"Hela min värld har förändrats"

"Hela min värld har förändrats"

05 juni, 2015

Eurovisionvinst, nytt albumsläpp, konstant jagad av media, sommarturné och uppträdanden hela tiden. Det är inte många lugna stunder i Måns Zelmerlöws liv för tillfället. Vi träffade honom och pratade karriär, modefavoriter och varför han gillar att gå runt naken när ingen ser på.

Av Linn Haugen Foto Per Kristiansen

Han blev känd i Europa som ”Mums-Måns” och fick en hel arena att ropa ”Sweden, Sweden!” så fort poäng delades ut i Eurovision Song Contest. När vi träffar honom är han märkbart trött – men glad.

Det är lite mer än en vecka sen nu som du vann Eurovision Song Contest. Beskriv hur den senaste veckan har varit och vad Eurovision har betytt för dig?

– Den har varit helt galen, det har pågått konstant sedan jag kom hem och det har varit hyllningar och firanden överallt. När vi landade på Arlanda var det ungefär 1 000 personer där som sjöng och hurrade, efter det åkte jag till Lund och där hade SVT och Lunds Kommun ett firande med cirka 15 000 personer på Stortorget. Det var helt magiskt, det är så sällan som jag fått uppträda i Lund överhuvudtaget så därför blev detta så sjukt stort för mig. Efter att jag dessutom blev hedersmedborgare i Lund flög jag tillbaka till Bromma – när vi landar så möts vi av fyra brandbilar som sprutar vatten i bågar. Sjukt coolt. Efter det började vi direkt att repa turnén, så jag har inte riktigt fått sätta mig ner och bara… tänka. I fredags var det turnépremiären på Gröna Lund, och det var också magiskt kul. Ja, sen var jag plötsligt tvungen att åka till London mitt i alltihop för ett framträdande på brittisk TV.

Hela min värld har ju förändrats sen Eurovisionvinsten, men jag är väldigt glad för den förändringen. Jag har ju längtat efter detta i tio år, att det ska smälla liksom. Och… förhoppningsvis gör det så nu. Sen är jag också medveten om att allt skulle kunna gå åt skogen i princip imorgon, men nu försöker jag i alla fall.

Hur gick tankarna precis innan du gick upp på scenen i finalen och skulle göra bland det viktigaste du gjort i ditt liv så här långt?

– Det sjuka var att det var nog värre inför semifinalen, för då tänkte jag verkligen på hur mycket tittare det var och hur mycket jag kunde göra bort mig. I finalen var jag mer nöjd med att jag faktiskt var i finalen, och kände liksom ”va fan, jag vet ju att detta är bra, det är bara att gå upp och göra det jag har gjort sjutusen repetitioner tidigare”. Däremot så fokuserade jag på att ställa om hjärnan så att det skulle kännas som rep, jag har ju en förmåga att få en blackout om jag går upp alldeles för mycket i någonting – och det hade varit så fruktansvärt tråkigt att få en blackout inför så många människor. Det var tre djupa andetag när jag satt där på bänken, men samtidigt var det rätt skönt eftersom hjärnan kunde inte riktigt ta in hur viktigt det var – utan det var bara att köra. Och sen det jublet efteråt… Jag kände liksom att ”shit, nu hade jag verkligen roligt!”. Jag hade riktig panik på fredagen, man har ju så himla många rep där nere och på fredagen så kände jag att jag inte kunde göra det här så mycket bättre – men det kändes ändå som att någonting saknades trots att alla rörelser och rösten satt. På lördagen under genrepet så gick jag ut och bara kände att…

”Bara kör”, ungefär?

– Ja precis! ”Nu bara kör jag för publiken och har roligt istället” och struntar i att tänka på rörelser och hur exakta de är. Och då hände någonting. Så trots att jag inte överhuvudtaget ansträngde mig på genrepet kändes det som att det var mitt bästa rep någonsin. Det sa även dem som satt och kollade, att ”vad gjorde du nu – nu helt plötsligt hände det någonting” – vilket jag tog med mig till programmet sen på kvällen och hade faktiskt jäkligt kul när jag gjorde det. Jag tror definitivt att det var en stor bidragande faktor till att vi vann.

Och första tanken när du inser att du faktiskt vunnit?

– Ja, alltså…

Ditt ansiktsuttryck var ganska priceless sekunden då du inser vad som hänt.

– Haha ja, jag satt och funderade på annat där, så jag hörde ju inte vad de sa! Det var först när Christer Björkman sa det till mig, att ”bara så du vet så du har du vunnit Eurovision”. Och sen gick det upp för mig – en blandning av chock, eufori… Jag har ju drömt om att bara få vara med i Eurovision i hela mitt liv, och nu så var jag med och dessutom vann. Det finns så många vackra ögonblick som spelas upp i mitt huvud om och om igen, bara den här ”winners walk” i ett konfettihav och sen komma upp och stå ensam på den scenen… Det vackraste ögonblicket var nog när vi gick om Ryssland första gången och hela arenan började eka ”SWEDEN, SWEDEN!!”. Det var nästan så jag fällde en liten tår där.

