt tydlig med att det måste börja och sluta hos mig. Jag tänker liksom inte kompromissa men det är så viktigt att vi alla har respekt för varandra.
Hur kom du fram till namnet på EP:n?

– Det var svårt och det tog sin lilla tid. Jag är väldigt allvarlig i mina texter, ofta väldigt känslosam och lyfter gärna det som är ganska svårt men vill ändå hitta det hoppfulla och ljuset. Men sen tycker jag om att leka med kontraster. Lyfta fram humorn lite också för att det inte ska bli så tungt och jobbigt. Nu när jag hör mig själv prata så undrar jag om det är en försvarsmekanism. Men det är därför jag att döpte EP’n till ”I don’t know a thing about love”, när jag egentligen tycker att jag vet massor om kärlek, haha! Men man växer ju samtidigt hela tiden.
Vad betyder kärlek för dig? Världens största fråga, jag vet…

– Ja, jävlar. Jag tycker verkligen att det finns så många olika skeenden och nivåer av kärlek. Jag har ju oändlig kärlek till personen jag är tillsammans med, jag älskar honom mer än något annat. Jag har grov kärlek för mina vänner. För min familj som varit den tryggaste punkten någonsin, som jag älskar gränslöst. Och nu när jag har varit ute och spelat och träffat folk som lyssnar på min musik har jag insett att det går att känna otrolig kärlek till folk som man inte ens känner. Det är så jävla fint. Kärlek är fantastiskt.
Du dök upp i sista avsnittet av SVT-serien ”Eagles”. Är skådespeleri något du tänkt satsa mer på?

– Jag har väldigt mycket kärlek till dans och teater. När jag var 12 så började jag Kulturama och gick musikal-linjen. Jag har funderat på om jag ska börja gå på castings igen, som jag gjorde när jag var yngre. Det kanske inte kommer att vara ett fokus just nu, men jag vill verkligen utforska den delen ännu mer! Det är en dröm att vara med i en stor musikaluppsättning, alltså helst i London eller New York, om man får dra det dit, haha!
Vad har musiken betytt för dig under de jobbiga stunderna av ditt liv?

– Massor. Jag tror på att musiken delvis har en helande kraft. För mig hade den det när jag kände att jag inte hade orden eller kraften. Musiken gav mig hopp och ljus och jag skulle vilja säga tröst också. Genom musiken kände jag också att det var lite lättare att uttrycka va jag tänkte och kände, vilket gjorde att jag vågade vara mer öppen. Nu pratar jag gärna om vad jag känner. Men det fanns en tid då jag inte gjorde det.
2011 förlorade du din pappa. I år blev du ambassadör för organisationen Suicide zero. Varför är det så viktigt att vi pratar om psykisk ohälsa?

– Min pappa tog livet av sig. Som anhörig är det en otroligt viktig fråga för mig. De senaste åren har det hänt en del i frågor om psykisk ohälsa. Det tycker jag är jättebra. Men vi har fortfarande stigmat och tabun kring självmord och psykisk ohälsa. När vi gick igenom det vi gjorde blev det inte lättare av att folk tassade och inte visste vad dem skulle säga. Det gjorde att vi inte visste vad vi skulle säga och jag blev väldigt tystlåten och fick svårt att uttrycka mig. Jag vill bara att färre ska lida i tystnad. För att kunna förebygga självmord måste vi prata om det som är tungt. Jag är stolt över att vara Suicide Zeros ambassadör och att vara en del av det viktiga arbete de gör.
Varför tror du folk har så svårt att prata om självmord?

– Det finns så mycket skam och skuld i det. Rädsla och brist på kunskap. Men det hänger också ihop med hur samhället är. Hur det porträtterats i media. Man har inte heller uppmanat folk som lider av psykisk ohälsa på något sätt att prata om det. Det gör tyvärr att folk inte ens vågar söka hjälp. För att bryta detta mönster måste vi prata om självmord för att minska dem.

Läs mer:

Billie Eilish: ”Mamma och pappa turnerar med mig”

Céline Dion i exklusiv intervju i ELLE

Psykisk ohälsa hos unga har ökat 50 procent – är skärmar boven?