Sabina Ddumba: ”Jag skiter i att folk tycker det är obehagligt när jag vet vad jag vill”

För 10 år sedan träffade jag Sabina Ddumba för första gången. Jag frågar henne om hon minns det tillfället, det gör hon inte.

– Det var Amie Bramme Sey, Seinabo Sey, du och jag i en liten etta i Hägersten. Du satt tyst hela kvällen och jag minns hur jag sökte din blick hela tiden för att inkludera dig i samtalet, berättar jag.

Sabina skrattar, sitter bakåtlutad på en stol hemma hos mig. Hon är avslappnat klädd och bär en ”helt perfekt peruk” som hon uttrycker det själv. Det är ett långt blankt hårsvall och Sabinas blick viker inte undan en millimeter. Hon har en stark närvaro och är glad samtidigt som hon utstrålar ett lugn. Hon drar händerna genom håret.

– Jag satte på mig den här och fick en look direkt!

Det är tio år sedan nu, och det är tydligt att det har hänt grejer, det känns som att Sabina levt hundra liv bara de senaste åren. Då var hon en 17-årig tjej som redan gjort ett par år i den minst sagt legendariska kören och plantskolan Tensta Gospel Choir och deltog i tv-programmet X-factor. Sabina profilerades som en ung tjej med överdrivet kaxig attityd.

– Jag gick på gymnasiet och hade haft lite samtal med skivbolagspersoner och körade parallellt, det fanns ett intresse för mig. Jag hade redan som 15-åring fattat att jag inte behövde bli världskänd för att kunna leva på musiken. Jag körade åt Jenny Wilson och frågade henne, är detta ditt ENDA jobb? Du jobbar alltså inte extra? Jag blev helt chockad, varför hade ingen sagt detta till mig?

Vill du inte ta över världen med din musik?

– Jag lägger så mycket i Guds händer, jag gör det jag ska göra och sen släpps det, sen är det folket som bestämmer. Att min musik ligger på topplistor är inte kvittot på att det går bra för mig, utan det är att människor lyssnar.

– Sen är det självklart att de människor som jobbar omkring dig inte har samma mått för vad framgång är. Men mitt mål är inte topp tio på listan, mitt mål är att beröra. Ibland tänker jag att jag borde ha en tydlig riktning, men jag återkommer alltid till att jag är trygg i att Gud bestämmer. Att jag gör det jag gör handlar inte så mycket om mig, jag är bara en budbärare.

Att vara budbärare, är det en starkare känsla nu?

– Det har alltid varit starkt, men det är mycket tydligare nu.

Sabina pratar om tryggheten i att veta vart hon är på väg, att det kommer gå bra.

– Ibland går det neråt och ibland uppåt, jag förstår mer att jag försöker stärka Sabina Ddumba AB för att stärka min väg, så att saker kan hända. Det handlar om att jag har det team jag behöver, då kan jag ta mig utanför Sveriges gränser. Men sådant tar tid och det får ta tid.

Jag undrar var Sabina får sitt tålamod ifrån. Hon säger att hon övat på tålamod genom sin familj, men det kommer också från Gud. Nu har hon förstått att det är flera kockar som reder denna soppa – det kommer ta en stund.

Sabina har blivit vuxen och välkomnar åldrandet.

– Jag vill bara bli äldre och äldre och äldre. Jag längtar tills jag är 65, då vet man. Jag kollar på min pappa och han är wow.

Sabina gestikulerar med händerna i luften och ler stort.

– Han bryr sig bara om det han ska bry sig om.

Sabinas pappa, som själv kallar sig hobbymusiker, är från Uganda och har alltid varit aktiv i kyrkan där Sabina också befann sig under hela sin uppväxt. Sabinas mamma bor i Uganda sedan Sabina var åtta år.

– Pappa är en riktig estet, han har alltid sjungit och ritat. Han är bra på teater, hela han är kreativ. Varenda gång jag satt ner för att göra matteläxan skulle han alltid rita en gubbe i profil.

