Ceval Omar: "Oavsett vad jag förlorat så har jag vunnit mer"

Desiree Mattsson
Hon bryter ny mark i modevärlden – och är i dag fri att leva precis som hon vill. Norska modellen och aktivisten Ceval Omar definierades som man vid födseln, men har alltid känt sig som kvinna. ELLE har träffat henne för ett samtal om fördomar, frigörelse – och att välja lyckan.
09 augusti, 2021
TV: Se 10 modeller som visar att annorlunda är vackert
1:08

Efter reklamen: TV: Se 10 modeller som visar att annorlunda är vackert

(1:08)

Redan som fyraåring kände Ceval Omar att förväntningarna på den hon skulle vara inte stämde överens med den hon faktiskt var.

– Jag ville skrika: ’Varför är det inte okej?’. För mig kändes det helt naturligt att vara tjej. Jag såg hur min lillasyster behandlades annorlunda och att det var tydligt att jag sågs som en pojke av alla andra än mig själv.

Ceval svarade med att göra uppror – mot föräldrarna och alla andra som hindrade henne från att vara sig själv. Hon ville rita klänningar och leka med Barbie, istället fick hon bilar att leka med och uppmuntrades till diverse idrottsaktiviteter: hockey, innebandy, tennis och fotboll.

Jag såg hur min lillasyster behandlades annorlunda och att det var tydligt att jag sågs som en pojke av alla andra än mig själv.

Efter att ha argumenterat för att det skulle göra henne till en bättre fotbollsspelare fick hon så småningom lov att börja på en dansskola.

Redan som barn kämpade Ceval Omar för att få vara sig själv.

Topp, shorts och kofta, allt från H&M.

Desiree Mattsson

Ceval förstod att hon var tvungen att skapa sin egen arena där hon kunde vara sig själv. Det började med språket, och hur hon klädde och förde sig. Varje morgon skickade föräldrarna ett barn klätt som pojke till skolan, men så fort Ceval fick chans bytte hon om till kläder som uttryckte hennes identitet som tjej. De kläderna gömde hon för sina föräldrar. Hon var nio år.

– Jag blev mobbad för att jag var mig själv, men det konstiga är att varje gång de ropade ’tjej!’ efter mig för att vara elaka så kände jag mig sedd. Under min uppväxt fanns inget språk för transpersoner och det fanns inte heller någon att referera till i vare sig magasin eller på tv. Jag hade ingen att jämföra mig med.

Hon berättar hur hon smet hemifrån – till en idrottsarena förvisso – men inte för att öva på passningar. Ceval övade sig på att gå i högklackat.

– Det handlar om att ’fake it til you make it’. Om du tvivlar på dig själv när du går i högklackat så ramlar du. Det gäller att vara självsäker.

Bilden av den unga tjejen som använder friidrottsanläggningen som catwalk känns omedelbart både ikonisk och symbolisk. I huvudet på undertecknad spelas Cass Elliots Make your own kind of music i bakgrunden. ”Even if nobody else sings along …”.

Det handlar om att ’fake it til you make it’. Om du tvivlar på dig själv när du går i högklackat så ramlar du. Det gäller att vara självsäker.

Förra året hamnade Ceval Omar i det internationella rampljuset med ett fotojobb av vännen och fotografen Jaqueline Landvik. Hon draperades i pasteller signerade norska designern Michael Olestad.

Ceval ser sig inte som en symbol för något – för henne handlar livet om att få existera i sin egen sanning.

Fotomodellen Ceval Omar.

Desiree Mattsson

Ceval själv kände sig mållös över erkännandet, men hon ser sig egentligen inte som en symbol för någonting.

– Jag kände att jag inte förtjänade det. Låt oss uttrycka det så här: Straighta människor får inget erkännande eller kallas symboler för hopp när de är sig själva. Jag vill komma till en punkt där den man är inte spelar någon roll. Jag var 16 år första gång jag hörde ordet ’trans’ och till och med då förstod jag inte begreppet eller hur jag skulle förhålla mig till det. För mig har det alltid handlat om att vara mig själv, inte ett begrepp. Men det jag förstod den gången för tio år sedan är att jag inte är ensam. Jag tänkte att om andra kan existera i sin sanning och våga vara sig själva – så kan jag det också.

Straighta människor får inget erkännande eller kallas symboler för hopp när de är sig själva. Jag vill komma till en punkt där den man är inte spelar någon roll.

Kvinnohat, transfobi och rasism är något av det Ceval möter – bara genom att vara sig själv.

– I hierarkin av förtryck och diskriminering befinner sig transpersoner på botten, och många upplever att de hamnar i skärningspunkten mellan flera fördomar. Detta är människor som bara vill leva sin sanning, de vill inte göra någon illa. Jag ser det som ganska primalt att jag döms baserat på hudfärg och könsidentitet.

Ceval berättar hur transfobin präglas mycket av kvinnohat och brist på förståelse.

– Men kvinnor kan faktiskt vara mest transfobiska av alla. Det finns till och med ett begrepp för det, TERF, som står för ”trans-exclusionary radical feminists”. De erkänner inte oss transkvinnor som kvinnor för att vi inte har mens eller kan föda barn. Men då tänker jag att det utesluter ju många kvinnor, inklusive biologiskt födda kvinnor och intersexuella kvinnor, säger hon och fortsätter:

– Det handlar om idén om vad en kvinna ska vara. Tanken på en man som blir kvinna är omöjlig för många att förstå. Men mitt liv handlar inte om att andra ska förstå. Jag är inte här för att förklara mig, men jag är absolut öppen för samtal.

