Högaktuella artisten Orkid: "Musiken har alltid varit min kompass, i allt jag gör"
Det är januari 2025. På en scen någonstans i Stockholm står artisterna Felix Sandman och Yaeger. Scenen de står på tillhör P3 Guld, en av Sveriges främsta galor i populärmusikens anda, och tillsammans håller de ett svart kuvert i handen. Tiden är inne för statyetten markerad Framtidens Artist att delas ut och efter lite kallprat blir det snabbt tyst i lokalen när orden ”och vinnaren är…” uttalats. Utspridda i lokalen sitter de nominerade, och på en rad nära scen sitter artisten Orkid, med blont hår och bultande hjärta, för stunden oviss om att hon någon sekund senare kommer att krönas till Sveriges blivande poplöfte. Men så avslutar Felix och Yaeger meningen de nyss påbörjat och det konstateras, högt och tydligt, att framtiden, den tillhör Orkid.
Aktuell med singeln Eden
För tillfället har Orkid bäddat ner sig bekvämt. Någon dag tidigare har hon lämnat sitt hem i storstaden för barndomshemmet på Frösön i Östersund, för att träffa pappa, lapa vårsol på verandan, klappa katten, sova länge, ta djupa andetag och njuta av tystnaden. För tyst är det inte ofta runt Orkid – särskilt inte nu. Efter höstens release av den hyllade EP:n Where flowers grow har artisten nyligen släppt singeln Eden, en första sneak peek på hennes kommande musikprojekt.
FAKTA
Namn: Matilda Melin, artistnamn Orkid.
Ålder: 28 år.
Yrke: Artist.
Bor: Stockholm.
Familj: Pappa och lillebror.
Följ: @itsorkid.
– Jag är så stolt över den här låten. Den representerar ett nytt universum, musikaliskt, själsligt och mentalt. Det här är bara början.
Med sin melankoliska men hoppfulla pop har Orkids låtar fått sin givna plats i hjärtan, på spellistor och hos radiokanaler. För många är Orkid en nybliven popsensation, men bakom kulisserna har hon skapat musik i tolv års tid.
– Musiken har alltid varit min kompass, i allt jag gör. Jag vet inte vem jag hade varit utan den. Att min musik nu uppmärksammas på det här sättet … Jag får nypa mig i armen. Det är något jag drömt om så himla länge.
Sångintresset tar fart tidigt hemma i Östersund. Efter skoltid sitter Orkid hemma vid karaokemaskinen timme efter timme. Jazmine Sullivan och Gavin Degraw, hennes pappas favorit, går på repeat när hon försöker sätta alla toner korrekt. Snart söker hon till lokala talangjakter, spelar i band, söker till Idol och tar sig till de eftertraktade fredagsfinalerna. Tävlingen leder inte till en förstaplats, men hon knyter ett gäng musikkontakter, och efter studenten 2015 flyttar hon till Stockholm för att göra mer musik, och stannar där. Vid sidan av extrajobbet spenderar hon all tid i studion eller vid skrivblocket. Men trots flytten till Stockholm är det i huset i Östersund som arbetet med Where flowers grow flera år senare tar vid, och det gör så under hjärtskärande omständigheter. Utan förvarning mister Orkid sin mamma. Familjen, som alltid stått varandra nära, samlas i barndomshemmet.
– Jag hade pratat i telefon med henne dagen innan. Hon var mitt allt, min bästa vän.
Allt ställs på ända, men i sorgen dras Orkid till musiken.
– Den första tiden är rätt blurrig, jag minns bara få fragment, men jag kommer ihåg hur det kändes orimligt att skriva om något annat än just vad jag tänkte, kände och upplevde. I sin renaste form. Att ge allt eller inget, typ.
Musiken har hjälpt i sorgen
På husets nedervåning börjar Orkid skapa. Låtrader som ”They say you're in heaven, but down here is like hell” formas. Slutprodukten Where flowers grow är absolut ett sorgeprojekt, menar Orkid, men också något som med tiden hjälpt henne – och andra – i sin läkningsprocess.
– Att formulera det oförklarliga har musiken alltid hjälpt mig med, särskilt i sorgen efter mamma. Skrivandet blev en slags terapi där hela spektrat av känslor fick vara med, från saknad till skuld. Jag har skapat musiken för mig själv men också för andra, att ingen ska känna sig ensam i sin sorg. Många har hört av sig, menar att min musik hjälper dem i sitt sorgearbete. Det är stort.
Schemat för dagen är obefintligt för Orkid. Hon ska nog göra det hon brukar när hon är här: Lapa sol, andas djupt. Genom den kommande musiken vill Orkid presentera nya sidor av sig själv.
– Sorgen efter mamma kommer alltid finnas kvar, men sorgen man bär på är inte allt man är.
Singeln Eden är först ut, och med ett något förändrat sound fortsätter artisten att använda sin unika förmåga att balansera sårbarhet och hopp.
– Jag ser Eden som en värld där allt kan mötas, både begynnelser och avslut. För mig representerar det en plats att bli pånyttfödd – jag har mitt bagage, men kommer ut på andra sidan, med nya idéer och sätt att se.
Att bli krönt till Framtidens Artist – kommer det med kreativ press?
– Jag vill bara ta vara på allt som händer. Att nå ut med min musik på det här sättet har jag aldrig fått göra innan. Press och kreativt blir aldrig en bra kombo för mig, så jag väljer att fokusera på tacksamheten. Musiken är inget jag gör för att det ska leda till priser, men …
… man tackar ju inte nej till dem?
