Har feminismen blivit ytlig – ELLE reder ut
“Be damned if you do and damned if you don’t”.
Parollen – att oavsett om du väljer att agera eller bara sitta passiv – är tyvärr allt för ofta applicerbar i dagens feministiska klimat. Det menar i alla fall Bahar Pars, skådespelare som även ligger bakom Fake it till you make it, en podd om kvinnor, skönhetsnormer och feminism.
– Det blir en dubbel bestraffning som får dig att känna att vad du än gör, gör du fel. Först får kvinnor höra att de borde ta för sig mer, men när de sedan gör det blir de skammade för att de gör det på fel sätt. Och håller du tillbaka dina åsikter för att du är rädd att dömas, döms du ändå för att vara feg och icke-feministisk.
Skådespelaren, regissören och poddaren Bahar Pars. Foto: Rojasstudio.
Dubbelmoraliserande och “skammande” synliggjordes
Tendenser till dubbelmoraliserande och “skammande” i feministiska frågor synliggjordes i sommarens Women’s challenge-kampanj, där flera miljoner kvinnor världen över deltog. Instagramuppropet, där kvinnor uppmanade varandra till att posta svartvita bilder på sig själva under hashtags som #challengeaccepted och #womensupportingwomen, gav upphov till en livlig debatt huruvida bilderna var berättigade eller inte. Ytligt, irrelevant och utan feministisk förankring enligt vissa. Andra hyllade bilderna som en feministisk aktion medsystrar emellan.
Att kampanjen visade sig bottna i ett turkiskt uppror menat för att synliggöra sk “femicide” – ett begrepp som syftar på kvinnor som mördas på grund av att de är kvinnor – polariserade diskussionen ytterligare. Svartvita snyggselfies, ansåg många, var ett hån mot den turkiska kampanjen som refererade till foton på mördade kvinnor som dagligen dök upp i de turkiska kvinnornas nyhetsflöden.
Karin Björkegren Jones, författare, yogalärare och hälsoinspiratör, blev som många andra kvinnor “utmanad” att delta i kampanjen, men valde att avstå.
”Får vara ytlig – men här kidnappades ett viktigt syfte”
– Intressant var att de flesta kvinnor, liksom jag själv, först missat den viktiga hashtaggen #sayhername. Hashtaggen för kvinnor som utsätts för våld, dödas och skändas runt om i världen. Där och då gick den, från början tunga, kampanjen till att bli ytlig. Visst får man vara ytlig, men med facit i hand, kidnappade man här ett viktigt syfte. Det som skavde i mig var väl just det: att det fanns en angelägenhet från början, men som omvandlats till en anledning att lägga upp en snygg bild på sig själv och skriva #womanempowering.
Bahar Pars valde att lägga upp en svartvit bild på sig själv. Hon är kritisk till uppfattningen om att en fin selfie med syftet med att lyfta andra kvinnor skulle kunna vara en icke-feministisk handling. Och ser heller inte varför en sådan skulle vara en motsättning till att man även opponerar sig mot våld mot kvinnor.
– Det var omöjligt att veta att det fanns en koppling till de turkiska kvinnorna – det pågår ju ständigt feministiska aktioner världen över. Dessutom äger ingen varken hashtaggen eller feminismen. Även om många av kvinnorna som postade svartvita selfies inte visste kopplingen till de turkiska kvinnorna, var det ju bra att den fick sådant genomslag. I förlängningen innebar det ju att många fler fick upp ögonen om dem och “femicide”.
Debatten börjar handla om pekpinnar istället för sakfrågan
Nu var Women’s challenge ett av otaliga av feministiska uppror som pågår i världen och dess feministiska betydelse är svår att sia om, nämnvärt är dock hur den belyser en osäkerhet som stundom finns i dagens feministiska debatt. Att frågan om hur man är en ”god feminist” tycks rymma lika många svar som individer är kanske inget fel i sig, men tenderar att skruva debatten, som riskerar att börja handla om personangrepp och pekpinnar om rätt och fel snarare än sakfrågan.
