"Globalt ansvar är på modet"

Inte sedan 1970-talet har mode varit lika synonymt med samhällsengagemang som det är i dag. När Karl Lagerfeld lät ett feministiskt demonstrationståg inta catwalken i höstas var trenden ett faktum – globalt ansvar är på modet.

Av: Susanna Strömquist, Foto: Kristian Löveborg

Modevärlden är kanske en av vår tids mest ifrågasatta branscher; det går inte en säsong utan att skönhetsideal, den vita normen, oetiska tillverkningsmetoder och miljöfrågor debatteras. Där har vi stått och stampat, år ut och år in. Men, samtidigt som pälsfluffet breder ut sig på catwalken, majoriteten av alla modeller är vita, textilfabriker kollapsar och miljön havererar så växer sig viljan att förändra allt starkare inom industrin – detta i takt med att vi konsumenter ställer allt högre krav.

Om början av 2000-talet handlade om bling, kändisar och röda mattor, för att sedan svänga mot ett växande intresse för hantverk och hållbarhetsfrågor, har modevärlden de senaste åren visat på ett växande socialt och politiskt samvete – och ett alltmer uttalat budskapsmode. Mode och samhällsengagemang har inte varit så nära förknippat med varandra som nu sedan de politiska 1960-och 70-talen, när behån kastades och Mah-Jongs unisexlook blev symbol för ett mer jämställt samhälle.

– Det är samma känsla i dag. Världen är i förändring, folk tar inte skit på samma sätt som de har gjort förut, utan de går ut i världen och protesterar. Internet har gett människor självförtroende och kraft att stå upp mot etablissemanget, säger modeveteranen Johan Lindeberg. Johan är feminist sedan tonårens studentrevolter i Lund och i dag driver han varumärket BLK DNM i New York.

Den här modesäsongen har utnämnts till just feminismens. Inte minst för att Karl Lagerfeld i höstas gjorde en lika ifrågasatt som Instagramvänlig lyxversion av ett feministiskt demonstrationståg på Chanels catwalk när SS15-kollektionen visades.

Han lät supermodeller som Gisele Bündchen och Cara Delevingne marschera med megafonen i högsta hugg och bära plakat med slagord som ”History is her story” och ”Ladies first”.

– Även om just Chanels demonstrationståg i sig inte har någon djupare innebörd så plockar det upp strömningar i tiden. Turbulensen i världen har smittat av sig på modevärlden, som ju också är en del av samhället. Budskapet manifesteras dock inte så tydligt rent estetiskt i själva looken i dag som den gjorde på 1970-talet. Det radikala sitter inte i kläderna, utan snarare i sättet att arbeta och kommunicera, säger Maria Ben Saad, modejournalist och lektor i modekommunikation vid Beckmans Designhögskola i Stockholm.

Hon skönjer en tydlig vilja bland unga modeskapare att utmana det traditionella modesystemet inifrån, men också att bryta ner gränserna mellan modet och samhället i stort.

– Modeskapare i dag arbetar alltmer tvärdisciplinärt, och själva plaggen utgör ofta bara en del av ett större socialt sammanhang. Kommunikationen av värderingar och ideologier bakom varumärket har blivit minst lika viktig som själva designen, säger Maria Ben Saad.

Vissa skriker ut sitt samhällsengagemang, andra viskar. Detta genom allt från slagkraftiga t-shirtar med angelägna budskap till normkritik på designnivå och långsiktiga hållbarhetssatsningar. Stella McCartney har sedan dag ett haft en strikt ickepäls-policy i en lyx-modevärld som i mångt och mycket är byggd på djurhud. Filippa K lanserade nyligen både uthyrningskollektioner och insamlingar av gamla plagg för åt- ervinning, H&M satsar

på sin ekologiska Conscious exclusive collection, G-Star engagerar sig i världshaven och Rick Owens och Diana Orving slår ett slag för gaturealistiska catwalkmodeler.  Svenska designern Minna Palmqvist vill öka vår medvetenhet om orimliga kroppsideal, medan bland andra Ida Klamborn tagit ställning för ett antirasistiskt feministiskt budskap – och detta är bara en liten del av en enorm våg av ansvarstagande mode.

