ELLE möter Ana Diaz – pratar musik, utbrändhet och drömmen om växthus

Ana Diaz tittar in i kameran och solen lyser bakom henne.

Vanni Jung Ståhle
Hon har hängt med schamaner, funnit sinnesro och älskar att glida runt i badtofflor. ELLE möter Ana Diaz för att prata om albumet Tröst och vatten, utbrändhet och drömmen om ett eget växthus.
19 maj, 2021
2:53

Efter reklamen: Ana Diaz: "Det var som en slags attacksorg"

(2:53)

Albumet Tröst och vatten har hyllats av kritiker och ännu mer hyllad har låten med namnet 100 på albumet blivit. Den beskrivs som en smärtsam kärleksballad när en relation tar slut. Ana berättar att det som sägs i texten behövde bli sagt.

– Jag har varit jätteledsen, men det var också skönt, väldigt blandade känslor. Jag försöker sätta ord på känslor, det hjälper mig att inte vilja hoppa från en bro, säger hon.

Nominerad till fyra Grammisar

Den tredje juni är det Grammisgalan som i år blir annorlunda på grund av pandemin. Anas album Tröst och vatten är nominerad till tre grammisar och Ana själv är nominerad i kategorin Årets kompositör.

– Det känns helt sjukt. Jag hade glömt bort att det var Grammis eftersom man inte får göra så mycket. Jag kan ofta känna att det inte är klokt att jag fick flytta hem och göra det här och att det har gått så bra.

Men det var nära att det inte blev ett album.

– Jag känner att jag tjatar hål på de människorna runt mig och jag blir nojig. Jag tänkte slänga Tröst och vatten tre veckor innan vi skulle släppa det, för då tyckte jag att texten var så deppig, allt var så deppigt. Att jag på något vis drog ner den kollektiva stämningen.

Jag tycker inte att man ska ha så höga förväntningar och vara någon nobelpristagare när man är tjugo, det är helt knäppt.

Från Los Angeles till Stockholm

Som låtskrivare till en rad världsartister – One Direction, Britney Spears, Jennifer Lopez, Zara Larsson, Dua Lipa och David Guetta, har hon verkligen gjort sig ett namn, men Ana tyckte inte det var lika kul längre.

– Jag kommer ihåg att jag skulle ha session med Dua Lipa och producenten som har gjort New York State Of Mind. Jag satt där och tänkte att 'det här är ju jättebra men varför tycker jag inte att det här är kul, det är fel på mig´.

Ana ville satsa på en egen karriär som artist men många tyckte det var en dålig idé berättar hon.

– Min fantastiska bonuspappa blev jättesjuk och fanns i Sverige och då började jag åka hem för jag visste att hans kropp inte skulle orka så länge till och jag ville verkligen vara med honom så mycket som möjligt. Och då gjordes svenska låtar varje gång jag kom hem.

Hon fortsätter:

– Jag har haft tur som har haft möjligheten att säga att jag inte vill skriva låtar i LA, utan jag ska åka hem. Det blev ju bra och jag känner mig rikare. Jag tror att man ska lyssna på sig själv.

2016 kom Ana Diaz debut-ep, Lyssna del 1, och senare Lyssna del 2.

Anas debut hyllades, hon fick Grammisnomineringar och hundratusentals lyssningar. Samtidigt fortsatte Ana att skriva och producera för andra artister. Hennes liv gick i raketfart utan att hon stannade upp för att känna efter hur hon mådde.

– Jag hade så knäppa ambitionskrav tidigare, jag skulle prestera och bevisa något. Förr höll jag mig i ett hårdare koppel och det var inte kul. Nu när jag ser tillbaka på det undrar jag hur det höll så länge, lätt att vara efterklok.

2:42

Efter reklamen: Ana Diaz om Tröst och vatten: "Svårt att säga som det är"

(2:42)

Vad fick dig att lossa på kopplet?

– Jag gick olika behandlingar, åkte och hängde med schamaner, gjorde yoga och gick på akupunktur, tog promenader, grät och sov. Jag kom fram till att det är inte så farligt. Jag tycker att det är skönt att man ska dö men också hemskt, sen får man försöka ha det så bra som möjligt i den har fysiska formen.

Ana berättar att hon tycker det är viktigt att prata om ångest och mörka perioder och att hon blir blir till freds om andra också blir det.

– Jag tror att man måste lita på att det kommer bli bra och det kommer gå som det ska. Superirriterande att säga för det känns ju inte så när man har ångest, då känns det ju rent jävla förjävligt.

Ana Diaz ligger i en soffa och ler mot kameran.

Ana Diaz, sångare, artist, låtskrivare, kompositör och musikproducent.

KARLSSON MAGNUS LIAM/Aftonbladet

– Jag tycker inte att man ska ha så höga förväntningar och vara någon nobelpristagare när man är tjugo, det är helt knäppt. Vi har så mycket konstiga förväntningar på utseende, prestation, hur snabbt man ska svara på grejer, vem man ska vara, hur tillgänglig man ska vara. Det är ganska klurigt för jag vill också att alla andra ska freda sig och då måste jag också hitta det här som är lagom.

