Girls Jemima Kirke om Jessa – och att fylla 30 år

07 mars, 2015

Rollfiguren Jessa klev i första säsongen av Girls ut ur en taxi, konkandes på resväskor och med världsvan utstrålning. I den fjärde säsongen är det dags för henne att stabilisera sig och hon jobbar hårt med att bli mer ”vanlig” – integreras i samhället. Jemima Kirke diskuterar i denna exklusiva intervju om sin karaktär Jessa, hur hon själv relaterar till serien och om hur det känns att lämna tjugoårsåldern.

Vad kan vi förvänta oss från Jessa den nya säsongen?

– Detta kommer att bli min bästa säsong så här långt tror jag. Allt är verkligen på uppgång. Den är roligare och går tillbaka till vad Girls egentligen är – en komedi. Så jag är glad att det väntas mer skratt. Jag älskar när Lena är lite buskis, som hon är med fallandet och skrikandet. Karaktärerna håller också på att kompliceras, bli mer motsägelsefulla. I början, hade vi prototypkaraktärer att jobba med, och nu måste vi göra dem mänskliga. Vi kan skicka Jessa till rehab och på pappret göra alla dessa saker vi vet att hon skulle göra, men när är det dags att göra henne till en trovärdig person? Jag är exalterad att få Jessa integrerad i ett normalt liv. Se hur fungerar för någon som henne. Hon kommer att försöka etablera riktiga förhållanden, vanliga förhållanden som hon är i dagligen eller regelbundet. Ni kan förvänta er att se henne integreras i samhället och få det att funka där hon befinner sig, som hon säger.

Det är en underbar replik hon säger till Hannah på badrummet – om ett löfte de gav om att få det att funka i New York, vilket är så rakt på sak, av henne…

– Exakt! Detta är en intressant scen, för mig visar det hur smart men hur emotionellt hämmad hon är. Hon har en emotionell kapacitet som hos en 12-åring. Hon klandrar sin vän för att hon ska lämna staden. Det är vad människor gör – de flyttar runt, de jobbar, människor lever sina liv – de baserar inte hela sina liv runt sina vänner, tyvärr. Hon är arg, hon har uppenbarligen problem med att bli övergiven. Men hon säger också samtidigt något som är väldigt sant för människor – att ibland måste vi bara få det att funka precis där vi befinner oss och att ibland kommer inget förändras oavsett om vi flyttar eller inte.

Tycker du att hon är emotionellt hämmad?

– Hon är emotionellt hämmad. Jag tror att det kan bero på droger, men även att man blir emotionellt hämmad av olika orsaker. I hennes liv har det förmodligen skett något traumatiskt, något som har gjort henne bortkopplad från sig själv. Hon är bara väldigt likgiltig, hon bearbetar inte saker och känslor på ett hälsosamt sätt så som vi alla lär oss att göra. Jag tror att hon kommer att göra det så småningom.  Men ibland går det baklänges, även om det faktiskt finns en gnutta upplysning inom henne.

Kommer vi att få se henne i en vanlig romantisk relation?

– Jag hoppas det. Jag är så nyfiken på hur det skulle se ut. Jag vill verkligen att hon får en pojkvän.

Hon har inte ens regelbundet sex. Är det orättvist?

Jag tror Lena gjorde det med mening – Jessa är redan så översexuell och jag tror att hon inte ville göra henne till seriens ”Samantha”. Vi vill hellre se Marnie ha sex, det är mer intressant; som att se sin lärare ha sex.

Särskilt sexet hon hade i det första avsnittet…

– Herregud! (tjut). Det är fantaaastiskt. Jag hade glömt bort den, och när jag satt på premiären skrek jag när jag såg det. Hon satt framför mig, med sin pappa bredvid – kan du föreställa dig? Det är inte rätt, inte hälsosamt.

Hur har du hanterat den lilla mängd sexscener du har haft?