Att MeToo-uppropets globala genomslag 2017 hängde ihop med en explosion i sociala medier pekar på en bredd och individualism inom samtidens feministiska rörelse. I de sociala mediernas tidevarv, där varje individ har sin egen kanal, kan alla dela åsikter och berättelser. Men trots att detta “unika uttryck under kollektiv mobilisering” – som varit fallet i såväl MeToo som Women’s challenge – kan ses som styrkan med dagens sociala medier-aktivism, innebär den ett massivt brus där den som skriker högst (eller har flest följare) blir störst.
Att den fjärde vågen, som man ibland benämner samtidens feminism, ibland kritiseras för att vara grund och fåfäng kan härledas till en samtid genomsyrad av likes och visuella uttryck. I flödet av snyggselfies eller, för all del, en svindyr t-shirt med “We should all be feminists”-tryck (som Dior gjorde gällande våren 2017) är det kanske berättigat att fråga om feminismen gått och blivit ytlig?
”Feminismen i dag har både yta och djup”
– Feminismen i dag har nog både yta och djup. Att den delvis lever på sociala medieplattformar gör att den har ett uppdrivet tempo och en stor räckvidd. Snabba, bildfokuserade flöden kan göra att politiska budskap reduceras till idealiserade kroppar. Samtidigt kan sociala medier vara politiskt kraftfulla redskap utifrån deras kapacitet för bred mobilisering, säger Jenny Sundén, professor i genusvetenskap vid Södertörns högskola som i höst kommer ut med en bok om social mediefeminism och humor; “Who’s laughing now: Feminist tactics in social media” tillsammans med Susanna Paasonen.
Vidare påpekar Jenny Sundén att feminismen aldrig rymmer en, utan en uppsättning kamper och perspektiv. Den feminism som tar form i sociala medier, menar hon, är påfallande vit och privilegierad.
”Solidaritet mellan kvinnor har många ansikten”
– I kampanjer som Women’s challenge riskerar de turkiska feministiska aktivisternas budskap att försvinna och omvandlas till estetiskt tilltalande bilder av kändisar och influencers. På samma gång har solidaritet mellan kvinnor såklart många ansikten, menar hon.
Viktigt att komma ihåg, säger Jenny Sundén, är att att feministiska rörelser alltid innehållit konflikter och motsättningar. Och att dessa, snarare än att bara vara problem, har gett debatten liv och gnista.
– Därför är det synd när feministiska samtal alltför fort stängs ner och inte förmår rymma olika ingångar och erfarenheter, menar hon.
Som synes ovan finns ingen enkelt svar på frågan om hur dagens feministiska klimat ser. Men en ödmjuk inställning, en förmågan att lyssna och – inte minst – ett intresse för att skaffa sig kunskap om feministiska frågor är att vara en bra bit på väg, tycker Jenny Sundén:
– Du kanske också ska fråga dig själv hur du omsätter din feminism i praktiken, vem som gynnas och hur?
”Det krävs en snipprevolution”
Ödmjukhet ryms även i Bahar Pars svar på en grund för ”god feminist”. Själv har hon en ständigt pågående dialog med sig själv där hon frågar sig: “Var jag dömande här”? Och: “Vad kan jag bidra med för att göra gott i den här frågan?”.
– Våga göra det lilla och klappa sig själv på axeln för det du faktiskt gör. För de flesta kvinnor gör massor: De är mammor, de dubbelarbetar, de är fina medsystrar och så vidare. Och våga vara en aktiv feminist på Instagram! Även om du inte tar den största fighten, ser jag hundra gånger hellre en bild på en feministisk t-shirt än ett bananbröd, säger hon.
Svaret är heller inte enkelt för Karin Björkegren Jones. Men en ökad kunskap om kvinnohälsa ser hon som en väg till kvinnlig frigörelse.
– Kunskap är makt – det krävs en snipprevolution helt enkelt. Du är inte friare i underlivet än du är i livet.
I vår individualiserade samtid tycks det alltså finnas lika många svar på frågan om vad feminismen innebär som det finns feminister. Så, varför inte skippa ängsligheten och satsa all energi på att våga vara feminist på ditt sätt?
Text: Sofia Edgren
LÄS MER:
9 riktigt bra serier med inspirerande kvinnliga huvudroller
