Asta Kamma August: ”Jobbar aktivt med att välja bort fåfänga”
Hon kommer in i rummet iklädd svart, dansk design och jag hälsar henne välkommen trots att det är vi från ELLE som har kommit till SF och henne för att göra intervjun.
Asta Kamma August är uppvuxen i en skådespelarfamilj och yrkesvalet visar sig ha varit ganska självklart. Men mer om det sen. Just nu är hon aktuell som huvudrollen i en av årets största svenska biosnackisar, Bränn alla mina brev.
Nu är det strax premiär. Hur känns det?
– Jättenervöst! Men också väldigt skönt och kul att den ska komma ut. Jag har sett filmen en gång och först gick all sådan där total självkritik igång, men sedan kunde jag parkera det och då var jag väldigt, väldigt stolt.
I filmen, som är baserad på boken med samma namn skriven av Alex Schulman, följer vi författartrion Karin och Sven Stolpe (Alex mormor och morfar) samt Olof Lagercrantz som Karin hade en kort affär med sommaren 1932.
– Jag tycker att det är en otroligt drabbade historia, framförallt Karins livsöde och historia och den skam som hon går och bär på.
Kan du på något sätt själv relatera till Karin?
– Jag tycker det finns en vilja i henne att vara till lags, att vara en god hustru och passa in i den tiden med de ramar som fanns och försöka vara en accepterad kvinna. Men sedan samtidigt en vilja att bryta sig loss från det, att följa den hon älskar. Den konflikten kan jag relatera till, att både vilja passa in och samtidigt vilja bryta sig loss.
Filmen utspelar sig i tre olika tider och vi får följa flera personer i olika delar av deras liv. Vart i livet befinner du dig just nu?
– Hmm... Jag är 30 år! Och var är man då? Jag vet inte. Jag tror inte att jag har haft några sådana milstolpar att ”när jag är 30 ska jag ha hunnit med att göra det och det”. Jag tar varje år som det kommer. Jag är väldigt tillfreds. Jag är väldigt glad att jag får jobba med det jag älskar och glad att jag får jobba både i Sverige och i Danmark. Och med både teater och film.
Jag tar varje år som det kommer. Jag är väldigt tillfreds.
Uppvuxen i en skådespelarfamilj
Asta Kamma August är dotter till skådespelaren Pernille August och regissören Bille August. Och med flera syskon som är verksamma i samma bransch, däribland Alba August, var yrkesvalet inte särskilt svårt.
– På något sätt har det alltid legat i bakhuvudet som en grej jag vill göra. Sen har jag haft år där jag tänkt att jag absolut inte ska göra det mina föräldrar gör och velat slå mig fri från det. Men jag har liksom inte hittat något annat kall.
Asta bor i Stockholm men jobbar både i Sverige och Danmark, där hon också gick scenskolan.
Vad är det med skådespeleriet som har lockat?
– Många saker. Dels det egna arbetet att sitta själv och läsa manus och tänka ut karaktären och förstå människor. Det psykologiska, att förstå varför karaktärerna gör som de gör. Men sedan också den kollektiva biten i att vara med och skapa något tillsammans med andra. Det är helt fenomenalt. Det kan jag verkligen bli hög på.
Det låter som att du är väldigt intresserad av människor?
– Ja det är jag nog. Jag gillar det mänskliga psyket.
Vad är det viktigaste inom skådespeleri som du har lärt dig från dina föräldrar?
– Oj, svår fråga. Det är ofta så att mamma säger väldigt bra grejer och först är jag lite anti bara för att det är mamma som säger det, men sen efter ett tag inser jag att hon har rätt i väldigt mycket, berättar Asta och fortsätter:
– En sak hon pratar mycket om, som jag tycker att jag tagit med mig, är att försöka att inte ha en yttre blick på sig själv. Det är lätt att man ramlar in i att hela tiden tänka på hur man framstår, man har någon annans blick på sig själv. Men att istället försöka ta bort den blicken och tänka ”vad har jag lust att göra i den här situationen?”.
Det är lätt att man ramlar in i att tänka på hur man framstår, man har någon annans blick på sig själv.
Är det svårt?
– Ja. På film blir man så betraktad, det blir man i och för sig på teatern också men det är något med kameran, att man ser sig själv utifrån för att man vet att det ska sparas.
