ELLE möter Mona Masrour: “Min musik ska vara läkande både för mig och för andra”

Mona Masrour tittar in i kameran.

Jesper Smeding
Hon är grammisnominerad i tre kategorier, älskar mjukisar och är inte rädd för att sätta ner foten. ELLE har träffat 21-åriga Mona Masrour i studion för att prata om skapandeprocess, kärlek och integritet.
03 juni, 2021
2:03

Efter reklamen: Mona Masrours hyllning till sin mamma

(2:03)

Allt började en helt vanlig dag när Mona Masrour var 17 år. Hon gick på gymnasiet och började lägga ut klipp på Instagram där hon sjöng covers. Hon visade inte sitt ansikte och kontot var låst länge. Hon hade inga planer på att det skulle leda till att hon skulle släppa musik. Genom en väns fasters barndomsvän hamnade videon hos Nils ”Nisj” Svennem Lundberg (producent bakom bland andra Silvana Imam, Adam Tensta, Jelassi).

– Han gillade min röst och bjöd mig till sin studio, det var coolt. Jag minns att jag inte riktigt förstod vad det betydde. Jag gick till studion direkt från skolan med en ryggsäck och sådant, det var en helt ny upplevelse.

När började ditt intresse för musik?

– Det är så svårt att sätta ett startår på något som alltid har funnits där. Musiken har alltid varit en trygghet för mig, genom hela min uppväxt. Kärleken till musiken har växt mer och mer, vilket ledde till sen när jag var 17 att jag hittade till Nisj studio och fick göra musik, berättar Mona.

Monas musik Grammisnominerad

Monas musik är Grammisnominerad i tre kategorier, Årets soul och R&B, Årets nykomling och Årets textförfattare.

– Att bli nominerad till årets textförfattare betyder extra mycket för mig. Att bli bekräftad för sitt låtskrivande och att det man berättar blir något större. Jag har haft väldigt svårt när det kommer till mitt låtskrivande, "Shit, är jag tydlig här, kommer folk att fatta, skriver jag så som det förväntas av mig"? Att bli bekräftad och att bli sedd för mitt sätt att skapa musik på, det betyder så mycket.

Vad inspireras du av?

– Jag skriver bara om saker som jag själv går igenom. Mina texter är ett sätt för mig att ventilera. Texterna handlar om saker som jag har sett och som jag har gått igenom. Under tiden som jag hade det svårt och mådde dåligt så lyssnade jag på musik. Vissa saker eller känslor som jag inte kunde sätta ord på, kunde låttexter, poesi och musik sätta ord på istället. Den hjälpen jag har fått av musiken och de artister jag har lyssnat på, jag hoppas att jag på något vis kan hjälpa andra på samma sätt.

– Det är väldigt många gånger man går igenom saker och känner sig ensam i de känslorna, vad det än kan handla om – familjerelationer, mental ohälsa eller något annat. Vissa tycker att det är lät att gå och prata med en psykolog och vara öppen, men andra sitter på de här känslorna ensamma och för dem kanske musiken är ett stöd. Jag vill kunna vara det stödet.

Mona berättar att hon har försökt att inte blotta sig för mycket under den här resan samtidigt som hon lika mycket vill berätta allt för att kunna hjälpa andra.

– De sakerna som jag har gått igenom under min uppväxt, de sakerna jag har sett i min familj och i destruktiva kärleksrelationer som jag har befunnit mig i, allt det där har varit svårt för mig att prata om eftersom det är pågående saker. Jag tror att alla har sin egen resa och just nu är jag på min. Jag vill att min musik ska vara läkande både för mig och för andra.

1:55

Efter reklamen: Mona Masrour: "Finns nog ingen tjej som inte gått igenom samma"

(1:55)

Kan du berätta lite om låten Easy?

– Jag var verkligen arg när jag skrev den låten, definitivt. Jag gick igenom saker och hade tagit mig ur en relation som var väldigt tuff, så jag kände mig trött på skiten. Jag vet inte en enda tjejkompis som inte har gått igenom samma sak, så många kan nog relatera till den.

Hon fortsätter:

– När jag spelade låten för mina killkompisar så dog dem för låten extra mycket och jag fattade ingenting, hur kan ni älska den här låten när vi bränner er? Haha!

Kan du släppa det när du har skrivit av dig?

– Haha nej, jag har problem med att släppa saker, jag jobbar på det här dagligen. Om någon sårade mig för tjugo år sedan, jag minns det, haha. Jag hatar den egenskapen hos mig, men jag hoppas på att bli bättre på det någon dag. Förlåta kan jag göra, men det andra fastnar på ett helt annat sätt. Men delvis kan jag släppa det. Det finns ju vissa saker man har gått igenom som är svåra att släppa.

