Veronica Maggio: "Jag är hård mot de hårda och snäll mot de snälla"

23 februari, 2014

Den hyllade sångerskan träffar ELLE på ett franskt kafé och berättar varför hon har slutat att Paristesta sina pojkvänner.

ÅLDER: 32 år.

BOR: På Kungsholmen i Stockholm.

FAMILJ: Pojkvän och sonen Bosse, 3 år.

AKTUELL: Turnéaktuell med albumet Handen i fickan fast jag bryr mig.

veronica-maggio

Hur förändrades ditt liv när du fick barn?

– Man har inte längre eoner av tid att gå runt på stan eller fokusera ändlöst länge på sina egna problem och tankar.

Känns det skönt?

– Ja, verkligen. Nu är jag mycket mer effektiv och rimlig i mitt förhållande till mig själv och tid, mindre obsessande när det kommer till små skitsaker.

Stämmer det att låten Hädanefter handlar om din son?

– Ja, det är Bosses låt. Han är helt övertygad om att han har skrivit den själv.

Vad ville du säga honom med den?

– Jag ville göra en helt oironisk rakt upp och ner-låt; en låt som handlar om något på riktigt. Den handlar egentligen om att vilja bli bättre för någon annans skull.

Vem var du i skolan?

– Åh, jag var otroligt osäker. Jag blev röd i ansiktet bara någon vinkade till mig i korridoren. Jag och min bästa kompis hade planer på hur vi skulle bli lite mer populära, sådana här riktiga Clueless-planer.

Du var inte klassens ”snygga tjej”?

– Nej, absolut inte. Jag var en klassisk, osäker tonårstjej.

Du känns väldigt självsäker på scen, var får du modet ifrån?

– Du skulle sett mig de två första åren, jag var helt förskräckligt dålig! Jag stod med mitt lilla stativ och stirrade som en skadeskjuten hjort ut i publiken. Jag kommer ihåg att jag och Oskar (Linnros, reds anm) pratade

mycket om det. Han tyckte att det var så sjukt att jag var en person privat och absolut ingenting när jag stod på scen. På Och vinnaren är … gjorde jag en helomvändning och insåg att det var vinna eller försvinna som gäller.

Har du någon hemlig talang?

– Typ att jag kan vifta på öronen? Jag kan ju vifta på öronen men det känns inte så talangfullt … Fast jo! Jag har faktiskt en hemlig talang: jag är jättebra på att identifiera röster. Om jag hör röster i någon tv-reklam så vet jag direkt vem det är.

Hur ser en riktigt kul utekväll ut?

– Den måste vara lång. Väldigt lång. Först en bra middag, sen en bra spelning och sen någon sorts oplanerad rolig utgång.

Kanske Trädgården en fredag?

– Ja, kanske Trädgården! Jag har faktiskt fått ett kort dit nu så jag slipper stå och köa.

Hur är du i en relation?

– Jag kräver mycket frihet och mycket uppmärksamhet.

Var hittar man dig på en hemmafest?

– Förr i världen när jag rökte så stod jag nog konstant på balkongen och rökte. Men nu när jag slutat röka för gott så händer inte det längre. Jag tror jag är lite av en nomad som går runt överallt.

Vad får dig att falla för någon?

– Det börjar nästan alltid med humor. Det är det absolut första. Om någon är sjukt rolig kan han i princip se ut hur som helst. Få mig att skratta, så är det klart. Ja, det är kanske inte riktigt så lätt …

Vad spenderar du pengar på?

– Jag spenderar alldeles för mycket pengar på mat: till andra, till mig själv … mat, mat, mat.

Vem är din största modeförebild?

– Jag tror att jag har snott en del av Debbie Harry. Sen tycker jag att David Bowie har coola grejer. Den beige jumpsuiten som jag har på skivomslaget har jag snott från honom och sytt upp.

Vad har du i necessären?

– Det är smuligt och kaosigt och en ganska dålig blandning av vad jag behöver och inte behöver.

Det första du kollar in hos en man?

– Nu passerar mina ex i revy i huvudet men de har egentligen ingenting gemensamt. För mig handlar det mer om en sorts pondus, att de inte backar. Blicken och ögonen i så fall – gud vad klyschigt!

Vad har du för livsfilosofi?

–  Hård mot de hårda, snäll mot de snälla.

Låten Vi kommer alltid ha Paris handlar om att du har åkt dit med fyra av dina ex. Paristestar du dina pojkvänner?

– Nu tänker jag ju aldrig mer göra det! För det har visat sig att det inte fungerar alls. Jag har väl varit naiv och nykär och tänkt: ”Vi åker till Paris.” Men jag tror att det vilar en förbannelse över den där staden.

Är Paris den mest romantiska platsen du vet?

– Ja, men det är ju väldigt romantiskt. Sen vet jag inte om jag är så romantisk.

Vad gör du som är romantiskt?

– Åh, jag måste bli bättre på att vara det kände jag nu. Jag tycker det är romantiskt att ställa upp för varandra och göra bra saker i vardagen. När man skickar ett sms sent på kvällen och säger ” Nu är jag färdig i studion” och får ett tillbaka där det står ”Ska jag hämta dig?”.

Som titeln på ditt album antyder, är det viktigt för dig att se obrydd ut?

– Viktigt är nog fel ord men jag strävar nog efter det på ren instinkt. Jag tror att jag har lite svårt att släppa min gard i vissa situationer och då blir man lätt missförstådd.

Vad är du mest nöjd med i ditt liv?

– Just nu känns det som jag hittat lite balans; jag är nöjd med mina kompisrelationer, mitt förhållande, mig och Bosse.

Så du har träffat en ny person?

– Det har jag … Jag kommer inte att prata om honom, men det känns bra. Däremot har jag alltid en känsla av att när det är så här bra, kommer jag göra något för att förstöra det? Vi får hoppas att det håller i sig.

av KATARINA MUHR