– Och det är verkligen någonting som jag upplever att jag aktivt måste välja bort. Dels utseendemässig fåfänga, men också spelmässigt att inte tänka på om det är bra eller dåligt, inte värdera. Utan bara tänka det här var en tagning som blev så här.
Relationen till systern Alba
Pratar ni mycket jobb hemma?
– Ja, både och. Det gör vi såklart ibland. Oftast när någon har stött på en svår process. Då är vi väldigt bra på att hjälpa varandra. Men jag tror vi alla också kan vara ganska trötta på det när vi hänger och bara vill vara vi.
Kan ni se en film ihop?
– Ja, absolut. Men då sitter vi och är väldigt kritiska och ska tycka saker om filmen, haha.
Hur är det att ha din syster Alba som kollega? Kan ni få mycket stöttning av varandra?
– Ja, det är väldigt skönt att ha någon som är så nära och som känner mig som person men också känner till processer och branschen, som ju kan vara ganska hård. Vi är väldigt bra på att dela erfarenheter och stötta varandra.
Vi är väldigt bra i familjen på att stötta varandra.
När du beskriver branschen som hård, är det konkurrensen du syftar på då?
– Ja, det skulle jag säga, särskilt vid casting för film. Man är i konkurrens för en roll med sina kollegor, som också ofta är ens kompisar. Och såklart också att hela tiden bli bedömd.
Hur hanterar man det? Kan man det?
– Jag vet inte om man kan det. Jag har inget bra svar. Jag hoppas att jag hittar det någonstans på vägen.
Men det här hoppas jag att du har svar på: Vad är din största styrka som skådespelare?
– Gaah! Nääe det har jag inte svar på! Haha. Jag vet inte, man kanske inte ska ha svar på det? Men jag tror att det här, liksom sökandet, att inte fastna vid att något är rätt eller fel. Det tror jag är en styrka. Att inte nöja sig vid att bestämma sig för vad som är bra eller dåligt utan att hela tiden söka nya möjligheter och nya vägar att gå.
Så ser det ut Hemma hos Asta kamma august
Vad gör du när du inte arbetar?
– Jag läser mycket och ser film och tv-serier. Och försöker göra det utan att jobba samtidigt. Annars gillar jag att laga mat. Pasta är favoriten!
Jag har också hört att du är intresserad av inredning?
– Oj, har du hört det?
Bor i funkislägenhet med danska möbler.
Ja, stämmer inte det?
– Jo, det stämmer. Vad spännande. Ja, det tycker jag är kul!
Så jag blir ju nyfiken på hur det ser ut hemma hos dig?
– Ja, det är klart. Haha! Nä men jag bor i en funkislägenhet. Så jag har fått försöka matcha allt jag har tagit in i lägenheten med att det är väldigt mycket teakträ. Och så har jag mycket dansk design och möbler, kul nog. Det är väl mitt arv som kommer in där. Men jag tycker det är väldigt kul, jag gillar att göra rum, både små och stora.
Dubbelt förhållande till mode
Vad betyder mode och kläder för dig?
– Jag har ett dubbelt förhållande till mode. Jag kan tycka att det är väldigt kul att klä mig, men jag kan också vara jättearg på modevärlden på olika sätt. Framförallt ur ett produktionsmässigt perspektiv, att det hela tiden ska vara nya trender och ny produktion. Så ur ett miljöperspektiv kan jag bli väldigt frustrerad. Så även på idealen det skapar. Så jag har faktiskt haft ett ganska stort motstånd till mode.
Jag har ett dubbelt förhållande till mode. Jag kan vara jättearg på modevärlden.
– Men ur ett jobbperspektiv tycker jag det är väldigt kul med kläder, när man gör en karaktär att kunna tänka ”vad klär hon sig i?”. För vad man har på sig är ju ett sätt att kommunicera med varandra. Och det tycker jag är en väldigt kul bit. Jag tycker att mycket faller på plats när man börjar klä sig.
Kan du beskriva din favorit-outfit?
– Svart! Jag gillar svart och söker mig mycket till basplagg. Hittar jag ett par väldigt bra svarta jeans så håller jag hårt i dem tills de nöts sönder och jag gillar bra vita t-shirts.
Framtiden då. Har du några tydliga karriärdrömmar?
– Nej, bara att få lov att jobba med det här är en så pass stor dröm. Så min dröm skulle väl i så fall vara att få fortsätta utvecklas och göra olika typer av roller.
Foto: TT