När jag spelade låten för mina killkompisar så dog dem för låten extra mycket och jag fattade ingenting, hur kan ni älska den här låten när vi bränner er?

Mona berättar att när hon började skriva på albumet Scener så kom det känsliga ut först för att hon annars har svårt att prata om sådana saker.

– I ena stunden är jag jätteledsen och mår skit och då pratar jag och ventilerar om det men jag skulle nog säga att de jag är kring, hela min omgivning, vi håller upp ett skal, jag tror att många gör det.

När jag spelade låten för mina killkompisar så dog dem för låten extra mycket och jag fattade ingenting, hur kan ni älska den här låten när vi bränner er?

Under tre år har Mona skapat albumet och också lärt känna sig själv mer. Hon berättar att det florerade en hel del hjärnspöken innan albumet skulle släppas och att spökena fortfarande hälsar på.

Mona Masrour sitter på en stol och tittar in i kameran.
Jesper Smeding

– Om jag hade suttit och gjort en lista på alla mina hjärnspöken hade jag kunnat sitta här i flera dagar, haha. Mycket var nog de vanliga nojorna. Ingen hade ju hört mig på det viset tidigare, musiken är mycket mer känslosam nu. Jag hoppas att hjärnspökena försvinner helt en dag.

En hyllning till mamma

När vi träffar Mona har hon fullt upp med musiken och skolan. Hon berättar att hon har känt sig självisk gentemot sin mamma för att hon har satsat på musiken.

– Jag tycker att utbildning är väldigt viktigt, jag tycker att man ska ge den, den credden som den förtjänar. Min generation generellt tar det lite för givet. Jag tror det handlar väldigt mycket om kulturen jag är ifrån, att jag har sett min mamma jobba väldigt hårt. Hon har sagt ända sedan jag var liten att det är väldigt viktigt att säkra sina förutsättningar för att leva stabilt. Det sista man vill är att känna sig som en belastning eller att man inte har gjort tillräckligt för att man vill vara kreativ, så har jag sett det. Samtidigt så har jag alltid fått världens bästa stöd från henne men ändå känt på vägen att det är viktigt att se till att ha något stabilt.

På albumet finns en låt som heter Mammas dotter. Mona skrev den som en hyllning till sin mamma. Låten spelas i högtalarna:

”Hoppas jag blir hälften av den du är

Den jag blivit, vet jag har lärt mig av dig

Vill ba hinna visa allting jag är”

– Vi kände i slutet av produktionen av albumet att något fattades. Jag kände att min mamma har haft en så stor del av mitt liv och vem jag har blivit som kvinna. Att prata om mig och allt jag har gått igenom utan att nämna mamma kändes inte rätt. Alla hennes vackra egenskaper försöker jag lära mig av dagligen. Jag behövde ha ett tillfälle i albumet där jag hyllade min mamma.

Låten handlar om den rollen hon har haft i Monas liv och hur mycket hon har gjort för henne.

– I slutet av skrivandet av albumet så kände jag att albumet inte skulle vara komplett om jag inte tog in den största delen av mitt liv och det är hon. Mamma gör så mycket för familjen och är vår ryggrad.

Hur reagerade din mamma första gången hon fick höra låten?

– Jag hade spelat in låten sista dagen innan albumet skulle packas ihop. Det var en väldigt känslig dag för att vissa av de här sakerna jag pratar om i albumet, det har jag inte sagt till henne. Vi vet ju att vi älskar varandra, det är självklara saker, men att prata är inte alltid det lättaste. Jag kom hem och sa till mamma att jag hade en låt till henne. Jag spelade låten för henne och hon blev bara tyst, knäpptyst.

Mona börjar skratta.

– Jag tänkte shit, hon kanske inte gillar låten, hon kanske hatar den. Sen gick hon bara ut. Tydligen, så var hon tyst och gick ut och grät och det fick jag reda på tre veckor senare. Det var jättefint.

4 snabba med Mona Masrour

En look som kännetecknar Mona?

– Något baggy, antingen mjukisar eller jeans och sen någon topp.

Beauty hack?

– Jag vet inte om folk redan gör det här men… Att dra ut highlightern längs med ögat här under, det tar bort det mörka under mina ögon. Mitt ansikte lyste upp och jag tänkte "oh my good, varför har jag inte listat ut det här tidigare"!

När känner du dig som vackrast?

– Man måste bara hamna i rätt sinnesstämning. Jag kan känna mig kattig men vara jätteful. Om man har en bra dag, man är på topp, man har ätit bra, man kanske lyssnar på rätt låt, då hamnar man i rätt sinnesstämning.

Plagg eller produkt du inte kan leva utan?

– Det är min läppenna men det är också mjukisar. Vi underskattar mjukisar så mycket. Jag är så tacksam över att den senaste vågen av mode inkluderade lite mer mjukisar. Så man kan vara både bekväm och kattig, det är wow.