ELLE möter ukrainska chefredaktören Sonya Zabouga
– Det är omöjligt att leva med. Men vi måste. Vi har inget val.
Sonya Zabouga lämnade aldrig Kiev när kriget i Ukraina bröt ut. Hon stannade, och fortsatte arbeta. Hon försöker ta varje tillfälle att berätta sin, och ukrainarnas, historia och nu besöker hon Stockholm för att tala på Tidsskriftsdagen. Sonya är chefredaktör för ELLE Ukraina och alla frågor jag ställer henne känns dumma, för vad frågar man någon vars land, vars liv, har slagits i spillror?
Det är omöjligt att leva med. Men vi måste.
Även om krigets realitet är omöjlig att vänja sig vid förklarar Sonya att hon blivit mer tacksam för det lilla. Att få vara i sitt hem, sova i sin egen säng och hålla om sina nära och kära är saker som man inte längre kan ta för givet – och därför uppskattar extra mycket.
När kriget inleddes ändrade ELLE Ukraina helt inriktning. Från att skriva om samma saker som vi här i Sverige gör – kändisar som gör slut eller vilken foundation som är bäst för glowy hy – började de göra en helt annan sorts innehåll. På deras sajt kunde läsaren lära sig hur man stoppar inre och yttre blödningar, läsa på om regeringens rekommendationer och ta reda på vilket kosttillskott som kan vara bra när man inte längre har tillgång till den näringsrika mat som man brukade. När jag undrar hur de gör för att orka, för att hitta motivation för att fortsätta, försöker hon förklara att de inte har något val.
– Vi måste göra allt som är möjligt, och allt som är omöjligt, för att fortsätta. För att komma närmare segern. Det enda vi vill är att detta ska vara över.
När Sonya berättar om hur redaktionens liv ser ut idag är det omöjligt att inte förundras över ukrainarnas uthållighet och förmåga att streta på i all misär och osäkerhet. Deras beautyredaktör jobbar ideellt med att restaurera byggnader som förstörts i bombningar. Moderedaktören arbetar tillsammans med ukrainska sjukhus, och litteraturredaktören väver kamouflagenät till armén. De går alla på högvarv: förutom att fortsätta leverera journalistik till sina läsare, både för att hjälpa och inspirera, är de alla på något sätt ideellt engagerade i humanitära eller militära organisationer.
Sonya berättar också om Dasha, ELLE Ukrainas sociala medier-redaktör som lämnat Kiev för att arbeta nära fronten. Hennes pojkvän, eller numera make, är med i militären. När han blev inkallad bestämde de sig för att gifta sig. Landet är fullt av sådana historier.
– Antalet giftermålet har ökat häftigt i Ukraina. Under svåra tider vill folk bygga relationer, gifta sig, skaffa barn.
Tanken på att gifta sig för att man inte vet om man kommer få chansen igen är ogreppbar. Att försöka bli gravida för att detta kanske är sista gången man ses. Ska man försöka hitta något ljus i allt mörker är det kanske detta. Bland våld och hat frodas fortfarande kärlek. Den växer sig till och med starkare.
– Livet fortsätter, som Sonya förklarar.
För att lyfta och fira kärleken efterlyste ELLE Ukraina i sina sociala medier par som där en eller båda parterna kallats in till kriget och som planerade att gifta sig, och gav dem en mini-honeymoon på 24 timmar. Paren intervjuades och fotograferades till reportaget Love Stories.
– Intresset var enormt, berättar Sonya. Den dagen var full av lycka och firande. Av många känslor.
Så fortsätter det, livet. Kärleken. Arbetet. Krisinformationen som ELLE Ukraina publicerat sedan början av invasionen börjar blandas upp med den sortens innehåll som de brukade publicera. Stiltips, kändisrelationer. Läsarna längtar också efter underhållning, efter distraktion från den nya, hårda verkligheten de lever i.
– Nyheter om den brittiska kungafamiljen är faktiskt de mest populära på vår sajt just nu, berättar Sonya.
– Hos oss med! svarar jag, och vi skrattar.
Även när man måste navigera flyglarm och bombningar vill man tydligen veta vad som egentligen pågår i Buckingham Palace.
Så vad ligger i framtiden för Sonya och hennes redaktion? För det ukrainska folket?
– Vi är optimistiska. Vi måste vara optimistiska. Man måste fortsätta drömma, man måste fortsätta göra planer, annars...
Sonyas röst dör ut, men vad hon menar är lätt att förstå. Kanske är det ukrainska folket inte så starka, inte så uthålliga, inte de hjältar vi vill göra dem till. De kanske bara inte har något val. För när man slutar leva, slutar drömma, slutar planera, då har man redan förlorat.
