Lisa Milberg gör höstens bästa musik

Namn:
Lisa Milberg.
Ålder: 31 år.
Familj: Blivande maken Andres Lokko.
Bor: Notting Hill, London.
Aktuell:
Spelar på Strand, Stockholm, den 26 juni, remix av James Yuills Over

the hills och singeln It was the end. Soloalbumet kommer under hösten

och nytt från The Concretes under nästa år.

Solodebuten är en hype långt innan låtarna är inspelade. Lisa Milberg –

trumslagarflickan som blev sångerska i The Concretes – är sommarens

enda anledning att längta till hösten.

Lisa Milberg är världens mest rastlösa människa. Så när det gick för lång tid mellan inspelningarna med bandet The Concretes, där hon började som trummis men nu är sångerska, började hon spela in eget material.

På www.myspace.com/milbergmakesmusic finns redan fina Lovestruck (Ruff demo) och It was the end – en två minuter lång, småsläpigt plingig historia som lovar mycket mer än gott – som blivit uppmärksammade och rekommenderade av bland andra brittiska Guardians kräsne Chris Salmon. Resultatet av rastlösheten kommer i form av spelningar i London och Sverige i sommar och ett debutsoloalbum i början av hösten. Vi passade på att fånga Milberg innan hela stan vill ha henne.

– Jag är tokig i musik på ett sätt som jag inte kan förklara för någon. Det är så fantastiskt fint att det går att säga så mycket på två och en halv minut. Musikaliskt är låtarna ganska enkla, ett barn ska kunna sjunga med, och känslan av låtarna är som sorglig disco, lika delar glädje och eufori som sorg och ledsamhet. Sedan låter det nog ganska opolerat. Jag vill inte att det ska vara så noga och perfekt hela tiden. Det finns större möjlighet att musiken kan upplevas olika och gro hos lyssnaren om den inte är helt färdig. Och så älskar jag misstag…

Vad händer när Milberg gör musik?

– Det rör sig inom en värld med vanliga ämnen, kärlek, vänskap, krig och fred. Sedan finns det ett litet mentalt moodboard till varje låt med känslor från till exempel en bok, tavla, växter, en tid på dygnet, en dryck eller plats. Jag kommunicerar väldigt post-it-artat.

Är det post-it-pop?

– Snarare gråten-i-halsen-disco. Jag vill att musiken ska kännas som om sista gången du får dansa, eller som en person som dansar för att komma över sin sorgsenhet.

Hur ser din värld ut?

– Min fiktiva värld är nog lite varmare än i verkligheten men annars är de nog ganska lika. Jag bor i Notting Hill och har en jättestor trädgård som jag älskar att vara i (samma park som i filmen!). Jag gillar att läsa, se utställningar, prata med folk, gå och prata med folk. Ibland tänker jag att jag hellre skulle vilja bo i Los Angeles där det finns mer exotiska växter och varmt. Som i en Hockneytavla.

Av Erika Vallin Foto: Mullet & Mori