– Jag har fått de ”mildaste” sexscenerna hittills. Till och med när jag skulle gå ner på en tjej på rehab var jag på mils avstånd. Jag behövde inte vara nära, så som Allison var tvungen. Och jag fick ju jobba med en tjej, vilket alltid är enklare. Men jag har en annan sexscen denna säsong med Zachary Quinto som är gay, som även den var väldigt lätt att göra. Det tar bort spänningen när vi båda vet att ingen av oss tänder på det. Men det är ändå pinsamt att folk får se hur man ser ut när man har sex.

Liv Tyler sa att när hon började på The Leftovers, sms:ade hon dig från inspelningen…

– Ja, det är första gången som hon gör TV. Det är tufft, där hon kommer från. Hon var ett kärleksbarn av 90-talet. Så vacker, och i den perfekta åldern, knappt laglig. Nu är hon också vacker så klart, men hon är på ett plan där hon inte kan vara någons mamma, och hon kan nödvändigtvis inte spela kärleksobjektet.

Du och Liv är båda mammor, och i världen ni jobbar i – speciellt i Girls, är ingen det. Gör det någon skillnad för er?

– Alla i denna serie gör nu sina drömkarriärer, men det gör inte jag. Jag klagar inte på det, jag njuter så mycket mer nu, för att jag är mer öppen. Men jag håller mig inte till en särskild plan nu, vilket jag var väldigt noga med i början, att detta är mitt mål, detta är min tanke… Jag var väldigt stolt och lojal över faktumet att jag var en konstnär, med integritet. Sen insåg jag att integritet är att vara öppen och ärlig med vad du gör. Detta är vad jag gör nu. Jag målar när jag kan och gör mitt bästa.

Hur mycket lyckas du att måla?

– Inte så mycket som jag skulle ha gjort om jag inte var med i serien. Det finns ingen perfekt balans, dock. Jag har aldrig hittat det, och tror inte att det existerar. Speciellt som mamma, man kan inte balansera utan bara göra sitt bästa. Det finns en massa saker som jag skulle älska att göra nu. Jag trodde inte det om mig själv när jag var yngre, för jag var så dedikerad till konst och lade så mycket värde på kultur. Nu lägger jag mer värde på att vara till tjänst, vilket jag gärna skulle vilja vara på något sätt.

Har du läst Dead Sugar än?

– Jag älskar den boken! Det är en av de vackraste sakerna jag har läst på år. När jag läste den så grät jag. Cheryl Strayed förvandlade en kolumn med råd till något väldigt intellektuellt. Det var ärligt och påträngande. Om man skulle vara en författare skulle det vara riktigt kul att göra en sådan kolumn. Det finns så många sätt att skriva på, och det verkar vara en väldigt kul form att pröva på.

Du fyller snart år, hur känns det att bli 30 år? Och får det dig att känna dig långt bort från handlingen i Girls?

– Jag är så glad över det.  Det känns alltid som om jag är ganska långt bort från handlingen i Girls därför att jag fick mina barn i så ung ålder. Så på ett sätt närmar jag mig åldern 30 på ett annorlunda sätt än vad de flesta människor gör; jag har redan gjort vissa av sakerna som folk upplever i denna ålder. Jag äter desserten först typ, jobbar baklänges. Karriärmässigt är jag upprymd inför att bli trettio, exalterad över självsäkerheten jag känner att åldern kommer att ge, jag känner det redan! Att vara f***ing vuxen och inte bry sig ett dugg. Att vara mindre självupptagen. Jag känner mig så himla klar med tjugoårsåldern. Det är något med den landningsbanan tror jag, när man fyller 30, folk kan sluta kalla mig för tjugoåring. Såhär har jag känt ett tag nu, min ålder måste bara hinna ifatt mig. Jag kommer att ha en fantastisk stor fest – jag har det varje år; jag älskar födelsedagar.

Av Foto All Over Press

Mer läsning: 

Jemima Kirk om Jessa – och att fylla 30! >

Girls-skaparen Lena Dunham: ”Det finns inget som upprör mig mer än självhat” >

Intervju med Adam Driver: ”Jag tittar inte på Girls. Jag såg pilotavsnittet och fick panik” >