Carla Sehn: ”Man får skoja om allt”
Du känner förmodligen igen henne som den engagerade receptionisten Caroline i Netflix succéserie Kärlek & Anarki. Eller från huvudrollen i dramakomedin Sjukt på SVT där hon spelar Alice som inte vill bli en postergirl för livmoderhalscancer.
Under vintern är Carla Sehn aktuell i Folk med ångest, Fredrik Backmans bok som blir tv-serie på Netflix. Serien, som kretsar kring ett gisslandrama, har beskrivits som en orimligt stökig komedi. Ett pusselmysterium där en mindre lyckad bankrånare låser in en mäklare, två bittra Ikea-missbrukare, en höggravid kvinna, en självmordbenägen miljonär och en kanin i en lägenhet, mitt under pågående visning. Carla gör rollen som den gravida floristen Julia.
– I den här skruvade komedin uppstår vänskaper. Och mycket ställs på spel. Det är lite av en ”whodunit”. Men framför allt är det en historia om hur man finner tröst i varandra, säger hon.
Har du fått ha en sån lösmage?
– Haha, ja! Det var jättekonstigt. Men det gav mycket. Det såg äkta ut men var underligt. Jag var orolig över den grejen eftersom jag aldrig varit gravid. Men jag hade ju Felix (Herngren) som regissör och han har sex barn så jag kände att jag var i goda händer.
Vi träffas en fredag i slutet av oktober. Carla är lika energisk som i många av sina roller. Hon dricker te lika snabbt som jag dricker kaffe och pratar mycket med händerna. För att undvika känslan av McDonaldskalas möblerar vi om i konferensrummet. Det blir en Oprah-setting istället, med två stolar bredvid varandra framför en lyxig gardin.
– Om det hade varit två killar som setts hade de ju garanterat satt sig bredvid varandra vid bordet som två nyhetsankare, utbrister Carla.
Jag håller med, vill nästan göra det men säger att jag inte vill rollspela Filip och Fredrik idag. Mest eftersom det inte blir lika snyggt på video.
Carla Sehn gör ofta dramakomedier. I rollerna skojar hon framför allt om det som är svårt att skämta om. Som cancer. Och livskriser.
Hur kommer det sig?
– Jag älskar galghumor. Mina föräldrar kommer från Polen. Jag är född och uppvuxen i Sverige men hela min släkt bor i Polen. Det finns en mörkhet i humorn som jag är uppväxt i. Jag kan finna det roliga i de mörkaste ögonblicken. Och det är sån humor jag älskar att jobba med. De bästa komiska karaktärerna är tragiska historier enligt mig.
Är du någonsin orolig över att skoja om tunga ämnen?
– Nej, jag är aldrig orolig.
Får man skoja om allt?
– Ja. Det tycker jag absolut man får göra. Men då är det jätteviktigt för mig vem jag jobbar med. Vad det är för manus och om jag litar på den som skrivit det. Gör jag det kan jag lita på att även de mörkaste ämnena och de mest oskojbara ämnena blir skojbara. Varje gång jag känner att det är läskigt tänker jag att det är då jag ska göra den rollen.
Carla Sehn spelar receptionist i Kärlek & anarki och Älska mig
Jag undrar om det är i komedivärlden hon vill befinna sig framöver. Carla svarar nej och förklarar att hon egentligen inte gått in för sina roller som komedier.
– Sen förstår jag ju att det ibland ska vara ett badum tjing, säger hon och gör en trumrörelse med slag på symbal, innan hon fortsätter:
– Alltså att det ska vara en rolig replik. Det måste man ha klart för sig. Däremot har jag aldrig gått in för att det ska vara roligt. Snarare ett stort allvar. Det är ju inte Grotesco jag gör, det är ju dramakomedier.
Du spelar receptionist i både Kärlek & anarki och i Älska mig. Är det en slump?
– Nej, jag tror att det är en reflektion över hur våra berättelser ser ut. Och kvinnliga roller. Roller för unga kvinnor som visar hur man ser på samhället och var kvinnor befinner sig.
