ELLE möter Lizzo i stor intervju
Tänk om Lizzo aldrig hade slagit igenom. Om låtar som Juice och Boys inte ständigt spelades på repeat i våra huvuden och lurar. Om vi aldrig hade fått uppleva känslan av att se den fantastiska sångaren, rapparen och flöjtisten när hon twerkar på scenen och samtidigt drar av ett till synes omöjligt flöjtsolo.
Släppte Truth hurts – och höll på att sluta
Det går nästan inte föreställa sig, men ändå var det nära att det blev så. 2017, samma dag som hon släppte sin nu massiva hit Truth hurts, kände sig Lizzo så less på både branschen och livet i allmänhet att hon sms:ade låtproducenten för att säga att hon funderade på att sluta. Hon var trött på att ge blod, svett och bokstavliga tårar för att skapa musik som de flesta ändå aldrig skulle höra.
– Det kändes som att jag kastade ut min musik i världen och det blev inte ens ett litet plask, berättar hon under en sällsynt (och kort) paus från sin nuvarande turné. Ett träd föll ljudlöst i skogen, om du fattar? Jag grät i mitt rum hela dagen. Jag sa: ”Om jag slutar att göra musik nu, skulle ingen bry sig ett skit.”
Hennes producent åkte hem till henne för ett peptalk och för att berätta för henne att även om hennes musik inte kändes viktig för världen, så var den åtminstone viktig för dem två.
– Så jag tog beslutet att fortsätta som artist, minns Lizzo. Och jag är så tacksam för att jag gjorde det, men det var på håret.
Hennes uthållighet belönades snart. Under de två år som gått sedan den ödesdigra dagen har Lizzo blivit en fullfjädrad stjärna. Allt hon gör får uppmärksamhet, oavsett om hon går på röda mattan på Met-galan i rosa från topp till tå eller lägger upp videor där hon twerkar på Instagram. I april förra året debuterade hon på Coachella-festivalen och släppte sitt tredje studioalbum, Cuz I love you.
Två månader senare, vid BET Awards 2019, levererade hon en rusig knockout-version av Truth hurts, med dansare, bröllopstårtstema och ett flöjtsolo som fick Rihanna att stå upp och jubla. Hon blev också ansiktet utåt för en stor skönhetskampanj med Urban Decay, fick en roll i filmen Hustlers med Jennifer Lopez och Cardi B, knep femteplatsen på Billboards topp 100-lista och nominerades till två priser på MTV Video Music Awards 2019, ett av dem var för bästa nya artist. Att säga att hon har ett moment just nu skulle vara en underdrift – hon har the moment.
Men för Lizzo mäts inte framgångarna nödvändigtvis i listplaceringar eller antal lyssningar eller hyllade galaframträdanden. Det handlar om att skapa den musik hon vill göra och att den ska nå de människor som behöver höra den.
– Om mitt nästa album inte får samma genomslag, om det här bara var engångsgrej, kommer jag ändå att känna mig tacksam. Och jag kommer också att ha fans att åka på turné för. Jag har turnerat länge – varför skulle det sluta? Jag kommer att fortsätta göra det för alltid.
Från tjejband med vänner till superstjärna
Melissa Jefferson, Lizzo, nu 32, föddes i Detroit och förälskade sig tidigt i musiken. Redan i tredje klass startade hon olika tjejband och skrev poplåtar med sina vänner. Sedan, i femte klass, när hon och hennes familj flyttade till Houston, började hon spela flöjt i skolans orkester och hon har spelat sedan dess. (Hennes instrument – som hon döpte till Sasha Flute, efter Beyoncés alter ego Sasha Fierce – har till och med sitt eget Instagram-konto, @sashabefluting.)
Efter grundskolan studerade hon Music Performance vid University of Houston innan hon flyttade till Minneapolis, där hon tillbringade några av de mest formativa åren i sin tidiga karriär. Det var där hon började göra sig ett namn som medlem i de kvinnliga rap/R&B-grupperna The Chalice och GRRRL PRTY. Det var också där hon och hennes Chalice-bandkollega Sophia Eris möttes och samarbetade med Prince i låten Boytrouble på hans album Plectrum-
electrum 2014.
– Jag saknar den tiden, säger Lizzo lite sorgset om åren i Minnesota. Inte bara för att Prince fortfarande var i livet, utan för känslan av att vara ung och pepp på musik och livet och att inte veta vad som skulle hända härnäst, att inte ha pengar utan bara förverkliga våra drömmar. Den äventyrsandan tog jag med mig – att aldrig låta livet eller musiken sluta kännas äventyrlig, och att alltid pusha mig själv och tro på den magi jag skapar.
Att pusha sig själv handlade för Lizzo mycket om att ta plats som soloartist. När hon växte upp var hon alltid mer bekväm med att uppträda som en del av en grupp.
– Jag kände en osäkerhet inför hur en stjärna kunde se ut eller hur en frontperson kunde se ut. Jag kände att jag inte passade. Jag kände att jag inte räckte till. Jag tänkte att människor inte skulle vilja titta på mig och lyssna på vad jag hade att säga, säger hon.
