Brita Zackari: "Fuck nyårslöften som är taskiga mot oss"

ELLEs Brita Zackari har fått nog av nyårslöften som bara är taskiga (mot oss själva alltså). Men hon har hittat ett idiotsäkert sätt – varsågod!
01 januari, 2016

Kära läsare, jag vill börja det nya året med att ge dig en present. Det är en diamant som jag bett tryckeriet att klistra fast på den här sidan* (*text från början publicerad i printversion av ELLE, därav ordval, byt ut det mot ”skärmen” och fortsätt läsa nu) med sånt där transparent tuggummiklister. Varsågod, den är din. Va, har den trillat bort? Hm. Okej, då får jag ge dig min näst finaste gåva: ett trick för att du ska kunna hålla ditt nyårslöfte. Helt idiotsäkert. Och med idiotsäkert menar jag att jag själv använt mig av det en enda gång och aldrig mer behövt – eftersom det verkligen funkar. Häng med söderut i den här krönikan så ska jag förklara.

Brita Zackari om vilka nyårslöften man bör strunta i.

Brita Zackari om vilka nyårslöften man bör strunta i.

En av den välbärgade västvärldens starkaste övertygelser, näst efter tron att en köksö så att säga ”gör” ett hem, måste väl ändå vara att Det nya livet™ alltid finns inom räckhåll och magiskt kommer att uppenbara sig utan att man behöver lyfta ett finger. Man behöver bara bestämma sig samt säga det högt på nyårsafton. Kroppen kan bli helt ny, ekonomin reda ut sig och det där svarta hålet hemma där någon verkar ha slaktat en fågelskrämma med en elvisp, alltså din garderob, kan bli en autistiskt våt dröm om du bara lovar att det ska bli så. Ty när nyårsdagens morgon gryr förlåts alla våra synder och vi slår upp ett nytt kapitel i den tragikomiska skrift som är vårt liv. Är rätt säker på att detta står i Bibeln nånstans.

Jag köpte, och räck mig en skämskudde medan jag skriver detta, för små kläder för att motivera mig själv.

Själv har jag varit fast i börjor under större del av mitt liv. Det var alltid nåt, oklart vad, som jag var missnöjd med och som skulle försvinna i och med Det nya livet™. Ett liv som i mitt fall oftast innebar att jag förklarade krig mot min kropp och min dåliga disciplin. Jag skrev scheman och startade projekt, fastade på en cocktail av citronsaft och cayennepeppar eller diet anpassad efter min blodgrupp (ja, jag önskar att jag skämtade nu) och trodde att jag ”nollställde systemet” eller ”avgiftade kroppen från sockerberoendet”. Jag köpte, och räck mig en skämskudde medan jag skriver detta, för små kläder för att motivera mig själv. Jag tackade nej till nöjen eftersom nöjen ofta innebär någon typ av förtäring. Nej, de serverar inte citronsaft med cayennepeppar på krogen, sjukt nog.

Brita Zackari med sitt och Kalles barn.

Brita Zackari med sitt och Kalles barn.

 

Detta liv började alltid en måndag, och jag var ärligt talat ett riktigt proffs på att leva det. De första dagarna. Men runt torsdagen var det alltid någon ondskefull människa som ville sätta käppar i hjulet genom att bjuda på öl. Eller ett djävulskt bageri som blåste ut all sin nybakade bulldoft precis där jag var tvungen att passera. Måndag, tisdag och onsdag kunde jag avvärja alla yttre hot för jag hade ett helt nytt liv på gång och var bara ungefär 13 procent underhudsfett från att förvandlas till Beyoncé. Poff! Ja, det var ljudet av mina nya skinkor mot jeanstyget. Men på torsdagen hade jag plågat mig själv tillräckligt för att hata Det nya livet™. Så att ge efter för frestelsen var enkelt, och när jag ändå hade ”förstört” det nya kunde jag leva mitt gamla vanliga skräpliv över helgen och gå på den och den festen, och träna kunde jag ju göra när jag började det nya livet igen, på måndag. Varje vecka började jag Det nya livet™. Och tyvärr även veckan efter det, och den som kom efter det. Nyårslöftet förnyades lika ofta som jag misslyckades med att hålla det. Tills jag kom ur det.

Det är helt normalt att bli hungrig efter träning, det är helt normalt att välja äta.

Hur det gick till, hur jag i samma veva lyckades hålla ett nyårslöfte OCH för första gången i livet få en någotsånär avdramatiserad relation till mat och godis kommer här: Genom att skita fullständigt i att försöka leva nytt liv. Ah, hon kör nån sorts genial omvänd psykologi? tänker ni nu. Nej, men tack för att ni kallar mina tankar geniala, puss på er. Jo, jag kommer att behöva lite science fiction för att förklara. Det är som i The matrix när Keanu Reeves träffar det där flintskalliga barnet som böjer en sked med tanken. När Keanu vill försöka säger barnet till honom att inte tänka på att böja själva skeden för there is no spoon. Och om Keanu fattar att there is no spoon så kommer han förstå att det inte är skeden som böjs utan Keanu. Eh, ni är fortfarande med mig, va?

Det jag försöker säga är: Det nya livet™ finns inte.

Brita Zackari tar en selfie

Lova inte dig själv ett nytt liv som nyårslöfte, skriver Brita Zackari.

Det som finns är mer eller mindre fungerande varianter av ditt befintliga supervanliga CSN-skulder-liv med noppiga tröjor och glåmig vinterhy. Men du kan böja det. Bara du inte gör det så himla krångligt för dig själv, och tänker att ALLT ska ändras direkt. Citronsaft håller inte i längden, och förr eller senare trillar du dit på en rullkebab på väg hem från träningen. Men det ”förstör” ingenting. Det är helt normalt att bli hungrig efter träning, det är helt normalt att vilja äta. Det är inte antingen fem hekto smågodis varje kväll eller ett nytt liv med inget godis någonsin. Inte träna fem dagar i veckan, annars får det vara. Det är för taskigt att hitta på sådana regler. Dra ihop ett kompisgäng med halvdålig karaktär och bestäm att ni ska gå till gymmet innan ni dricker vin. För det är ju i ditt vanliga gamla skitliv som de där kompisarna finns, och det är där du har vett att njuta av god mat och allt det där andra som du också blir glad av. Fuck Det nya livet™, det är ju ditt befintliga liv som är du. There is no spoon.

Av Brita Zackari

Läs mer:

Brita Zackari och Parisa Amiri startar podd – om populärkultur och aktualiteter

Brita Zackari säljer sitt torp – titta in

Brita Zackari: ”Om en sjuk grej som jag och Kalle gjort på sistone”