Att jobba som musiker är inte att följa en rak linje, det är Sabina tydlig med. USA har varit lite inblandade, hon har varit över och kört sessions och haft ett team där, men så är det inte längre.

– All respekt till dem som gör den grejen, men jag vet att det finns bra och duktiga personer här i Sverige också. Nu har jag roligt när jag spelar in, innan hade jag bara det på scen, men nu har jag så roligt under hela processen. Jag står stabil som både låtskrivare och artist, inte bara artist. Jag har lärt mig jättemycket av att sitta i de rummen och öppna mig, men det är lite som speed-dating.

Det där låter som det mest nakna jag kan tänka mig.

– Ja, men jag har förstått att om jag är i ett rum med personer jag känner och är trygg med, då kan jag bli mer mig själv och skala av flera lager av mig. Jag har försökt skala av lager med andra också, men det har inte tagits emot.

Sabina pratar varmt om sin kapellmästare Mats, hur de kan varandra musikaliskt.

– Vi är i en session och försöker få ut det bästa av varandra. Men han är också min vän, vi är inte bara kollegor, och då kan musiken bli något annat. Och ju mer jag fattar mig själv, desto lättare är det att samarbeta. Jag är tydligare. Det är lättare för dem att läsa mig.

Sabina återkommer till det hon inte kan kontrollera.

– Allt händer av en anledning och jag kan inte forcera fram något. Men jag har alltid spelat mer än jag släppt musik, så 2020 var knas. Jag tog ledigt 2019 för att jag turnerat konstant sen 2015, så det blev ett antiklimax. Under året som gått har jag tagit tillbaka min kraft.

Hur har det manifesterats?

– Jag har blivit tydlig med vem jag är, jag sätter ner foten och skiter i att folk tycker att det är obehagligt när jag vet vad jag vill. Men jag har varit frustrerad under den här tiden också, jag har jobbat så mycket i studion men inte släppt något. Till slut hade jag så mycket material som jag inte släppte att jag undrade om jag ens var bra. Det har varit struligt, men nu är det bättre. Nu har jag ju släppt Damn good woman och Swishers. Att släppa Swishers som bara var sex månader gammal gav mig självförtroende, det kändes verkligt. Jag ska släppa så mycket musik att man nästan blir trött på mig.

Hon skrattar när hon säger det, men jag ser att det ligger allvar i hennes strategi.

– Jag har varit trött ett tag, allt som har med att vara artist att göra har jag varit trött på. Att bry mig mest, behöva säga vad jag känner … Det är fantastiskt att vara artist, men det är också så mycket mer engagemang och jobb än att vara i studion och stå på scen. Nu går jag i terapi en gång i veckan och har gjort det i tre år, det behöver jag för att fungera. När hela min karriär och mitt liv handlar om att göra musik om det jag känner allra mest i mitt hjärta, så behövs en outlet.

Förutom ny musik och terapi är träning något som får Sabina att fungera.

– Jag har blivit helt besatt av thaiboxning! Innan tränade jag bara styrka och det var kul, men man kommer liksom inte längre. Men i boxningen använder jag hela kroppen, jag sparkas, blockar, det är en rolig träningsform. Timmen går fort helt enkelt.

Ska du börja tävla i thaiboxning?

Sabina tittar allvarligt på mig och skakar på huvudet.

– Nej nej nej, tänk på mitt ansikte, säger hon skrattandes.

Hjälper träningen dig som sångerska?

– Ja! Jag vill alltid ha sessions efter ett träningspass, jag är som bäst då. Kroppen värmer upp rösten och jag känner mig uppsjungen. Jag har ju inte varit igång på så länge och rösten är en färskvara, det hjälper mig att hålla mig rutinerad.

Det märks i Sabinas musik att det har hänt något i hennes mognad och självförtroende. Det finns en större självklarhet i det kommande albumet som jag får på mejl några dagar före intervjun. Det kommer med långa förmaningar om att musiken inte får delas eller spelas upp för någon annan. Det känns som en stor hemlighet. Jag påtalar mognaden och storheten i hennes nya musik. En ny Sabina, lika cool som vanligt, men mer tillbakalutad och självsäker.