Till och med nu, när folkmassorna bokstavligen sjunger hennes namn mellan låtarna under live-
showerna, känner hon en oro när hon är ensam på scenen. Men en sak som kom naturligt för henne när hon började som soloartist var låtskrivandet.
– Jag kände att jag hade så mycket att säga, så mycket inom mig, säger hon om att äntligen berätta sin egen historia.
Hennes första soloalbum, Lizzobangers, släpptes 2013, följt av Big GRRRL small world 2015 och Coconut oil, hennes första Atlantic Records-ep, 2016. Alla tre fick fin kritik, Coconut oil klättrade till och med på Billboards topplista för R&B/hip-hop. Men hon var ännu inte den globala framgångssagan som hon är i dag.
Sedan kom Cuz I love you, ett genretrotsande album som både fungerar som powerspellista för nästa tjejkväll och som det typiska soundtracket efter ett breakup.
– Mina låtar känns glada, men de kommer från en sorglig eller frustrerad plats, säger hon. Mina låtar är alltid lyckoglimtarna eller Somewhere over the rainbow-ögonblicken.
Det gäller särskilt Soulmate, Truth hurts och Crybaby, som alla antingen skrevs eller spelades in genom tårar.
– De låtarna är faktiska anekdoter, riktiga berättelser om riktiga stunder. ”Pull this car over, babe” – det var något som hände mig. ”New man on the Minnesota Vikings” – det hände mig. ”Old me used to love a Gemini” – det hände!
”Jag gick längre och längre in i mörkret, och ju längre jag gick desto svårare var det att komma ut”
Men det har inte alltid varit så lätt för henne att låta sig själv vara så utsatt och sårbar.
– Jag var sämst på att kommunicera, känslomässigt, när jag var yngre, förklarar hon. Jag slutade prata med min familj. Jag slutade prata med mina vänner. Jag gick längre och längre in i mörkret, och ju längre jag gick desto svårare var det att komma ut.
Det krävdes mycket tid och ansträngning för att förändra det, men nu är hon stolt över att kunna prata om hur hon känner sig. Hon öppnade sig till och med om sitt mentala mående på Instagram i juni förra året.
”Jag är deprimerad och det finns ingen jag kan prata med för det finns inget som någon kan göra åt det. Livet gör ont.” skrev hon. Hennes fans fyllde snabbt kommentarsfältet med kärlek och stöd, tackade henne för att ha sagt som det var och berättade för henne att hon inte var ensam. Nästa dag var hon tillbaka:
”Det senaste dygnet har jag lärt mig att känslomässig ärlighet kan rädda ens liv. Det kan vara svårt att öppna sig, men så fort jag gjorde det blev jag omedelbart överöst av kärlek.”
Att lära sig att sätta ord på sina känslor har ”revolutionerat” hennes liv, förklarar hon.
– Du inser att människor verkligen bryr sig om dig och att de kommer att hjälpa dig och att de inte har något emot att hjälpa dig.
När hon känner sig nere nu berättar hon det för någon (eller många).
– Att känna så är oundvikligt för mig. Jag kommer att hamna där igen. Men det faktum att jag är beredd nu – och jag har en verktygslåda och jag vet att jag kan dra mig ur det – hjälper mig verkligen i min resa mot mental hälsa.
Ansiktet utåt för egenkärlek och self-care
Annat som hjälper: regelbunden self-care, vilket går hand i hand med hennes budskap om egenkärlek. Hon har blivit något av en ikon för det, men precis som med hennes framgångar som artist har hon behövt arbeta hårt för att känna självförtroende och styrka.
– Jag tar egenkärlek på stort allvar. Och jag tar det på allvar för när jag var yngre ville jag ändra på allt med mig själv. Jag älskade inte den jag var. Och anledningen till att jag inte älskade den jag var är att jag fick höra att jag inte var möjlig att älska. Av media, av folk på skolan, genom att inte se mig själv i skönhetsannonser, genom att inte se mig själv på tv … Det berodde på brist på representation. Mitt självhat blev så illa att jag fantiserade om att vara någon annan. Men du kan inte leva ditt liv och försöka vara någon annan. Vad är poängen med det?
Nu är Lizzo nöjd med att leva livet som sig själv. Hon har turnerat och jobbar med ny musik, men hon försöker också ta sig tid att njuta av sina framgångar. När hon är på turné innebär det att vara närvarande i varje ögonblick. Så när hon till exempel är på scenen och publiken ropar hennes namn kan hon känna varje stavelse, varje röst, strömma genom hennes kropp.
– Jag behöver inte en allsång efter varje låt, även om publiken ger mig det ibland. Men när det händer öppnar jag mina armar för att ta emot det, för det händer av en anledning, och jag är så tacksam för det.
Av: Allison Takeda
Stylist: Anna Trevelyan
Foto: Yvan Fabing
Makeupartist: Alexx Mayo/The Only Agency
Hårstylist: Shelby Swain/GHD
Nagelstylist: Joanna Newbold/Terri Manduca Agency
Setdesign: Kei Yoshino/Bryant Artists
Produktion: Noir Productions
LÄS MER:
