Journalisten Bilan Osman utforskar radikalisering och skolskjutning i sin debutroman
Journalisten Bilan Osman växte upp i Partille under 1990-talet. En ort utanför Göteborg, som så många andra påverkades starkt av den högerextrema miljön som var aktiv under den perioden. Nu är hon aktuell med sin debutroman, Det var bättre förr, som bland annat berör de frågor hon själv ställdes inför under uppväxten – och som i romanen ställs på sin spets vid en skolskjutning.
– Det är något jag har tänkt mycket på och som journalist har jag även bevakat de här frågorna i hela mitt vuxna liv. Det här att människor som är aktiva inom extremhögern är inte främlingar. De är människor, vissa kanske man växte upp med och andra har man känt på olika sätt. Den dynamiken, att både de och även offren ofta beskrivs som om de lever i helt andra världar, när det är våra grannar och klasskamrater. Vid ett skoldåd blir det så tydligt.
Hur kommer det sig att du började skriva boken, från början?
– Jag började skriva 2018 och påverkades delvis av skoldådet i Trollhättan 2015. Jag ville försöka att på olika sätt beskriva vad som kan leda fram till den typen av dåd utifrån ett småstadsperspektiv och från lite olika synvinklar. Det var ur det som karaktärerna Leyla och Liam kom till.
Hur har skrivandet varit?
– Det har varit utmanande att skriva skönlitterärt. Jag är också så van vid researchdelen av journalistiken och det är enkelt att fastna i det. Så där behövde jag också omvärdera, ”jag behöver inte fastna i detta, det här är ingen fackbok”. Det har varit en utmaning. Men också kul! Jag har lärt mig mycket på vägen.
Hur är känslan nu när boken kommer ut och folk ska få läsa?
– Blandad. På ett sätt är det skönt att den nu är färdig. Men också väldigt nervöst! På något sätt är det enklare när man har skrivit journalistiskt, för oavsett hur det tas emot så är det arbete på ett annat sätt. Det här blir mer personligt. Men … bara inte läsarna hatar den så är det lugnt!
Vad hoppas du att dina läsare ska få med sig efter att ha läst boken?
– Dels hoppas jag bara att jag har gjort karaktärerna rättvisa, att man genuint kan förstå dem. Men också att man kan se på radikalisering på ett annat sätt. Jag vill sällan prata om radikalisering på individnivå, utan tror snarare att alla radikaliseras på något sätt, oavsett om vi är medvetna om det eller inte. Det är något man kan ta med sig. Att alla på ett eller annat sätt är ytterst ansvariga för samhället vi lever i.
Det var bättre förr släpps 22 maj