Modeskapare vill vara med och forma en bättre framtid, men frågan är om det verkligen går att förändra världen genom mode.Den amerikanska designern Amelia Bloomer som på 1850-talet gjorde en djärv satsning genom att lansera praktiska puffbyxor för kvinnor, i en tid när hårdsnörda korsetter och omfångsrika krinolinkjolar var på modet, skulle troligen besviket ha svarat nej om hon fått den frågan. Bloomers byxor blev definitivt ingen succé, hon blev i stället offentligt hånad och karikatyrteckningarna fullkomligt haglade. Men skrattar bäst som skrattar sist, för runt ett halvt sekel senare hade tiden kommit i kapp Amelia Bloomer och de praktiska cykelbyxorna var heta även i modets huvudstad Paris. Korsetten kastades och en rörligare kvinna påbörjade sitt segertåg mot rösträtt, yrkesliv och maktens korridorer, med hjälp av dräktreformister och tidsmedvetna couturemodeskapare som Coco Chanel, Yves Saint Laurent och Rei Kawakubo.

Modeaktivism gör bevisligen skillnad! I dag finns det en stark övertygelse inom branschen att mode kan påverka attityder, och nu har man även konsumenterna med sig på tåget.

– Dagens varumärken kan till och med spela en viktigare roll än politiker, säger BLK DNM:s Johan Lindeberg som på 1990-talet var med och skapade jeansjätten Diesels uppmärksammade kampanjer For successful living, som tog upp en rad kontroversiella ämnen.

– Hela poängen med BLK DNM är att nå ut. Med ett varumärke kan man skapa en kultur och en gemenskap baserad på ideologier, och ett budskap kan få ett enormt inflytande hos konsumenter. Personligen tror jag att världen skulle vara en bättre plats om vi bara hade kvinnliga ledare, säger Johan Lindeberg.

Designern Ida Klamborn instämmer med Johan Lindeberg – kläder kan göra skillnad.

– Det är fantastiskt att mode har blivit politiskt. Tack vare att så många modeskapare tog fasta på just feminismen den här säsongen har budskapet spridit sig via modetidningar till unga kvinnor som kanske annars inte skulle ha kommit i kontakt med den här typen av frågor. Förhoppningsvis tänder det en gnista och en vilja att söka sig vidare inom området.

I sin vårkollektion har Ida Klamborn sprejmålat en orange lilja på vissa av plaggen; ett subtilt antirasistiskt budskap, ska det visa sig.

– Jag inspireras alltid av det jag själv brinner för, och jag reagerar starkt på orättvisor. Mina tankar till den här kollektionen kickades i gång av rasistiska hatord som var klottrade på fasaderna längs min cykelväg i Stockholm. En morgon var de bara där och det gjorde mig fruktansvärt arg och ledsen. Morgonen därpå hade folk reagerat och täckt över orden med blommor, en extremt vacker handling som gav mig idén att skapa en egen blomma att förändra världen med.

Modeaktivism vi minns:

• Dräktreformrörelsen i slutet av 1800-talet. Budskap: Skippa korsetten!

• Svenska Mah-Jongs velourmjuka unisexlook suddade ut klass- och könsskillnader.

• Grupp 8 tog täten i feministleden och kastade behån på 1960-talet, som symbol för ett mer jämställt samhälle.

• Katharine Hamnett klädde sig 1984 i sin berömda t-shirt med antikärnvapenbudskapet ”58 % don’t want Pershing” vid ett möte med Margaret Thatcher.

• PETA:s antipälsdemonstrationer i mitten av 1990-talet med toppmodeller som förklarade att de hellre gick nakna än i päls.

• Stella McCartneys inflytelserika ståndpunkt mot päls och skinn.

• I’m not a plastic bag – designern Lulu Guinness tyghandväska från 2007 med glasklart budskap. Nog med plastpåsar!

• Vivienne Westwoods klimatrevolution. Läs hela manifestet på Climaterevolution.co.uk.