Vad är nästa ”mål” nu när du har vunnit Melodifestivalen och Eurovision Song Contest?

– Det stora målet har varit att få göra en internationell turné, en internationell karriär och jag är fortfarande långt ifrån det – men det känns ändå som att jag är närmare än vad jag någonsin varit tidigare. Så det är bara att fortsätta kämpa för det, och hur bra det än har gått på topplistorna så behöver inte det betyda så mycket utan det är först när ”Heroes” sitter där och fastnar på topplistorna som det kan bli turné. Men intresset är ju svinstort och jag försöker verkligen göra så mycket av det som det bara går, jag jobbar verkligen rumpan av mig just nu.

Du släpper nytt album nu den 5 juni, ”Perfectly Damaged”. Vad kan vi förvänta oss av det albumet och vad är anledningen till titeln?

– Titeln var en av de första låtarna som vi skrev, ”Perfectly Damaged”. Sen kom inte den med, men vi tyckte titeln var så bra ändå – det kändes så talande för hela plattan. Det senaste året har det ju stormat rätt rejält stundtals kring mig, på sätt och vis så är det rätt skönt att inte försöka leva upp till den svärmorsdröm som målats upp av mig tidigare – utan bara få vara ärlig om vem jag är. Alla har vi våra skavanker och skelett, men att jag är rätt… ”nöjd” ändå. Att man lär sig leva med sina små skelett och ”flaws”, för det kan bli bra ändå.

Känner du ännu mer press på att prestera nu?

– Ja alltså, när det gäller uppträdanden utomlands så vill jag ju verkligen göra dem så bra som möjligt – nu är folk i Europa vana vid att jag kommer med den här scenshowen, och det blir lite konstigt. Hela den svenska turnén bokades innan Melodifestivalen till och med – jag hade ju kanske velat göra en ännu mer bombastisk scenshow med hur mycket dansare som helst, men det fanns liksom inte budget till då. Men jag är sjukt glad att jag får åka med mitt band, och jag tycker verkligen att vi gör en bra show.

Vad har du för inspiration när det gäller musik, och vad lyssnar du själv på?

– Jag är en väldig allätare, men ganska mycket Coldplay, John Mayer och Muse, åt det hållet liksom.

Vad tror du själv krävs för att bli internationellt framgångsrik som artist?

– Hits.

Alright. En massa hits alltså. Något annat?

–  Ja, sen är det väl att vara noggrann med de gig du gör – att de är genomtänkta, att de är snygga och att verkligen göra något bra av det. Om ”Heroes” skulle fästa i resten av Europa så är det viktigt att jag har en bra uppföljare, och det känns ändå som att jag är väl förberedd i och med att plattan släpps väldigt snart. Det känns som att det finns många singelkandidater på den skivan, så jag hoppas och tror att det kan få liv.

När du gjorde din audition för Idol för flera år sedan, trodde du någonson att du skulle komma så här långt (och att det skulle bli så här stort?)

– Nej, absolut inte! Men det är ju så galet, jag har ju fått sätta upp nya drömmar och nya mål hela tiden. På den tiden var ju kanske målet att göra Melodifestivalen, att få vara med i det en gång i livet liksom. Sen var jag med i Melodifestivalen, och det blev en succé – så det har ju bara gått bättre och bättre sen dess. Det har ju inte varit många tillfällen då jag känt att jag har stått och stampat, utan det känns som att det hela tiden har hänt saker. Jag är så sjukt tacksam för allt jag fått vara med om.

 

När det gäller mode, vilka är dina favoritmärken?

– Lite olika – men när det gäller vardagskläder så är det Jung, BLK DNM, skor från Axel Arigato… Om jag ska klä upp mig så tycker jag Castor Pollux gör sjukt snygga grejer.

Dyraste plagget du har i garderoben?

– En Maison Martin Margiela-jacka, kostade 12 000 kr. Men den var sjukt snygg.

Har du någon stylist?

– Jag har gjort allting själv fram tills nu, men nu är det så himla mycket på en gång och många olika uppträdande framöver, så nu har jag tagit in Niklas Berglind som stylar mig. Jag har tre resväskor som bara varvar, och då måste jag ha mycket kläder. Jag är ju ganska säker på vad jag trivs i på scen, så det är rätt lätt för mig att säga ja eller nej om någon föreslår kläder. Likadant har jag alltid varit väldigt proper i min klädstil, så att gå upp i Melodifestivalen i en långärmad T-shirt och skinnbrallor var ju ett… stort steg.

Det var kanske en bra förändring?

– Ja, definitivt. Det var Fredrik ”Benke” Rydman som sa till mig att ”det ska vara ett nedklätt nummer – du ska inte ha kavaj på dig, du ska inte ha jacka på dig”. Och ja, det har ju skapat många diskussioner hos tittare och fans eftersom de är så vana vid att se mig i kostym och fluga. Men det känns rätt skönt, nu kan jag både vara proper och nedklädd när jag gigar.

Berätta om någon gigantisk modemiss du gjort, som känns lite pinsam idag.

– Alltså, hela högstadiet gick jag runt i… ehm…

Buffaloskor, eller hur?