Fördomarna bland män låter ofta annorlunda än hos kvinnor, och många av dem har svårt att förstå hur någon kan ”välja” att vara kvinna när de haft sån ”tur” att födas som en man, förklarar Ceval.

Tanken på en man som blir kvinna är omöjlig för många att förstå. Men mitt liv handlar inte om att andra ska förstå.

– En typiskt manlig fördom baserar sig ofta på objektifiering och sexualisering av transkvinnor. Min sexualitet är till för mig, och den är helt och hållet min egen. Att vara säker på sin egen sexualitet kan ofta ses genom självförtroende och det kan tyvärr missuppfattas av män. Jag har upplevt att reduceras till en fetisch. Ibland kan det kännas som att den ”blicken” tar bort min mänsklighet.

Ceval Omar möter både transfobi och rasism, men låter sig inte begränsas.

Klänning, Remain/Moniker.

Desiree Mattsson

Fördomar till trots så bär Ceval sig med stolthet och elegans. Flera gånger under intervjun tar hon fram en liten bit silke som hon graciöst skapar små ”stormvindar” med – utan att det uppfattas som varken påklistrat eller pretentiöst. Hon är glamorös på ett ”old Hollywood”-aktigt sätt. Ariana Grande sjunger God is a woman – och i mötet med Ceval tänker jag att hon har rätt. Men jag höjer insatsen och funderar över möjligheten att Gud är en transkvinna.

– Min kvinnlighet har jag funnit i mig själv, den har alltid varit mitt sanna uttryck. Femininitet för mig är inte baserat på kön, det är nästan som en energi – ett själsligt uttryck, säger Ceval och fortsätter:

– Kön för mig är både biologi och identitet. På ena sidan finns de biologiska kriterierna, men det finns även ett spirituellt val av kön. Maskulinitet och femininitet baseras inte på kön, det är roller skapade av en ganska hård samhällsstruktur för att begränsa folk. Tänk om vi alla istället fick ett val, och att det var tillåtet att känna vad man än må känna. Om världen vore lite mer mottaglig för att låta män vara känsligare, utan att döma dem för det. Eller om det fanns större spelrum för kvinnor att vara både känsliga och maskulina. Då hade vi kanske inte varit så begränsade i våra tankar om könsroller.

Min sexualitet är till för mig, och den är helt och hållet min egen.

Det är just de här begränsande tankarna om könsroller och könsidentiteter som gör att hon – trots den självklarhet det är, Ceval är kvinna – möter motstånd. Även från de allra närmaste.

– Jag har förlorat relationer, jobb och familj, vilket jag naturligtvis fruktat som en konsekvens av valet av att vara sann mot den jag är – men så har jag vunnit så mycket mer.

– Jag älskar min familj och önskar dem bara gott. Det är verkligen tråkigt att vi inte har kontakt, men jag känner bara kärlek till dem. De har min förståelse och jag har empati för dem.

– De relationer jag har är genuina och det är inget som är viktigare än att bli accepterad för mitt sanna jag. De gillar mig inte för en roll jag spelar, en förväntning jag lever upp till eller ett ideal jag projicerar – de gillar mig för den jag är. Jag har frigjort mig själv från det jag menar är onödigt att bära på. Jag vill hellre skapa mer utrymme för glädjen över att leva och att jag kan göra det som mig själv. Det är egentligen ett ganska enkelt val – jag väljer att vara en källa till positiv energi. Om någon gör mig illa och jag då svarar med att göra andra illa så för jag bara vidare dålig energi och så fortsätter det så. Därför vill jag hellre låta det ta stopp hos mig.

Jag säger alltid att jag hellre vill leva ett år i solen än 1 000 år i skuggan. Oavsett vad jag förlorat så har jag vunnit mer.

– Jag gömmer mig aldrig från känslor. Jag låter mig själv känna det som gör ont, och acceptera det – men jag låter det inte ta över mitt liv. När du bekräftar dina känslor förstår du också att det bara är just det. En känsla. Det är något som händer nu, men det varar inte för alltid.

– Jag säger alltid att jag hellre vill leva ett år i solen än 1 000 år i skuggan. Oavsett vad jag förlorat så har jag vunnit mer. Oavsett vad som sker i livet så vet jag att jag är befriad. I ett samhälle där vi hela tiden blir begränsade har jag valt att inte låta mig begränsas.

Modellen Ceval Omar bär en vit baddräkt från Hunza G

Baddräkt, Hunza G.

Desiree Mattsson

Ceval Omar
ÅLDER: 26 år.
GÖR: Modell och aktivist.
BOR: Oslo.
FÖLJ: @ceval.

Text: Caroline Kildebo
Stylist: Petra Middelthon
Fotograf: Desiree Mattsson
Makeupartist: Linda Wickmann/StyleManagement
Hårstylist: Nikola Grozdic/Inch/Pudder Agency/Oribe
Modell: Ceval Omar/Heartbreak
Produktion: Ruben Kristiansen

TV: 8 power-kvinnor du inte får missa på Instagram
0:57

Efter reklamen: TV: 8 power-kvinnor du inte får missa på Instagram

(0:57)