Ikram Abdulkadir förevigar ögonblick med sin kamera

Ikram Abdulkadir förevigar ögonblick med sin kamera

Med kamerans hjälp förevigar hon speciella ögonblick som annars hade fallit i glömska. Från början var det en hobby – nu berör Ikram Abdulkadir tusentals människor med sina foton.
23 november, 2021
2:40

Efter reklamen: ELLE möter: Poeten Kamilla Tolnø

(2:40)

”PRATA HÖÖÖGRE!” Orden ekar från Ikram Abdulkadirs skoltid. Då var hon blyg, hade social fobi och trodde att hon skulle dö varje gång det var muntlig redovisning. Nu säger hon tusen ord med en enda bild. Hon har gjort uppmärksammade utställningar och fotograferar artister som Seinabo Sey och Cherrie. Hennes Instagramkonto @ikramianism har tusentals följare.

Vad tyckte du om att göra som barn?

– Jag tyckte väldigt mycket om att läsa. Jag har hört att man antingen tänker i text eller bilder. Jag har alltid tänkt i text, jag kan inte tänka i bilder. Jag visste inte det här själv förrän jag såg ett program om det. När jag fick i skoluppgift att tänka på ett äpple kunde jag verkligen inte få upp bilden av ett äpple i huvudet. Jag såg ordet äpple framför mig. Skrivit har hon gjort så länge hon kan minnas. Alltid i hemlighet.

– Mest dikter. I smyg. Jag tyckte att det var så pinsamt. Ingen visste om det. Första gången någon fick läsa mina dikter var när jag skickade in dem till tävlingen Ortens bästa poet 2017. Jag gick till final. Trots panikkänslor klev hon upp på scenen och läste för första gången dikterna högt. Så har hon fortsatt, övervunnit sina rädslor en efter en.

– Jag kände mig modig. Men egentligen är det nog mer spontanitet än mod. Jag slår bort tankarna om att det är läskigt och gör, så fort som möjligt. Det har fungerat. Man måste våga testa saker i livet.

Ikram växte upp i Malmöstadsdelen Rosengård.

– Ett abc-område, allt man behöver finns där så att man aldrig behöver ta sig utanför. Det är klart att det har påverkat mig. Men det har också räddat mig från mycket. Först när jag började gymnasiet i Lund fick jag se en annan del av världen. Då blev jag mer medveten om vem jag själv är och min roll i samhället.

Då köpte du också din första kamera, på Blocket?

– Innan dess hade jag bara fotat med mina föräldrars telefoner hemma. Det kändes kul men jag visste inte vad jag skulle fota eller hur det skulle se ut.

Hur många kameror har du i dag?

– En digital och tre analoga. De analoga bilderna får en nostalgisk känsla som jag gillar.

Hur vet du när fotoögonblicket är rätt?

– Jag går på känsla. När ljuset är bra känns det ofta rätt. Jag gillar att fotografera människor. Det kan vara någon jag ser som inspirerar mig så mycket att jag vill ta en bild. Eller att det är en stund jag vill spara. En del stunder är så starka, det känns tråkigt att de bara ska flyta förbi och glömmas bort.

Hinner du alltid fånga de stunderna?

– Nej, jag missar många. Jag är blyg och det kan kännas fult att inkräkta i stunden genom att ta upp kameran och ta en bild. Det känns som ett övertramp mot personens integritet.

Man måste fråga först?

– Ja, och då är stunden över.

Hur förhåller du dig till likes?

– Allt jag gör i dag är tack vare den lilla appen Instagram. Men det har blivit svårare. Fler personer följer mig nu och bland dem många som jag själv ser upp till. Men jag tänker att jag tycker om bilden är det som spelar roll. Jag har blivit mer försiktig med vilka bilder jag tar och delar eftersom de tas emot av fler och läses av på ett sätt som jag inte har kontroll över senare. Det är på gott och ont – när jag tar en bild och delar med mig av den, då är den inte min längre.

Hur gör du när någon är obekväm framför kameran?

– Jag pratar alltid med personen först. Jag vill veta vem det är som står framför mig. Det är ju inte bara det estetiska, det är något annat jag vill fånga också.

Hur många dåliga bilder raderar du för en bra?

– Jag tar runt 100 bilder varav 2-3 används. De första blir alltid lite stela. Sedan hittar man en där man kommer nära.

Dina utmaningar?

– Det är lätt att bli exploaterande som fotograf. Jag tänker mycket på det, hur jag tar mina bilder.

Vad är din drivkraft?

– Jag arbetar som personlig assistent och blir arg när jag ser hur människorna jag hjälper har det. Därför pluggar jag till socionom, jag vill göra skillnad … Jag engagerar mig mycket i sociala frågor. Fotograferandet var aldrig tänkt att bli något seriöst. Det var min hobby. Nu blir jag förvånad varje dag att andra människor känner så starkt för bilderna. Jag hade inte förstått hur långt man kan nå med fotografi.

Av: Lovisa Lundström
Foto: Safiyo Abdulkadir

Om Ikram
Namn: Ikram Abdulkadir.
Ålder: 26 år.
Yrke: Fotograf, personlig assistent och pluggar till socionom.
Bor: Malmö.
Familj: Mamma, pappa och fem syskon.
Aktuell: Med fotoboken Minns du havet, abaayo?
Följ: @ikramianism.

Missa inte

Lap-See Lam: "Det går inte att ha hela världens blickar på sig själv"

En av Europas mest lovande konstnärer!

Laleh: Därför pratar jag inte om min döda familj

”Det där är något instinktivt”

Alice Shulman berättar hur konsten har kostat både brännsår och ångest att skapa

Från modedesigner till glaskreatör!