Hon fortsätter:

– Jag försöker tänka att om jag är rädd för något, till exempel att uppträda på Skansen och att jag är sämst. Då går jag dit och uppträder och är sämst, vad händer sen? Då kan jag tänka att jag ville väl och gjorde mitt bästa. Om man gör så hela vägen, så kan man alltid sluta med om hundra år så spelar det ingen roll. Eller tusen eller tio.

Tänker du likadant nu som innan din första utbrändhet?

– Jag har blivit snällare mot mig själv. Perioden med Tröst och vatten, jag försökte verkligen hitta ut ur en slags attacksorg som kom efter Lyssna 1 och 2. Jag hade gjort det jag var rädd för och folk tyckte det var bra. Och då blev det världens livskris. Det är som att äta en elefant, man får ta en tugga i taget så har man och käka på tills man dör.

Ana skrattar till:

– Jag låter kanske flummig men jag är inte det egentligen.

Kraschen efter Så mycket bättre

Under sommaren 2020 var Ana en av deltagarna i TV4-programmet Så mycket bättre. Hon tolkade bland annat Jakob Hellmans låt Vara vänner som även blev hennes favorittolkning i programmet.

Hon togs emot med öppna armar av svenska folket men alla nya intryck blev till slut för mycket för henne. Ångesten tog över och hon berättar att hon aldrig haft sådana panikattacker tidigare som hon fick på Gotland.

– Jag låg ju i fosterställning hela 2020. Jag var inte så frisk, hade utmattning innan, åkte till Gotland och det var inte smart. Men det blev bra. Det var rätt beslut och väldigt omvälvande.

Ana blev sjukskriven igen och fick börja om. Hon berättar att hon har gått mycket i skogen, bastat, lyssnat på videos med ljud från sprakande brasor och gråtit.

– Det tog tills nu. Nu känner jag att jag är med igen. Det känns som att det har varit en slags kollektiv trauma-upplevelse där ingenting har varit som det brukar.

Hon berättar att hon inte vill tillbaka till hur det var tidigare.

– Jag skulle vara tillgänglig hela tiden, jag kände mig trängd. Det kan jag säga om utmattning, gör inte som jag, för det tar skitlång tid att ta sig tillbaka, det är helt onödigt. Samtidigt så kanske man måste göra sina misstag. Jag behövde göra det tre gånger tydligen för att fatta att jag har helt mänskliga behov.

Vad gör man för att inte halka dit igen?

– Jag har påmint alla runt om mig att flagga. Man får backa och påminna sig att man ska ta det lugnt. Sen har jag också en period nu när jag är glad, då har jag glömt bort hur det är när jag inte är glad. Det är en fantastisk grej med ångest, när den pågår så tror man att den pågår för evigt och när den är borta så tror du att den aldrig kommer att komma tillbaka.

Var får du din styrka från?

– Den kommer nog från att jag har haft det svårt och behövde bli det helt enkelt. Styrkan blev nog effekten av mycket ångest, social fobi och att vara deprimerad. Jag har liksom lyssnat på den här inre rösten på något vis.

Varför tror du att inte så många vågar prata om psykisk ohälsa?

–Det är skam. Man har nog en rädsla att om man berättar att man inte är den här skyltfönsterversionen, eller den här lyckade personen som aldrig har några issues och då får man inte vara med. Jag kan tänka så ibland. Skam är en riktig luring. Man ska inte gå på det där.

Ana drar en lång suck och fortsätter:

– Man är väl rädd för vad folk ska tro, men fucking låt dem. Vad vet dem ändå? Jag kan känna att det inte spelar någon roll hur mycket jag berättar, jag är ändå någon annan i morgon. Man har rätten att vara en work in progress och man har rätten att ändra sig. Det är mest viktigt att vara snäll.

2:31

Efter reklamen: Ana Diaz om ångest och den funna sinnesron

(2:31)

5 snabba med Ana Diaz

Hur ser din relation till mode och stil ut nu?

– 90 procent av tiden just nu går jag runt i någon slags fleecepåse. Tubsockor och badtofflor gillar jag också, haha. Jag gillar när det är androgynt men inte svänger över åt något håll. Snyggt, sexigt och bekvämt. Ingenting får sitta åt, de gillar jag inte.

Hur skulle du beskriva din stil?

– Bekvämt och ingenting som sitter åt.

Plagg eller modedetalj du verkligen inte klarar dig utan?

– Ansiktsoljor. Oljor som luktar gott – det älskar jag.

Vad drömmer du om?

– Jag drömmer om att jag ska fixa körkort, skaffa en liten svart katt, jag vill bo så jag kan ha ett växthus och en studio. Göra mer musik, vara frisk, andas, sova, vara med vänner, att pandemin går över och att vi landar i något bra allihop.

Missa inte

Ana Diaz om vägen från utbrändhet: En djup sorg idag

Flängde världen runt med artisteliten.

Ana Diaz om kampen under Så mycket bättre: ”Helt ny nivå av ångest”

Så stöttades artisten på plats.

Här är alla som är nominerade på Grammisgalan 2021

Och så blir årets gala!