Pricksäkert från Amanda Svensson: "Författare är som bardvalar"

Vårens roligaste läsning har vi Malmö-författaren Amanda Svensson, 26, att tacka för. Hennes nya roman Allt det där jag sa till dig var sant är full med formuleringar så pricksäkra att man efter varje sida vill utbrista: ”Preciiis så är det ju!”

av TARA MOSHIZI

Var får du allt ifrån?

– Jag tänker på författaren som en bardval. Material finns det i överflöd, överallt, det gäller bara att se till att man har en väl utvecklad silapparat för att rensa plankton från vatten och en mage som förmår smälta det till föda.

Varför valde du att förlägga bokens story till en folkhögskola?

– Jag gick på en folkhögskola i Skåne, en väldigt speciell miljö – sluten, isolerad och otroligt socialt intensiv. Det som var privat var man tvungen att gräva ner så djupt att man knappt kunde hitta det själv. Det är en miljö som man kan uppleva som trygg, men där man också är väldigt utsatt.

Boken handlar om en 19-årig tjej. Hur var du själv i den åldern?

– Pigg och promiskuös. Jag hade ofta på mig nattlinne som klänning och skrev mycket rimmad vers. Jag tänker att Esther och Filippa i romanen är en nidbild av mig själv.

Säg en formulering i boken som du är extra nöjd med!

– ”Jag kan inte gå på lektionen såhär, utan byxor, utan egenskaper.” På samma gång komisk och djupt sorglig.

Jag läste att det här var avslutningen på din trilogi om unga kvinnor. Vad blir ditt nästa ämne?

– Ålar, hjärnan och avlägsna öar.

Med tanke på bokens titel: när talade du senast osanning?

– I den senaste frågan. Egentligen har jag tänkt skriva en 600 sidor lång uttolkning av David Bowies Changes.