– Haha, ja i Buffaloskor! Även Wu-Tang-brallor, pösiga som tusan. Och snuskiga T-shirts, typ kameler som hade sex. Så nej… Det var inte supersnyggt!

Hur pass fåfäng är du?

– Jag är inte så fåfäng faktiskt, haha! Jag är för morgontrött för att vara fåfäng. Går upp ungefär 20 minuter innan jag ska träffa någon så jag hinner borsta tänderna, duscha och så slänger jag på mig någonting.

Är du pedant eller slarver, och tror du ärligt att din familj och närmsta polarna från Lund håller med om ditt svar?

– Jag är nog rätt slarvig tror jag. Jag tycker inte om att städa, tycker inte heller om att diska. Men jag gör ju det till slut – sen är det ju en väldigt skön känsla när det är välstädat hemma hos en – men det…

…är ingen favorit hör jag?

– Nej, det krävs en hel del slarv innan jag ska ta mig samman och göra det.

Lägg artist-Måns åt sidan. Hur är du som person när du bara är ”dig själv” rent privat?

– Jag är rätt blyg privat, tror jag. Alltid varit. Aldrig haft lätt för att mingla eller så – mingelfesterna i början av min karriär var skitjobbiga för jag visste inte hur man förde sig och tyckte det var jobbigt att småprata. För övrigt är jag rätt så sällskapssjuk, så jag vill alltid har folk runtomkring mig. Jag har mina Lundakompisar omkring nästan hela tiden, och mitt hem är som en fritidsgård. Har alltid varit. Sen är jag nog rätt så generös tror jag, tycker om att hitta på grejer. Sportig.

Hur är det med singellivet? 

– Jag är singel, ja.

Öppen för att dejta?

– Ja, det är jag absolut – men just nu så är jag rätt glad att jag är singel när allt det här händer, för det hade varit rätt jobbigt om jag visste att jag hade en flickvän hemma som jag saknade såklart, och som saknade mig. Det räcker med att jag har ångest över att jag inte hinner träffa min hund tillräckligt mycket.

Vad är det första du blir attraherad av hos en annan människa? Är du exempelvis svag för ett fint leende eller en snygg rumpa?

– Leenden går jag igång på, och skrattet. Lätt till skratt är väldigt viktigt.

Vi pratade litegrann tidigare om att ingen är perfekt. Hur hanterar du kritik och negativa saker som skrivs om dig?

– Alltså, jag har ju blivit bättre på det. I början så tog jag till mig, då tog jag bara till mig allt det negativa och lyssnade på allt sånt där – vilket gjorde att man blev helt schizofren eftersom alla tycker ju olika. Nu tror jag att jag blivit lite bättre på det, men det är klart – en dålig recension känns ju fortfarande, däremot kan jag skaka den av mig mycket snabbare.

Berätta om något hemligt ”guilty pleasure” du har.

– Paradise Hotel. Hmm… Vad mer? Jag är periodare när det kommer till träning och mat, så nu efter både Melodifestivalen och Eurovision så känner jag ju att jag får unna mig saker.

Lite mer McDonalds istället för kvarg.

– Ja men verkligen, haha! Ibland har jag verkligen träningsperioder och då är det kvarg och bär, träna varje dag osv. Men som nu är jag inne i en frosseriperiod, och då är det pizza så ofta det går. Och glass, godis, chips…

Vad är viktigt för dig i livet, och vad gör dig lycklig?

– Mina polare och min familj gör mig lycklig, såklart. Men även att resa och att komma ner till mina skolor, jag har ju en stiftelse tillsammans med Jonas Björkman som har tre skolor i Sydafrika och en i Kenya . Det ger mig extremt mycket, att få träffa de barnen och det är oerhört mäktigt att få känna deras framtidstro, hopp och livsglädje liksom. Jag tror också det har gett mig perspektiv på mitt eget liv och min karriär.

Och, till sist. Avsluta följande meningar för mig. Jag är en jävel på/en dold talang jag har är…

– Jag är en jävel på… att spela tennis.

Det här gör jag när ingen ser.

– Hmm, vad gör jag? Jag går omkring naken hemma i lägenheten.

Varför gör många killar det?!

– Det är en frihetskänsla, haha!

Jag har en stor svaghet för…

– Jag har en stor svaghet för… Skräpmat. Och lösgodis.

Min största utmaning i livet har varit…

– Det måste ha varit att gå upp för 220 miljoner TV-tittare och försöka leverera en lågvers, med lite nerver så hade den kunnat låta extremt grumlig. Men det gjorde den inte, och det är jag väldigt stolt över.

Ett av de mest pinsammaste ögonblicken var när…

– När jag och mina kompisar körde slalom mellan höbalar på en åker utanför Hässleholm med en bil.

Du gjorde vadå?

– Vi körde fast, så vi fick sova i bilen. Sen kom polisen dagen efter.

Måns Zelmerlöws nya album ”Perfectly Damaged” finns ute 5 juni, mer information på www.mzw.se.

Linn Haugen träffade Måns Zelmerlöw över en kaffe och intervjuade honom för ELLE.