Din skådiskollega Gizem Erdogan sa nyligen i en intervju med ELLE att hon tycker det finns brist på intressanta kvinnoroller i svensk film och tv. Håller du med?
– Jag kan tycka att det blir mer och mer. Men jag kan däremot känna en stor avsaknad när det kommer till vad man pratar om när två kvinnor spelar mot varandra. Ta Bechdel-testet till exempel. Man blir ju lycklig när man ser att det finns två kvinnor som pratar om något annat än män…
Vilken skulle du säga är din främsta styrka som skådis?
– Att jag inte tänker för mycket på kamerans blick. Hur jag ser ut eller vilken vinkel det är. För det gör man inte som människa. Kanske om man skulle spela en influencer. Då skulle man förhålla sig till det på ett annat sätt, säger hon och poserar ansträngt.
– Skådespelare har ett stort ansvar att porträttera människor för hur de ser ut och är. Det är ett stort ansvar att inte fejka det. För då kommer människor tro att man alltid ser ut som en filmstjärna fast man inte gör det in real life. Det kan ju ge enorma sjukdomar för andra människor. Som ätstörningar eller BDD. Det vill jag verkligen inte bidra till. Skådespeleri är ett hantverk av empati.
Det låter som att du pratar om att vara verklig?
– Exakt. Att vara verklig på det sättet att jag inte försöker sminka över allting. Att jag inte bryr mig om ljussättningen. Jag låter andra sköta det. Så får jag se ut om jag gör. Folk har kommit fram till mig och sagt ”Tack, vad kul att du inte verkar bry dig om det”. Det verkar komma fram att det inte finns någon modellighet i mitt skådespeleri.
”Det mest provocerande en kvinna kan vara är ful”
Är du så som person, att det här med hur du ser ut inte är så viktigt?
– Alltså det är viktigt för mig hur jag ser ut. Men jag kommer från en familj där det varit mycket skoj och bjuda på sig själv. Det kan vara miner, att man gör sig tokig eller har på sig något konstigt. Det är där skratten är. Vi älskar att klä oss vackert i min familj men det finns också det här med att det inte spelar roll. Jag kan vara ful. Det är också spännande att det mest provocerande en kvinna kan vara är ful. Så uppfostrades jag inte. Min mamma, pappa och syster har alltid bara what ever.
Vilken är din egen relation till ångest?
– Jag är ju människa så jag har ju ångest vid massa olika tillfällen. Jag kan absolut ha klimatångest. Och i Polen går det ju åt helvete med politiken. Det finns hbtq-fria zoner vilket kan ge mig fruktansvärd ångest. Att veta hur ickebinära människor behandlas i Polen.
Hur hanterar du det?
– Dels självreflektion men också genom att prata med kompisar, pojkvän, familjen och de man har nära. Det tror jag är viktigt i ångestarbete. Att man går inåt och försöker lära känna sig själv. Men också att finna kärlek och trygghet i sitt samhälle.
Dina karaktärer hamnar ofta i obekväm stämning. Skulle du säga att du är bra på att hantera obekväm stämning privat?
– Haha, bra fråga! Jag blir bättre på det ju äldre jag blir. Jag är nog ganska okej med det.
Det känns som att du är bra på arga leken, stämmer det?
– Nej, jag är jättedålig på arga leken!
Har du alltid velat bli skådis?
– Sedan jag var liten har jag velat bli skådis. Men jag har hamnat på villovägar. Efter gymnasiet började jag på Handels. Sedan hoppade jag av och började på psykologiprogrammet i England. När jag pluggade det var jag väldigt olycklig. Det var då jag bestämde mig för att söka scenskolan.
Det är ju väldigt tvära kast mellan handels, psykologilinjen och scenskolan?
– Absolut. Men jag kom allt närmare människan. Jag älskar mitt jobb idag. När jag går till jobbet ler jag och jag ler även på väg hem.
Vad vill du göra i framtiden?
– Jag vill jobba med spännande regissörer och göra nya saker. Utforska vår samtid ur nya perspektiv. Jag tror att vi, utan att tappa bort historien, måste röra oss framåt. Drömmar är powerful things. Tänk att kunna ge någon en ny dröm. Det kan ju konsten.