– Jag tror att det är för att jag tar mer plats i våra sessions, sen vet jag att det har mycket att göra med min terapi. Jag har kommit till insikt och landat i vem jag är. Tidigare ville jag göra musik för alla, nu har jag inte alls det drivet. Nu vill jag göra musik för mig och mina vänner, och det har varit en fundamental skillnad och förändring för mig.

Albumet, The forgotten ones, är en bred blandning av ny och gammal musik, en låt från 2014 som legat och marinerat tills den blev perfekt. Någon annan är från 2017 och flera från i höstas.

– Jag vill göra musik som man kan dansa till, men som inte behöver vara upptempo. Sammanfattningsvis handlar det om kärlek, i olika faser. En dag känner man ”jag dör för dig, ibland vill jag inte ens se dig, men jag älskar dig”. Musiken täcker alla olika stadier, allt ifrån att vara nykär, eller hur det ser ut ett år in i ett förhållande, till hur det känns när det är slut eller när du träffar någon ny. Var du än är i din kärleksresa så finns det en låt för dig.

Kanske har albumets tema att göra med Sabinas nya kärlek. Sabina och hennes pojkvän träffades sommaren 2019 och blev ihop i början av 2020.

– Vi har verkligen gjort corona tillsammans. Det är inte en hetsig kärlek, den är lugn och trygg. Jag har landat i mig själv, är stabil i mig själv och då kan kärleken också vara det. Man blir helt knäpp, men det är fint att hänge sig. Daniel … säger hon och ler.

Damn good woman är ju en riktig powerkvinna-anthem!

– Ja! Den handlar om att hitta mig själv, peppa mig själv, och alla som lyssnar på den ska lyfta upp sig själva och se sig själva. Jag tycker inte folk är bra på att ge sig själva den sortens kärlek vi är vana att ge till andra. Den kärleken är också viktig.

Sabina Ddumba känns som ansiktet utåt för self-love, trygghet och självklarhet. I vintras frontade hon Kick’s Beauty och hon vann pris som Årets bäst klädda kvinna på ELLE-galan redan år 2016. Hon är en självklar stilikon. Nu sitter hon framför mig i pösiga jeans och en kort avklippt collegetröja.

– Jag bryr mig inte så mycket i vardagen, men på scenen, då kör jag. Då frågar jag Selam: ”Vad ska vi göra???”.

Den hon pratar om är alltså Sveriges just nu mest hajpade designer Selam Fessahaye, som klär Sabina både inför uppträdanden och turnéer.

– Jag gjorde en mellanakt på Mello och Selam sydde upp en kroppsstrumpa, hon kan göra allt. Antingen bär jag hennes design eller så stylar hon. Jag är ju mitt namn hela tiden och vill markera vem jag är på scen. Jag känner att jag kan ta av mig masken när jag går av scenen, och bli mig själv igen, inte artisten Sabina. Jag blir fortfarande förvånad när folk tittar på mig och känner igen mig på stan.

Är du mer real nu i din musik?

– Jag har alltid varit real, men det är lättare att plocka fram just min ärlighet, i stället för att jobba med en generell känsla. Nu är det mer jaget i stället för laget.

Är det läskigt?

– Nej, det är nice! Men det är också helt ok att någon inte tar emot min idé, jag har släppt att allt måste vara helt perfekt. Det får finnas dåliga idéer, för efter tre dåliga kommer alltid en bra.

Fakta: Sabina Ddumba

ÅLDER: 27 år.

FAMILJ: Stor.

GÖR: Sångerska och ”aspiring actress”.

BOR: Södermalm i Stockholm.

AKTUELL: Albumet The forgotten ones släpps i början av sommaren.

FÖLJ: @sabinaddumba.

KREATIVT TEAM:

Stylist: Maria Barsoum/LinkDetails

Fotograf: Ceen Wahren/Acne Photography

Makeupartist: Sainabou Secka

Hårstylist: Khaddy/Swedish Hair Mafia

Stylistassistent: Céline Darling

Fotografassistent: Hinke Tovle

Setdesign: Nika Wahren